Ansvaret vilar tungt på Anders

FOTBOLL

Plötsligt tror alla på Anders.

Frågan är om Anders tror på sig själv.

Eller ska EM 2008 bli mästerskapet som bekräftar att Anders Svensson aldrig är bäst när det gäller?

Tanken slår mig när jag dröjer kvar i den mixade zonen bakom Råsunda för en kompletterande fråga. Jag hinner aldrig ställa den, Anders Svensson avbryter:

–?Det där vill jag inte prata om längre. Inte VM 2006.

Han säger ifrån vänligt men bestämt och jag respekterar det, men Anders har otur. Just den här dagen har Simon Bank tagit ledigt, Sportbladets krönikör är jag och Anders nej väcker en tanke – pallar han verkligen trycket den här gången?

Precis som de flesta andra träningar under det här EM-lägret har Lars ­Lagerbäck begränsat tillslagen under spelövningarna. En eller två touch gäller. Sverige är bra på mycket, men ska bli ännu bättre på att föra spelet när det behövs.

Borde prata om VM 2006

Anders Svensson är en av Sveriges bästa på det här. Hans blick är hög och bred, förstatouchen håller internationell klass och han är mästerlig på att få bollen från trånga ytor till rätt adress.

Min fråga skulle därför ha handlat om något helt annat. Jag hade tänkt fråga Anders vad som hände under VM 2006, varför bröt han ihop ­efter att ha blivit utbytt mot Trinidad & Tobago? Vad hände­ – egentligen?

Nu betraktas Anders som mer eller mindre given av alla – från Kim-falangen till förbundskaptenerna – då borde han väl kunna prata om 2006?

Jag vet att Anders tog illa vid sig av fansens hånfulla ramsor och Sportbladets Kim-kampanj (jag håller med om att den aldrig borde ha genomförts) men kolla på en kille som Daniel ­Andersson som har ifrågasatts vid varje landslagssamling i snart tio år men nästan aldrig rört en min. Det är styrka och möjligen ett svar på varför ”Danne” kommer med i truppen år efter år. Som en motpol till ballerinorna.

Jag tror att Anders Svensson bröt ihop eftersom han insåg att VM 2006 skulle bli ännu ett personligt misslyckande efter fiaskot 2004. Premiären i Portugal gick bra, men han stördes ­hela tiden av ”Anders eller Kim”-debatten och totalt sett tillhörde han inte någon av Sveriges bättre spelare, tvärtom.

Jag tvivlar inte på att Henke, Zlatan och Fredrik (om de sistnämnda blir kvitt sina skador) kan ta Sverige­ en bra bit på vägen mot en EM-­final, men det som saknats i de tre senaste mästerskapen är ett rakt igenom fungerande innermittfält.

Ingen behöver en bättre start

Även om de flesta matcher avgörs på snabba omställningar och fasta situationer, har ett lag utan centralt mittfält som fungerar i båda riktningar oddsen emot sig. Jag räknar inte med Tobias Linderoth den här gången, Kim Källström har inte mandatet att hålla i taktpinnen, ansvaret vilar tungt på Anders Svensson.

Förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre: Anders har som vanligt gjort ett bra kvalspel, bra träningslandskamper, är skadefri och i fin form. Men när han den 10 juni klockan 20.45 kliver ut på Wals-Siezenheim-arenan i Salzburg, Österrike, med Grekland på andra sidan spelar det mindre roll.

Då handlar det om att omsätta alla den kunskap och erfarenhet som finns, och prestera på samma höga nivå när det betyder som mest. Ingen behöver en bra start så mycket som Anders Svensson.