Problems, problems

FOTBOLL

Man skulle ju vilja ha en dold mikrofon.

Säg att du är engelsk fotbollssupporter och får placera denna mikrofon var du vill...vad väljer du?

1) I Tord Grips gällivarehäng.

2) I Tord Grips dragspel.

3) Under kudden hemma hos Nancy Del´ Olio.

Vad jag därmed vill säga är att det börjar bli allt intressantare att spekulera i Sven-Göran Erikssons tankar inför VM i sommar.

Det är bara sju veckor kvar.

Det är sju veckor kvar innan Svennis går in i sin sista turnering som engelsk landslagsmanager, och det är just i år, under VM 2006, som Svennis lovat att The Golden Generation ska vara som allra bäst.

Det var ju så han sa när han tillträdde jobbet:

Ge mig tid att forma ett lag, låt supertalangerna få mogna, vi är inte färdiga förrän 2006.

Nu står vi där.

Vi har ett engelskt landslag som i stort sett ser likadant ut som i EM i Portugal för två år sen, med vissa skillnader:

Frank Lampard är bättre.

Steven Gerrard är bättre.

Wayne Rooney är ännu bättre.

John Terry är oerhört mycket bättre.

Paul Robinson är en målvakt värd namnet.

Joe Cole är en efterlängtad lösning på vänsterkanten.

David Beckham är ännu sämre.

Finns ingen plan B

Vi kan ta spelare för spelare och jämföra med tidigare årgångar tills vi stupar av utmattning, men vad jag vill säga är:

Svennis har egentligen samma problem som sin svenske kollega Lars-Roland.

Du har ett lag som fungerar, samtliga spelare vet hur de ska agera, men så fort det blir en skada rubbas ritningarna, det finns sällan den berömda lösning som kallas Plan B.

Som läget är nu är jag inte säker på att Svennis kan ställa sitt drömlag på benen:

Ashley Cole har bara spelat en ligamatch på sex månader, den där magiska 7-0-festen mot Middlesbrough på Highbury, och i min bok är Cole en av världens bästa vänsterbackar. Hans totala krossning av Portugals (och Uniteds) Cristiano Ronaldo i EM kommer jag aldrig att glömma. Men som sagt: inga tuffa matcher på ett halvår. Svennis och Grip såg honom i reservlagsmatchen mot Coventry i veckan och tar givetvis ut honom till VM. Men hinner den gode Ashley komma i gammal fin form?

Michael Owen är mannen som i Svennis drömmar skickar in det avgörande målet i en VM-final, trots att han varit osynlig i 89 minuter, och Svennis har med all rätt ett fullständigt förtroende för honom. Men det är ju likadant här: killen har inte spelat en match sen nyårsaftonen då han bröt ett fotben mot Tottenham. Ska vi verkligen våga tro att Owen - som sägs vara skadefri nu - har sin blixtrande snabbhet och sin målkänsla kvar? Är det nåt som man bara knäpper med fingrarna och trollar fram på beställning i Tyskland?

Att Sol Campbell och Ledley King också är skadade i nuläget är mindre bekymmersamt, där har Svennis täckning.

Men om han inte kan ställa sin tilltänkta drömelva på benen är det inte så säkert att England får den lätta semesterkryssning genom gruppspelet som så många trott.

Måste finnas balans

Jag själv tillhör dem som hållt England som en av VM:s största favoriter, men jag är inte så övertygad om saken längre.

Ashley Cole och Michael Owen måste vara hundraprocentiga, annars är det trubbel för England.

Svennis måste dessutom hitta en bra metod för Frank Lampard och Steven Gerrard att fungera tillsammans på mittfältet. Det tycks vara omöjligt för de två att vara bra samtidigt i landslaget. Kanske beror det på att Gerrard är för skicklig för sitt eget bästa - han spelar till höger i Liverpool (även om han är överallt) och tycks aldrig få den pådrivande, centrala roll han är värd.

Kanske borde Gerrard (eller Terry) göras till lagkapten. Jag håller med förre landslagskaptenen Bryan Robson när han säger att David Beckham saknar ledaregenskaper på planen.

England har, vill jag nog påstå, större problem än vad Sven-Göran Eriksson vill erkänna.

Om alla spelarna är friska och i toppform är det ett kanonlag, men hur ofta händer det?

Peter Wennman