Van Bastens fadersmord

Sportbladets Erik Niva om maktkampen i Holland

Marco van Basten och Johann Cruijff.
Foto: FOTO: AP
Marco van Basten och Johann Cruijff.
FOTBOLL

KLAGENFURT. Under 30 år kunde inte Holland slå Italien.

Den förlovade sonen Marco van Basten bröt förbannelsen.

Han var bara tvungen att avliva både fadern och den heliga anden först.

Sedan urminnes tider har holländsk fotboll vilat på några orubbliga grundfundament.

Ett av dem är kvarlevorna av het totaalvoetbal, det offensiva 4-3-3-systemet.

Ett annat är het conflictmodel, konfliktmodellen.

Givetvis är båda arv från den oantastlige gudfadern Johann Cruijff och det 1960-tal då han mejslade fram den holländska fotbollsideologin med en cigarett i mungipan och en vass replik på tungan.

Traditionerna har skapat en lång rad av extremt självständiga spelare, och profilstarka holländska fotbollslag som spelar spektakulär fotboll.

De har också gjort landslaget till en stor orange krutdurk som i stort sett aldrig vinner när det verkligen gäller.

Under sina år som förbundskapten har Marco van Basten bestämt sig för att göra upp med de här gamla sedvänjorna.

Han har bestämt sig för att begå ett fadersmord.

I april 1982 spelade Ajax hemma mot NEC Nijmegen. En 17-årig Marco van Basten satt på bänken och funderade på om han skulle få hoppa in och debutera.

– Johann var 36 år gammal och i slutet av sin karriär. Mitt i andra halvlek knallade han av planen och sa åt coachen att jag skulle ta hans plats, säger van Basten.

Van Basten hade alltid haft Cruijff som stor idol, och under de första åren i Ajax hade han även blivit adept till en mentor.

Cruijff såg det som sin uppgift att forma honom. När han beordrade bytet så iscensatte han ett vägskäl för holländsk fotboll, ett symboliskt överlämnade av facklan från en totalfotbollsgeneration till nästa.

Det blev inte riktigt så.

– Under en lång tid ville både han och att jag skulle vara som honom. Vi ville att jag skulle agera över hela planen, fördela spelet, dirigera kontringar, styra försvaret. Men jag klarade inte av det. Jag var en straffområdesspelare som var tvungen att spela annorlunda.

Med åren bröt sig Van Basten ur sin läromästares grepp. Han flyttade till Italien, där han bekantade sig med en fotbollskultur som var baserad på auktoritet och resultat, snarare än diskussioner och estetisk fotboll.

Marco van Basten blev en vinnare.

När han tvingades sitta på bänken under EM-premiären 1988 tyckte Cruijff att han borde lämna truppen och åka hem. Van Basten stannade kvar, slog sig in i laget, vann skytteligan och såg till att Holland tog hem sin hittills enda buckla någonsin.

Kvällen före finalen 1974 påstås det holländska laget ha hållit ett champagneparty med nakna kvinnor. Ända sedan dess har kontroverser varit en given del av i stort sett varje mästerskap.

Cruijff och Willem van Hanegem vägrade spela VM 1978, Ruud Gullit drog sig ur VM 1994, Edgar Davids blev hemskickad från EM 1996 efter att ha uppmanat förbundskaptenen Guus Hiddink att ”ta ut sitt huvud ur de vita spelarnas arslen”.

Listan hade gått att göra betydligt längre, men när Marco van Basten tog över som förbundskapten bestämde han sig för att sätta punkt för den.

Han hade fått nog av Cruijffs konfliktmodell, av spelare som inte kunde genomföra en passningsövning på träning utan att först resonera igenom syftet.

– Vissa av dem är till hälften filmstjärnor, till hälften medlemmar i någon diskussionsklubb.

Bort med Clarence Seedorf, Edgar Davids, Mark van Bommel och Patrick Kluivert. In med spelare som faktiskt lyssnar på tränaren och gör som han säger.

Marco van Basten kom undan med manövern enbart genom att vara Marco van Basten – Dirk Kuijt brukade sova under ett van Basten-täcke, Wesley Sneijder hade en statyett av honom på sitt rum – och det finns givetvis en kittlande paradox i det.

Han hade blivit en ikon genom att använda konfliktmodellen och bryta sig loss från sin egen idol och läromästare. Nu sa han åt sina unga adepter att inte göra samma sak.

Först skaffade sig Marco van Basten kontrollen han behövde – sedan släppte han på den.

VM 2006 blev ett ovanligt holländskt mästerskap. Spelarna var lydiga och väldisciplinerade, men laget begränsat och fantasilöst.

