Zlatan är Zlatan - men jag tycker att det var skit

FOTBOLL

GÖTEBORG

Egentligen är det ganska enkelt:

Det spelar ingen roll att Zlatan skiter i Landet Lagom, det spelar ingen roll att Zlatan skiter i pärmarna, det spelar definitivt ingen roll att Zlatan skiter i vad vi töntiga journalister tycker.

Men i går sket Zlatan i Kim Källström.

Det spelar roll.

Det spelar väldigt stor roll, Zlatan Ibrahimovic.

Om svensk fotboll ska växa sig stor och stark på allvar så räcker det inte med 22 gedigna, hårt arbetande grabbar som kan sitt mönster.

Vi måste ha genier.

Zlatan är ett geni, en lekfull och briljant och oftast förbannat charmig lirare. För mig är han given i ett svenskt landslag, eftersom han är den som kan tillåta oss att drömma om ett VM-guld. Det krävs trolleri för det, och Zlatan kan trolla. Han kan bli en av fotbollsvärldens största trollkarlar om han vill och får.

Han ska skämmas

För att ta det koncist, så att alla förstår:

Zlatan Är Zlatan.

Ställ er upp och applådera åt det, det gör jag.

Men jag applåderar inte åt det som Zlatan Ibrahimovic gjorde efter 81 minuter av matchen mot San Marino.

Jag tycker att det var skit.

Jag tycker att han ska skämmas.

Det handlar inte om pekpinnar, pärmar och magisterfasoner - om Zlatan vore Liam Gallagher vore det underbart att se hans sköna långfinger mot hela världen. Men Zlatan spelar fotboll, och den han först och främst räckte långfingret mot var inte Lars-Åke Lagrell, Horace Engdahl, Göran Persson eller Gud Fader.

Det var Kim Källström.

En lagkamrat.

Jag vet att varken Kim eller Zlatan eller någon annan i det svenska landslaget skulle skriva under på den verklighetsbeskrivningen. Men alla som såg tv-bilderna, alla som var på Ullevi såg att det som hände var det här:

Zlatan fixar en straff, som alla i truppen vet är ämnad för Kim Källström. En målkåt Zlatan struntar i vilket, han vill slå straffen själv och går fram för att göra det. Kim vill också slå straffen - naturligtvis - men nu lämnar Zlatan honom med två alternativ:

1. Gilla läget, vik ner dig, acceptera att min tillfredsställelse är viktigare än din.

2. Ta en öppen konfrontation inför 30 000 människor och få alla att se löjliga ut.

Kim Källström valde alternativ ett.

Naturligtvis.

Om Zlatan verkligen hade gett honom chansen att välja, om han hade ställt frågan innan han rusade fram till straffpunkten - hade han då fått ett "ja"? Förmodligen. Om Zlatan kände sig het och sugen och säker och verkligen ville göra ett mål till i en redan död match, så var det väl ett utmärkt tillfälle för honom att göra det.

Men vari ligger kvalitén eller charmen i att köra över en lagkamrat?

Det var fascinerande att se landslagets reaktion, den hundraprocentigt professionella. De bestämde sig på en sekund för att det inte var någon stor sak, de bestämde sig också för att skydda både Zlatan och sig själva genom att skratta bort det istället för att hänga ut någon.

Det spelade ju heller ingen roll, vare sig för laget eller resultatet.

Ska starta mot Polen

Och självklart ska Zlatan spela från start mot Polen.

Zlatan är Zlatan.

Men om han dessutom vill bli den världsspelare som han ska bli så vet han ju själv vad han måste arbeta med. Det är precis den bit som han jobbat med de senaste åren; att lära sig att värdera bättre.

Inte bara när han ska passa och när han ska dribbla.

Inte bara när han ska springa och när han ska stå still.

Det gäller också att värdera vem man ska räcka långfingret åt.

Simon Bank