"Jag tänkte tacka nej till landslaget"

Wilhelmsson - vår nye fotbollsstjärna om tatueringar, Figos tröja och stundande EM

FOTBOLL

September 2003 - Christian Wilhelmsson överväger att tacka nej till svenska landslaget.

Ett halvår senare - livet leker och samme Wilhelmsson hyllas som en svensk stjärna inför sommarens EM.

- Jag tror vi kan gå långt i Portugal, säger han.

Ni såg det kanske själva på tv i onsdags kväll.

Hur 68 kilo Wilhelmsson hade stor show på Sveriges vänsterkant och låg bakom det mesta i anfallsväg.

Han imponerade på många.

Tv-publik, lagkamrater, förbundskaptener och - motståndare.

Självaste Luis Figo gav honom ett alldeles speciellt erkännande.

- Redan i halvtid frågade jag Figo om han ville byta matchtröja med mig efteråt. Han sa okej. Men efter slutsignalen såg jag inte honom och trodde att det var kört.

Men historien var inte slut.

Superstjärnan från Real Madrid hade inte glömt.

- När jag var på väg ut till spelarbussen efter matchen hörde jag någon som ropade - "Mister Wilhelmsson, here is your shirt." (Herr Wilhelmsson, här är din tröja.)

- Det var Figo som kom med matchtröjan. Sånt gör att man får stor respekt för en spelare som honom.

Samlar du på tröjor?

- Ja, jag har ganska många där hemma nu.

Vilken är favoriten i samlingen?

- Jag måste nog säga att det är den här som jag fick av Figo.

Wilhelmsson är trött när Sportbladet når honom på telefon.

Det är dagen efter mötet med Portugal (2-2), slutsignalen blåstes strax efter midnatt och därefter har det inte blivit mycket sömn.

På vänsterkanten i EM-elvan

Lite avkoppling efter matchen och sen på planet hem mot Bryssel.

Trött - men tillfreds.

För i och med landskamperna mot England och Portugal har Wilhelmsson fått sitt stora genombrott i landslaget och för den svenska fotbollspubliken.

Han är på allvar, och förbundskaptenerna antyder att det kan bli aktuellt att bygga om hela mittfältet för att få in Wilhelmsson på vänsterkanten i en EM-startelva.

Annat var det i september förra året.

Då satt Wilhelmsson i Belgien och funderade över varför han aldrig fick chansen i blågult.

Det gick så långt att han funderade på att tacka nej till allt landslagsspel.

Så här sa han i en intervju med Sportmagasinet under hösten:

- Fan, det är svårt det här. Jag måste säga något smart. Men jo, att jag har funderat på det, så mycket kan jag säga. Skulle förbundskaptenerna ringa i morgon vet jag faktiskt inte vad jag skulle svara.

- Jag tycker inte att jag fått en ärlig chans. Vad har jag fått? En halvlek i Kings Cup. Dessutom tyckte jag att det gick helt okej då, men sedan dess har jag inte hört ett ord. Inget samtal, ingenting.

Det var då.

Nu är det andra tider.

- Jag var irriterad och förbannad att jag inte fick chansen. Jag tänkte att varför skulle jag ge mig själv till dom när dom inte ville ha mig.

Hade du verkligen planer på att tacka nej till landslaget?

- Det kändes så då. Men jag vet inte...

Hur känns det nu?

- Jätteskönt. Det känns som att jag kommit in bra i gruppen, både med spelare och ledare.

Hur blir det med EM nu då?

- Jag tror vi kan gå långt.

"Vi”?

- Det känns som att jag är nära en EM-biljett. Jag har fått chansen och det känns som att jag har tagit den.

- Men jag vet ingenting säkert. Det enda jag kan göra är att fortsätta spela och vänta på att truppen tas ut.

Har du blivit så mycket bättre sedan du flyttade från Stabaek till Anderlecht, eller är det förbundskaptenerna som inte upptäckt dig tidigare?

- Mina medspelare har blivit bättre här i Belgien. Jag kan göra mer med mina lagkamrater vilket gör att jag också blir en bättre spelare. Men jag tycker att jag hållit en bra standard innan också.

Vad kan du bli bättre på?

- Jag kommer inte på något... Jo, jag behöver bli lite starkare i kroppen. Jag är noga med styrketräningen under försäsongen, men det går inte att köra lika hårt under säsong.

- Annars försöker jag bli bättre på det jag redan är bra på. Det är inte fel.

När du är 35 och ser tillbaka på din karriär, hur tror du att den ser ut?

- När jag är 35 spelar jag fortfarande...

Okej, vi säger 40...

- Jag har inte satt upp några mål. Jag har bara himmelska mål (skratt). Skämt å sido. Sätter jag upp ett mål och plötsligt når dit vill jag inte att det ska vara en begränsning.

Hur många tatueringar har du?

- En.

Den går knappast att missa. Vad står den för?

- Det är Jesus. Kristus. Som i Christian. Sen är det lite annat också. Den tog sex timmar att göra och efteråt var jag ganska skakig.

Blir det fler?

- Ja, jag har en på gång. Men jag kan inte säga vad det är, då kanske någon annan snor idén.

Det sägs att du inte saknar Sverige?

- Nej, det gör jag inte. Det jag saknar är min familj. Mina syskon, mamma och pappa. Jag är inte alls säker på att jag återvänder till Sverige.

Var trivs du bäst?

- Bara jag har en boll vid mina fötter så är jag nöjd. Jag är en person som har lätt att anpassa mig till olika miljöer.

Säsongen består av ytterligare tre ligamatcher med redan klara ligamästarna Anderlecht.

6 maj släpps EM-truppen.

Räkna med Christian Wilhelmsson.

Christoffer Bjäreborn