En brakseger - för EM-festen

Den sköna fotbollskonsten vann med 10-0 och det känns rätt

FOTBOLL

Man får säga vad man vill, man får tycka att det är kul med sensationer och charmigt med brinnande lejonhjärtan, men på nåt sätt känns det alltid rätt när en tekniker besegrar en slugger.

Det må gälla boxning såväl som fotboll.

I går vann den sköna fotbollskonsten en brakseger med 10-0.

Det är inte ofta det delas ut så höga stilpoäng i täta internationella matcher, men se bara hur det gick mellan Eleganterna och Slitvargarna:

Holland-Skottland 6-0.

Norge-Spanien 0-3.

Wales-Ryssland 0-1.

Alltså: 10-0 i de tre tydligaste stilkrockarna, smack rätt in i kaklet, slut på diskussionen.

Lika förtjust som jag var efter Skottlands, Wales och Norges överraskande starka kämpainsatser i lördags, lika förtjust är jag i dag över de mer tekniska och spelskickliga nationernas kanoninsatser i går.

Jag säger bara...Holland!

Visserligen prickade jag in resultatet 6-0 på "Bomben", men jag trodde ändå inte det skulle bli en sån fruktansvärd utspelning.

En sexorgie i Amsterdam

Sex holländska mål efter 66 minuter, det var rena sexorgien i Amsterdam.

Ur svensk synvinkel hade det naturligtvis varit bättre om Skottland gått vidare till EM-slutspelet. Allt annat är struntsnack.

Nu kan ju faktiskt Sverige få holländarna - som har kapacitet att vinna hela EM-turneringen - som tredjelag i sin grupp. Tänk om vi råkar på både Tyskland och Holland...usch!

Men skottarna var alltså inte i närheten av den bragdbetonade insatsen i första mötet. Nån gång måste man ju s-p-e-l-a fotboll också, försöka slå några passningar i rad, göra en dribbling, hålla lite i bollen. Att bara slå ifrån sig och hoppas på slumpen håller inte.

Efter 36 minuter var det i praktiken kört, 3-0, och skottarnas moral sjönk till nollpunkten.

Samtidigt var tremålsskytten Ruud van Nistelrooy och de andra ute efter att göra en markering den här aftonen. De slutade inte med överkörningen ens efter 6-0. De ville göra ännu mer. Wesley Sneijder, som inte var med i Glasgow, sköt ett mål och passade till tre - ändå var han nära att skjuta 7-0 också när han träffade kryssribban.

Stjärnorna var ute efter hämnd

Det handlade om ruggig holländsk beslutsamhet efter all turbulens de senaste dagarna. Stjärnorna var ute efter hämnd på allt och alla.

Följdaktligen promenerade de bara raka och stolta och med näsorna i vädret förbi det väntande pressuppbådet efter matchen. Inte en kommentar. Tystnaden fick tala. "Där fick ni, bonnläppar", ungefär.

I fråga om destruktivitet var väl Skottland och Norge på ungefär samma nivå den här aftonen.

Det är ju rent ut sagt svagt av Norge att bli så utspelat av spanjorerna på hemmaplan. 0-3 hade kunnat vara mer. Norrmännen hade inget eget spel, ingen fantasi, ingen kreativitet. Nu när laget var tvingat att prestera nåt av egen kraft blev det obarmhärtigt avslöjat.

Tänk att det ska vara så mycket lättare att bara anpassa sig efter motståndarna. Vi känner väl igen det i Sverige också, eller hur?

Nå, denna kvaldag var alltså vikt för LIRARNA, och samma öde drabbade lilla Wales inför hela 73800 åskådare i Cardiff.

Jag håller Wales som ett bättre lag än Skottland, men ställer man upp med ett femmannamittfält och en ensam John Hartson på topp - med denna jättepublik i ryggen - är man inte beredd att ta några risker alls.

Inte ens när Vadim Evseev - han som bråkade med Ryan Giggs senast - nickade in ryssarnas mål i första halvlek gjorde managern Mark Hughes några drastiska förändringar. Han kastade visserligen in den målfarlige Rob Earnshaw till slut, men då på en mittfältsplats. Och Giggs, som hade varit det enda vapnet med sina snabba löpningar från mitten, sattes upp i anfallet. Där han blev stående.

Ryssarna var överlägsna tekniskt och vann helt rättvist. Charm och offervilja räckte alltså inte här heller.

Och nånstans är det, som sagt, precis som det ska vara.