Sundhage nobbade Bush – & nu Obama

Sundhage om Sina knep Varför hon inte besöker Vita Huset Tröttheten efter VM

FOTBOLL

Är det konstigt att tacka nej när presidenten ber om att få träffa dig?

Är det galet att börja sjunga när alla väntar på vad du har att säga?

Nej, inte för Pia Sundhage.

Hon har ju gjort exakt samma saker förut.

Finaldags
Finaldags

Vinst eller förlust spelar ingen roll. Barack Obama är så imponerad av det amerikanska landslagets insatser i VM att han omedelbart efter turneringen vill träffa varenda person som ingår i teamet.

Men Pia Sundhage, chefen för det hela, vill inte ha några hyllningar från ”världens mäktigaste man”.

Hon ska ju till Örebro.

– Jag ska hem till Sverige och ta det lugnt. Jag är helt slut, förklarar hon på presskonferensen inför VM-finalen.

Exakt så enkelt lät det även för tre år sedan. Då ville George W Bush tacka den svenska förbundskapten som fört landslaget hela vägen till OS-guldet i Peking.

– Jag sa nej och så var det inte mer än så, sa Sundhage i en intervju med Sportbladet som publicerades i slutet av 2009.

”Fokuserar bara på guldet”

– Det är inte någon amerikansk journalist som har sagt något, här fokuserar de bara på guldet. Ingen frågar var jag bor eller om jag åker hem till Sverige. Det är befriande. Och jag struntade inte i Vita Huset som en protest, jag ville bara inte åka, fortsatte hon.

Men Sundhage, som aldrig gjort någon hemlighet av att hon står till vänster på den politiska skalan, gav ändå med sig lite grann efter hand: det är klart att det inte bara handlade om att hon ville hem till Sverige fortast möjliga.

– Vita Huset representerar inget som jag vill bry mig om, ingen politik jag vill förknippas med.

Om presidenten var en vänstervriden, svart, homosexuell kvinna – hade du velat då?

– Det är en hypotetisk fråga som ska få ett hypotetiskt svar: då får det vara en väldigt radikal skillnad, då får de göra en tvärvändning.

Kan konsten att slappna av

Kvart i nio i kväll smäller det. USA möter Japan på Commerzbank-Arena i Frankfurt och precis som alltid när det är VM-final försvinner alla proportioner. Ett lyckat ögonblick och du är en historisk hjälte – en snedträff och du blir syndabock för alltid.

Jobbigt läge? Stor press? Orimliga förväntningar? Ja, allting. Och lite till.

Tur då att Pia Sundhage har sina knep för att lugna ner och stressa av. På fredagens presskonferens berättade hon att hon brukar sjunga för sina spelare när de är rastlösa och uppskruvade. För att illustrera gjorde förbundskapten givetvis det enda rätta: att visa hur det brukar gå till.

”Slow down, you move too fast, you got to make the morning last.

Just kicking down the cobble stones, looking for fun and feeling groovy”

När svenskan drog första versen av Simon and Garfunkels The 59th Street Bridge Song inför den samlade presskåren undrade förmodligen många om hon blivit galen, men för Pia var det inget nytt. Inte heller när hon träffade det amerikanska landslaget för allra första gången lät hon nervositeten stå i vägen.

Dammade av Bob Dylan

Det var december 2007 och i rummet i Home Depot Center, arenan utanför Los Angeles, satt ett förväntansfullt landslag. Vad skulle den nya chefen, den där svenskan i kort hårt och jeans, säga till dem?

När ordet gick till Pia andades hon in och ut ett par gånger innan hon öppnade munnen.

Och dammade av Bob Dylans The Times They Are a-Changin’ inför 21 förvånade fotbollspelare.