1-2 mot Albanien är inget annat än ett fiasko - även om det finns förklaringar

FOTBOLL

TIRANA

Rollerna i sommarens svenska EM-grupp klarnar alltmer.

I Palermo imponerade Italien. Hur ska Sverige kunna stoppa Vieri?

I Adana imponerade Danmark . Hur ska Sverige få bukt med de flygande yttrarna Grönkjär och Jörgensen?

I Aten imponerade Bulgarien, trots förlust, på svenske spionen Thomas Lyth.

Härifrån Tirana lär knappast någon utsänd spion ha skickat hem en skakande rapport av samma slag.

En 2-1-förlust mot Albanien, även om det råkar vara i något som kallas träningslandskamp, är naturligtvis ett riktigt svenskt fiasko.

Jag kan aldrig tänka mej, att Sverige tidigare förlorat mot ett lag som legat så långt ned på Fifas världsrankning som Albanien, just i går förresten nedflyttat från 89:e till 90:e plats.

Det finns förklaringar till allting. Även till sådana här fiaskon. En är att Sverige saknade åtta nyckelspelare på grund av barnafödande, skador och sjukdom.

En annan är att Albanien på hemmaplan är ett riktigt bra lag, som inte förlorat hemma sedan i september 2001 och nu gjorde sin nionde raka landskamp utan förlust.

Två förklaringar - men ändå inte tillräckligt för att acceptera en förlust.

I första halvlek klarade sig Sverige bra; åtminstone bakåt. Andreas Jakobsson var planens gigant, Erik Edman virvlade fram på vänsterkanten, Teddy Lucic slog till och med en klackspark, och även om mittfältet sällan fick tag i bollen så begränsade man ändå albanernas anfallsvägar.

Skillnad blev det när Ronnie Hellströms gamle Kaiserslautern-polare Hans-Peter Briegel, numera Albaniens förbundskapten, bytte in Bolognas Igli Tare och Veronas Florian Myrtaj på topp.

Då blev det ett mera öppet spel och chanser åt båda håll. Till och med ett svenskt mål...

Efter 373 mållösa minuter. Ja, så många har tickat iväg sedan Olof Mellberg gjorde Sveriges 2-0 i 37:e minuten mot Polen 10 september i fjol.

53 minuter mot Polen, 90 mot Lettland, 90 mot Egypten, 90 mot Norge och nu 50 minuter mot Albanien, innan Stefan Selakovic kunde slå bollen i tomt mål, sedan den albanske målvakten med förnamnet Foto inte kunnat hålla den utan lämnat retur på Teddy Lucics kanon.

Nästan nytt bottenrekord för kaptenerna

I och med det målet räddade Selakovic herrar Söderberg och Lagerbäck från ett personligt bottenlrekord.

Du minns väl den eländiga måltorkan i början av deras landslagstjänst: 0-1 USA, 0-0 Jamaica, 0-4 Spanien och 0-0 Frankrike innan en Fredrik Ljungberg, nickandes på mållinjen, spräckte nollan mot Danmark i Malmö.

I 23:e minuten! Totalt den gången 383 mållösa minuter. Tio fler än 2003-2004...

Stefan Selakovic var också den ende av alla svenskar som på något sätt kan ha förbättrat sina EM-chanser. I övrigt var det status quo, vilket betyder att redan klara inte försämrade sina chanser och att de som är utanför truppen stannar utanför.

I tisdags skrev jag, att det oavsett laguppställning ändå fanns några frågor man ville ha svar på.

1) Om Kim Källström gått framåt i Frankrike.

Svar: Det är möjligt men syntes i så fall inte i den här matchen. Han har fortfarande svårt med tempot i den framskjutna rollen. Skulle passa bättre ett snäpp längre bak.

2) Om Teddy Lucic ännu en gång ska lyckas hitta mästerskapsform utan att vara ordinarie i sitt klubblag.

Svar: Ingen fara.

3) Om Tobias Linderoth ska lyckas återta sin roll som mittfältslibero.

Svar: Tveksamt. Missade brytningar, slog många felpass och får han inte spela i klubblaget lär det bli svårt.

Betydelselös hade många kallat den här matchen. Så upplever man den inte här i Tirana.

Upp och ner utmed gatan far tutande bilar med folk hängande utför och viftande med den rödsvarta albanska flaggan. Som om Albanien vunnit en EM-final.

Nästa mandomsprov: England i Göteborg 31 mars. Om det kan kort sägas, att England passar Sverige bättre än Albanien.

Lasse Sandlin