”Stefan Schwarz-spelet” är nyckeln till EM

Ska Polen skada Sverige måste det ske i mitten

FOTBOLL

KATOWICE

Lars Lagerbäck om den senaste matchen i Polen:

– Jag minns att Stefan Schwarz bröt på ett bra sätt och skickade iväg Fredrik Ljungberg?

Det där säger mycket.

Om Lagerbäck.

Och om hur Sverige ska gå till EM i kväll.

En överväldigande majoritet av mänskligheten, kanske alla utom en, skulle ju inte minnas Stefan Schwarz brytning.

De skulle minnas Fredrik Ljungbergs 60 meter långa hjälterusch med en polsk back hängandes i Calvin Klein-fillingarna, hur han iskallt fick bollen förbi en polsk målvakt och gjorde 1–0 i en match som förde Sverige till EM.

I kväll är det dags igen.

Sverige är i Chorzów, och på en direkt fråga om känslor sa Lagerbäck så här:

– Får man vara med om ett tredje slutspel kommer man att vara ganska nöjd, kan man uttrycka det som.

Känn på den. Lars Lagerbäck är en kille med kontroll över sina känslor, kan man uttrycka det som. Dessbättre har han också koll på sin spelidé och sitt fotbollslag, och jag är mer än övertygad om att han och Tommy Söderberg kommer att föra Sverige till ett tredje slutspel i rad.

Segermodellen?

Det handlar om ”Stefan Schwarz” i kväll också.

Inte Schwarz själv, men den sortens spel han representerade. Stefan Schwarz hade balansrollen i den där kvalmatchen för fyra år sedan, den rollen kommer att vara absolut avgörande nu igen.

Hitta snabba vägar

Det är defensiven som kommer att vara Sveriges främsta vapen i kväll, och det är balansspelaren som kommer att styra den viktigaste fasen. Dels handlar det om att ligga tätt på den polske playmakern Miroslaw Szymkowiak, dels om att hitta snabba vägar framåt när Sverige väl brutit Polens kortpassningsspel.

Senast jag var på Slaskistadion var i mars i år, när Polen mötte Ungern. Då spelade de annorlunda, ett mer fritt och flödande spel med betoning på kanterna. Då lämnade de enorma blottor bakom sina offensiva ytterbackar. Det lär de inte göra nu, men jag är övertygad om att bristerna och styrkan i det polska spelet är samma nu som då.

Varsågod, Freddie

De spelar snabbt.

De spelar efter marken.

De spelar genom mittfältet.

De är inte rädda för att låta ytterbackarna sticka iväg.

Sverige kommer att ha ett lågt, aggressivt försvarsspel och sikta in sig på att hitta snabba omställningar i djupled. Även om det polska spelet förvandlats till ett mer traditionellt zonspelande 4–4–2 så syndar de ibland och är mer benägna att följa med i sin markering. Om Sveriges anfallare är tillräckligt slipade för att dra med sig sina backar med löpningar så kommer Polen att bli sårbart för djupledslöpningar från mittfältet.

Med andra ord:

Varsågod, Fredrik Ljungberg.

Jag vet inte vad det är med Fredrik Ljungberg just nu, men jag tror aldrig att jag sett honom stråla så. Oavsett om det gäller träning eller bara en sketen pressträff så glittrar han, glittrar och skämtar och strålar som en bomb som väntar på att explodera.

Om det är sådan han blivit av att bli kalsongmodell, så borde förbundskaptenerna fundera på vad de ska hitta på för honom till EM-slutspelet.

För dit kommer Sverige.

Defensivt talas det mycket om de fasta situationerna, men jag oroar mig inte särskilt mycket för det. Jag är inte heller ett dugg orolig för att polackerna ska kunna komma runt på kanterna och slå inlägg; det fick Argentina göra i VM, de gjorde det trettio gånger i minuten utan att det blev farligt.

Om Polen ska skada Sverige måste de göra det i mitten.

Nyckeln till EM ligger, med andra ord, där någonstans och väntar.

I fickan på Stefan Schwarz.

Simon Bank