I går fick landslags- ledningen en stor clownnäsa

FOTBOLL

CHORZOW

Våra största talanger riskerar skador för att spela för sitt land, för att kanske få spela ett stort mästerskap.

De fick 0-3 mot San Marino.

För att landslagsledningen är clowner, för att Torbjörn Nilsson inte kan räkna.

0-3 mot San Marino.

För att travestera ett lika modernt som populärt uttryck:

Jag tycker att ni ska skämmas.

Det var ingen som trodde mig.

Jag gick runt som en galning på ett polskt hotell och försökte berätta det för förbundsfolket:

- Vi har förlorat mot San Marino, sa jag.

- Nej, sa de, inte vi. Vi gör inte sånt.

Som vi gör.

Inte mycket att hålla reda på...

Präktiga, självgoda, neutrala ordning-och-reda-Sverige kunde inte ens lägga ihop ett och ett och få det till två. Om Svenska fotbollförbundet hade hetat Elfsborg hade de gett sig själva så mycket stryk att de varit rödrandiga om baken i flera veckor.

U21-landslaget har spelat sex matcher i EM-kvalet. Sex matcher är inte jättemycket att hålla reda på. Stefan Ishizaki och Babis Stefanidis hade fått två varningar var på de där sex matcherna, ändå har de de senaste två veckorna varit uttagna till en match de inte skulle få spela.

Väldigt många har gjort bort sig

Svenska Fotbollförbundet (det där är två ord, förresten, ett plus ett) ryggade i ansvarsfrågan i går, de tillsatte en utredning i stället.

Det är ju det vi gör i Sverige när något är uppenbart åt helvete, tillsätter en utredning.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om exakt vem det är som bär huvudansvaret, det är bara att konstatera att väldigt många gjort bort sig väldigt mycket.

Förbundsledningen, med Sune Hellströmer i spetsen, bär ansvaret för att rutinerna klickat.

Lagledningen, med Torbjörn Nilsson i spetsen, bär ansvaret för att de inte haft koll.

Tillsammans har de gjort Sverige till åtlöje i fotbollsvärlden, samtidigt som de med väldigt stor sannolikhet berövat en kull unga spelare möjligheten att skaffa sig erfarenheter från ett stort mästerskap, erfarenhet som i förlängningen kan vara oerhört viktig för svensk landslagsfotboll.

Det är bottenlöst pinsamt.

Heder ändå till Hellströmer

All heder till Hellströmer och de andra, som i alla fall hade kurage nog att kalla saker vid sitt rätta namn och strunta i hela ursäktsbiten.

- Det är klart att det är pinsamt, sa Hellströmer.

Efter det finns ingen större anledning att ställa fler frågor. Alla är ju ganska överens på den punkten.

Självgodheten får sig en uppercut

När vi efterlyser kreativitet och folk som bryter mönster så är det ju inte i första hand så här vi menar. Det är helt okej om våra landslag använder sig av spelare som får vara med och spela.

Och bortom ironin?

Där finns en ironi till.

En liten del av mig tycker att hela den här absurda historien är underbar; det finns få saker som att se hur självgodheten får sig en Tyson-uppercut i solar plexus. Om det är något vi svenskar älskar att berömma oss själva för så är det ju vår ordning, vår förmåga att vara så kliniskt organisatoriska.

I går fick Bror Duktig en clownnäsa, stor som ett elefantarsle.

Sverige-San Marino 0-3.

Vi gör sånt.

Simon Bank