Komet- Micke

Karriären pekar spikrakt uppåt: Matchen igår var det största

FOTBOLL

Från division sex till EM-kvalhjälte på fem år.

– Det har gått så fort att man inte ens hunnit drömma, säger Mikael Nilsson.

Mikael Nilsson svävar fram längs sidlinjen.
Foto: Lasse Allard
Mikael Nilsson svävar fram längs sidlinjen.

Sent i går kväll fick landslagets egen Edward Engmark beskedet av förbundskaptenerna: ”Du spelar”.

– Jag blev mycket överraskad, inte minst av att jag skulle spela yttermittfältare. Jag har ju spelat defensiv mittfältare på varenda träning i tio dagar med landslaget, säger Mikael Nilsson, som gjort en karriär fullt i klass med Åshöjden-hjälten Edward Engmark.

Ett dygn efter beskedet har han gjort sin bästa match i karriären – i den största matchen han spelat.

– Ja, det här är absolut den största matchen. Och roligaste. Och bästa.

Det tyckte förbundskapten Lasse Lagerbäck också: ”han tillhörde våra bästa spelare i dag”.

Fick en bra start

Nilsson fick en mycket bra start på matchen när han var med och drog upp anfall efter anfall på sin högerkant.

– Jätteviktigt med en sån start när man gör sin första tävlingslandskamp, säger Nilsson, som också var med i förspelet till 1–0.

– Men där rörde jag inte bollen. 

Bollen började han annars röra hemma i skånska Ovesholm där han spelade division sex-fotboll till för fem år sedan. Han var 20 år och hade inga större drömmar med sitt fotbollsspel.

1999 tog Nilsson steget till Åhus och division två, året efter till Halmstad och allsvenskan.

Där blev han svensk mästare första säsongen och ordinarie den andra.

I november i fjol gjorde han landslagsdebut mot Tjeckien i en träningslandskamp – två mål och succé naturligtvis.

– Jag har lyckats ta de här stegen hela tiden som man ska göra och som ibland kan stoppas upp lite.

Inte bara solsken

Men lite tyngre gick det tidigt i våras.

I allsvenskans andra omgång, mot Djurgården, blev Nilsson utbytt och sa efteråt: ”Nu är jag jävligt långt i från ett EM-kval”.

– Sedan gick det inte så bra mot Kroatien heller, säger Nilsson om landskampen den 30 april när han var balansspelare.

Hans enda förklaring:

– Jag brukar inte vara så bra på våren.

Men Nilssons spel har kommit med sommarvärmen, och när Andreas Andersson skadades i veckan tog Nilsson hans plats.

Han hade inte svårt att somna.

– Jag brukar inte bli så nervös förrän jag kommer till arenan.

Det märktes inte och i natt sov Nilsson säkert också gott och, om han hann, drömde sköna drömmar om EM.

Mikael Nilssons flygande karriär:

Johan Flinck