Här är vår nya hjälte

Historien om Lisa Dahlqvist: Dotter till en legendar, fysfenomen, från petad jättetalang till VM-spelare

i centrum Charlotte Rohlin och Sara Thunebro grattar Lisa Dahlkvist till målet som tar Sverige till VM-kvartsfinal.
Foto: Foto: SCANPIX
i centrum Charlotte Rohlin och Sara Thunebro grattar Lisa Dahlkvist till målet som tar Sverige till VM-kvartsfinal.
FOTBOLL

Augsburg. Familjen kallar henne fortfarande ”Lillis”.

Resten av Sverige kallar henne VM-hjälte.

Det här är historien om hur Lisa Dahlkvist upptäckte tyngdlyftningsträning och växte till vår nya mittfältsgigant.

Och i går blev större än sin legendariska farsa.

Hon vara bara 15, men ville åt något bättre än Karlslunds IF. Lisa Dahlkvist drog till Kif Örebro, hoppade över invänjningstiden och direkt etablerade sig som en av truppens bättre spelare.

Det blev bara ett år där, sedan blåste hon vidare till Umeå. Just då, just den våren 2006, skulle en av Sveriges mest lovande talanger blomma ut. Eller hade hon överskattat sin förmåga?

– Det var en chansning att åka till Umeå. Jag var 16–17 år och fick det halvtungt. När jag kom dit var det jättehög kvalitet på träningarna. Man behövde verkligen förbereda sig för ett träningspass, så de första tre–fyra månaderna var det bara att träna och sova som gällde, säger hon.

Medan Marta, Malin Moström och Elaine sopade hem Umeås femte SM-guld var Lisa Dahlkvist undanskuffad. Hon malde på, litade till sin talang, sin arbetsiver.

Mötet som förändrade allt

2008 var mittfältaren 21 år och plötsligt given. Hon bidrog till Umeåimperiets senaste SM-guld, landslagsdebuterade, stretade en säsong till och flyttade till Göteborg.

Mittfältaren var redo för nästa steg, men visste inte hur hon skulle ta det. Inte förrän hon träffade en 35-åring som hoppade på kryckor.

– Nu i höstas hände något. Jag hade varit skadad men höll i Göteborgs fysträning. Jag var med när Lisa fick en aha-upplevelse på gymmet. Jag kan inte beskriva det bättre än att hon fick ihop styrkan med explosiviteten. Hon satte tekniken i övningarna, säger Jane Törnqvist.

Den 109-faldiga landslagsmittbacken tog Lisa Dahlkvist under sina vingar. Hon introducerade en ny sorts gymning som förändrade mittfältarens kroppskontroll.

Eller ”ny”?

Det är Lisas ord, att Jane ”får allt det nyaste från svenska sjukgymnaster”, men egentligen hade den rutinerade mittbacken plockat från tyngdlyftningen. Hon beordrade upp skivstänger på Dahlkvists axlar och uppmuntrade till frivändningar och hopp.

”Väldigt belastande”

– Det heter olympiska lyft och är väldigt belastande. Det är som vanlig tyngdlyftning, alltså ryck och stöt. Du hade inte klarat av det eftersom du förmodligen inte har rörligheten. Det krävs koordination och balans. Många saker i kroppen ska koppla ihop. Lisa förstod direkt, säger Törnqvist.

En månad gick, två, Dahlkvist närmast barrikaderade gymmet, tre, och till sist var det vår 2011. När snön smälte stod samma Lisa Dahlkvist där, men något var förändrat.

– I år har jag förbättrat min fysik och blivit mycket starkare och snabbare i steget. Det hänger ihop med att man kan göra alla tekniska moment bättre på planen. Starkare än i år har jag aldrig varit, säger hon.

I allsvenskan har det knappt märkts. Hittills kan inte Göteborg utmana LDB Malmö i toppen och Lisa har gått från elva mål 2010 till inga alls i vår. I landslaget har det varit tvärtom. Trots att Nilla Fischer har överglänst Dahlkvist i allsvenskan har Göteborgsmittfältaren vunnit startelveduellen mellan dem i landslaget.

– Nilla är en jätteduktig spelare, men Thomas (Dennerby) tar ut laget. Jag känner mig i bra form. Det känns som att det går bra för mig, säger Lisa.

Hon tackar fysövningarna, alla timmar med Jane Törnqvist, för sitt senaste karriärssteg.

Men lika stor förändring syns i ansiktet, menar hennes pappa, guldbollsvinnaren Sven ”Dala” Dahlkvist. Den sitter runt munnen, i hållningen, i ögonen.

– Lisa har hängt med som liten parvel på olika turneringar i Danmark och i Sverige. När hennes mellansyster som är fyra år äldre saknade folk i laget hoppade hon in. Hela tiden har hon lattjat med lyckokänsla. Först nu ser jag den igen. Den är tillbaka.

– Det räcker att titta på lineupen mot Nordkorea. Det är tjugofem-trettiotusen på läktaren, men wow, hon trivs, sjunger nationalsången, är avslappnad. Vi kallade henne ”Lillis” som liten och skriker så nu också. Det är samma glädje som förr jag såg. Hon var som hemma.

Karriärens höjdpunkt

Hela resan, från syrrans flick-matcher, via Karlslund, Kif Örebro och petningarna i Umeå, förbi de olympiska lyften, låg till grund för karriärens största ögonblick.

Det skedde i går.

Jane Törnqvist såg säkert en fysisk förändring. Sven ”Dala” Dahlkvist såg lika troligt en dotter som återigen lärt sig lattja. Resten av landet såg ett innermittfält som utklassade världsåttan Nordkoreas.

En bit in i andra lyfte Dahlkvist till Jessica Landströms friläge. Sju minuter senare svepte hon in i boxen, såg ett inlägg flyga över huvudet mot Therese Sjögran, fick bollen mot sig, tog emot och klippte till.

Skottet tog Sverige till kvartsfinal och Lisa förbi sin pappas landslagsnotering på fyra mål.

Själv blev hon mest sammanbiten.

– Det var så mycket intryck som kom just då. Jag fattade inte då att jag hade gjort mål.

FAKTA

TRE RÖSTER OM LISA:

Thomas Dennerby, förbundskapten:

– Det har sett bättre och bättre ut ju mer tid Lisa och Seger får tillsammans. Nu börjar de också hitta den där schysta arbetsfördelningen. Ibland har de varit lite heta så båda ger sig iväg samtidigt, men nu ser man att det börjar sitta. Att de läser av varandra.

Jane Törnqvist, mittback och certifierad fystränare:

– Lisa har tagit till sig träningen. Hon har fått vara frisk och tränat kontinuerligt, så hon har blivit smidig och rörlig. Fått ut mer av styrkan hon redan hade i kroppen och på den har det kommit koordination, balans och stabilitet.

Sven "Dala" Dahlkvist, legendarisk mittback och pappa:

– Hon har kopplat på lyckan. Man ser det i allt hon gör, det är samma glädje som förr. Det spelar ingen roll hur mycket folk som är på läktaren, hon är lika avslappnad som hemma.