De åkte hem efter åttondelsfinalen, och såg aldrig ut att göra vare sig mer eller mindre.

Inför den första EM-kvalmatchen den hösten samlade han därför de spelare han kallade för ”De sju stora” på sitt hotellrum.

Det var dags för klassisk holländsk diskussion – men den här gången på Marco van Bastens villkor.

En enda punkt stod på dagordningen: Var det dags att slakta ännu en helig holländsk cruijffiansk ko? Var det dags att gå ifrån 4-3-3-systemet?

Ja, det var det.

– Spelarna förespråkar en 4-2-3-1-formation, och det gör jag också. Om hela världen spelar på ett sätt och vi holländare på ett annat – då kanske det är dags att fundera på om det verkligen är vi som vet bäst.

Våren 2008 kom att bli en turbulent tid för holländsk fotboll.

Mycket kretsade kring portalklubben Ajax. De hade tillsatt en utredning för att komma till botten med sin evighetsdjupa kris, och när den publicerades var den en skoningslös dissektion av en klubb som levde kvar i det förflutna.

Framtidsplanen blev kittlande.

Ajax offentliggjorde att Marco van Basten skulle tillträda som ny manager efter EM – men utlovade samtidigt en diffus roll som teknisk direktör till Johann Cruijff.

Mitt under ett krismöte för medlemmar hade han dykt upp, Cruijff, stuckit in huvudet genom dörren och frågat vad som var på gång.

Mötet slutade med att nostalgiska Ajax-fans bönföll sin Messias att komma tillbaka för att rädda klubben. En pressad klubbledning var så illa tvungen att ge honom näst intill fria händer.

Den holländske journalisten Ernest Bouwes var bekymrad:

– Tyvärr kommer den här frälsaren med en speciell attityd. Han kan förvandla vatten till vin, men bara när han känner för det. Han kan hela de sjuka, men enbart på sina villkor.

Efter några dagar höll så van Basten och Cruijff sitt stora framtidsmöte. Fadern och den förlorade sonen såg varandra i ögonen igen, och det kunde väl bara gå på ett sätt.

Cruiff deklarerade omedelbart att han tänkte riva upp hela klubbens ungdomsutveckling och släpa den tillbaka till dåtiden. Konfliktmodeller, 4-3-3-spel, allt det där.

Van Basten konstaterade kort att det var otänkbart i hans värld – och att det trots allt var han som skulle bli manager. Cruijff tackade för sig.

De två har inte pratat sedan dess.

Dagen då Holland skulle möta Italien i EM-premiären lämnade så Johan Cruijff ifrån sig en av sina regelbundna kommunikéer.

De brukar tas emot som en orange motsvarighet till de amerikanska presidenttalen, en sorts statusrapport för den holländska fotbollen. Nu var tonen negativ.

– I över 30 års tid har jag försvarat ett visst spelsätt, och jag tänker inte ändra mig för att det är Marco som är coach. Jag väntar mig ingenting av Holland i EM. Vi kommer att spela precis likadant som alla andra, fast lite sämre.

Efter 3-0-massakern har rena statskuppen ägt runt i Holland. Folket har till sist vänt sig emot Zijne Koninklijke Cruijffheid, Hans Kungliga Cruijffhet. De undrar om han i själva verket är en envis dinosaurie som fastnat i en romantisk föreställning om en tid som inte längre existerar.

Cruijff själv har fortfarande inte varit särskilt mycket för att ändra åsikt.

– Givetvis är jag stolt över det holländska laget, men samtidigt är jag medveten om att de hade tur.

Har han pratat med van Basten?

– Nej, vi har fortfarande inte hörts sedan vi diskuterade Ajax. Men det betyder inte att vi är ovänner. Jag råkar bara vara en av ytterst få holländare som fortfarande inte har någon mobiltelefon.

FAKTA

Därför är Cruijff och van Basten oense

Spelsystemet

Cruijff försvarar 4-3-3-systemet med näst intill religiös intensitet, medan van Basten kommit att föredra 4-2-3-1. Han är den förste holländske förbundskapten på nästan 40 år som vågat frångå tremannakedjan.

Konfliktmodellen

I Cruijffs ögon är interna konflikter och intensiva diskussioner något positivt, något som gör spelarna drivna, självständiga och initiativrika. För van Basten innebär det snarare bångstyriga och svårhanterliga spelare.

Vinnarviljan

Efter den förlorade VM-finalen 1974 sa Cruijff att det egentligen var positivt att Holland inte vann. ”Moraliska segrar är viktigare än resultatmässiga”. Van Basten har däremot formats i Italien, och sätter alltid vinster före estetiskt spel.