Även mild kritik från det hållet är tung

Stefan Alfelt: Hade jag varit Lasse Lagerbäck skulle jag bli lite fundersam

FOTBOLL

Patrik Andersson är kritisk till sommarens svenska VM-landslag.

Han ryter inte. Han totalsågar inte. Han konstaterar.

Hade jag varit Lasse Lagerbäck skulle jag bli lite fundersam. Mild kritik från Bjärred är tung kritik.

Det är i huvudsak två saker som Bjärred skjuter in sig på. Backlinjens skade- och speltidsproblem samt frånvaron av en kreatör i mittfältet.

Bäste försvarsspelaren i dag spelar i ett allsvenskt mittenlag, Teddy Lucic i Häcken. Alexander Östlund är petad i ett glansfattigt engelskt lag. Erik Edman är skadad. Och Olof Mellberg snurrades upp rejält när han frisknat till.

Spelmotorn ett problem

Svårt att säga emot Bjärred när det gäller försvarsproblemen. Jämför med 1994 års fyrbackslinje med två stensäkra ytterbackar i Roland Nilsson och Roger Ljung som flankerade det högklassiga mittbacksparet Patrik Andersson och Joachim Björklund.

I mittfältet fanns en bättre och av matcher i större klubbsammanhang mer meriterad balansspelare än Tobias Linderoth i Stefan Schwarz.

Just den jämförelsen tror jag ändå inte faller ut helt negativt för Linderoth eftersom han även i stora mästerskap har visat att han gör sitt jobb bra mot de allra bästa.

Värre är det med spelmotorn. Vi har ingen som kan matcha Jonas Therns kombination av stor arbetskapacitet och förmåga att slå de öppnande passningarna. Vi har ju tyvärr heller inte någon som ens snuddar vid Tomas Brolins briljans.

Patrik Anderssons jämförelser är därför såklart riktiga.

Zlatan och Henke Larsson är större talanger än Kennet Andersson och Martin Dahlin. Men det betyder inte självklart säkert att de kan upprepa det effektiva anfallsparets succé i USA-VM. Då fanns bättre uppbackning än Henke och Zlatan kommer att få. Ljungberg är en fantastisk fotbollsspelare men en djupledsspecialist som inte höjer sina lagkamrater på samma vis som Brolin och Thern gjorde.

Vem håller taktpinnen?

Bjärred anser också att dagens svenska landslag saknar ett eget spel och det är oroväckande med tanke på att vi inleder VM-spelet mot en motståndare vi måste besegra.

Alla inledningsmatcher i stora mästerskap är besvärliga. Det är i första omgången möjligheter till de stora skrällarna öppnas eftersom lagen ännu inte kommit igång.

Har Sverige inget eget spel mot Trinidad & Tobago kan det mycket väl resultera i en förödande poängförlust.

Sen behöver vi inget eget spel, för mot de allra flesta återstående motståndare blir det nog tal om klassiskt svensk kontringsfotboll. Förmodligen till och med mot Paraguay, även om sydamerikanerna också gärna backar hem och kraftspelar sig till kontringslägen.

Förutom backlinjens skadeläge är det mest intressanta vem som ska hålla i taktpinnen i det svenska VM-laget. Någon av Anders Svensson och Kim Källström, som i sina bästa stunder har kapacitet för att styra upp anfallsspelet, måste ta steget upp i den absoluta toppen i sommar.

Stefan Alfelt