”Märkligt fredligt”

Anrell testar VM-klackarna – i dag Brasilien-Elfenbenskusten

1 av 3 | Foto: ANDREAS BARDELL
FOTBOLL

JOHANNESBURG. Jag kan inte säga annat än det här:

Fotbolls-VM har blivit förbannat trevligt.

Och:

Fotbolls-VM har blivit förbannat vulgärt – det här är ju rena hockey-VM.

Jag skulle också vilja påstå att stundtals är det här rena dårhuset.

Framför mig sitter ett gäng spanjorer som är så pårökta och har med sig en petflaska med coca cola och sprit som de tömmer tillsammans med köpta Budweiseröl.

Om någon protesterar mot att de kanske inte tycker att det är världens mest självklara sak att stå upp på en sittplats där biljetten kostar 120 USA-dollar så blåser de en vuzuzelasignal rakt in i örat på honom.

Lika många decibel som dollar rakt in i örat.

På andra sidan dansar brasilianare i hattar som ser ut som om de kom antingen från Dallas eller från det lettisk restlagret från hockey-VM.

Det är bara älghuvudet och handklapparna som fattas.

Alla är småberusade

Allt blandas. Supportrar från alla världens länder sitter huller om buller i ett osannolikt buller. Alla är småberusade. Alla är rätt glada. Just när man trodde att man hamnat i några sekunders lättare eftertanke och fotbollsanalys stämmer vuvuzelorna upp och det låter som om de 84 544 Nils Landgren som man tyckte sig ha innanför huden blivit till 49 miljoner Nils Landgren som stämmer upp sina dragbasuner samtidigt.

Det är i mesta laget.

Det är det totala vansinnet. Det är som Stormen i Gökboet upphöjt till tiotusen. Det är – om sanningen ska fram – ganska underbart.

Jag vet inte om ni noterat det, men det märkligaste med fotbolls-VM är inte vuvuzelorna eller att Sverige inte är med eller att det är kallt eller att det är en massa kriminalitet i förorterna.

Det märkligaste är att det är så fredligt.

Så osannolikt ofotbollsmässigt fredligt.

Så himla mycket hockey-VM. Så himla mycket bara en ursäkt för att dricka öl, bli lite yrsliga och kramas lite.

Det är som en söndag i parken. Inte en människa slåss, inte en människa är aggressiv, inte en människa beter sig som en huligan och de rapporter om några Argentina-huliganer som skickats hem på grund av diverse bråk visade det sig vara en tidningsanka.

Inte ens de våldsbenägna knäppgökarna kom så långt som att slåss. De skickades hem långt innan dess. Sannolikt hade de dessutom misslyckats med att slåss – det finns alldeles för få här som är intresserade.

När jag var i Kapstaden och såg England i veckan var även de engelska supportrarna ett under av trevlighet.

Det är så huliganfritt här att en gammal thug från England eller Tyskland eller

Polen – eller Argentina – skulle känna sig fruktansvärt naken och avklädd.

I går festade jag med brasilianare och med ivorianer.

Fredligaste turneringen någonsin

Jag tror att fotbollen är så mycket religion och nationell stolthet i de båda länderna att de inte ens behöver slåss för att visa det. Lite som Kanada i hockey, ett annat land där man inte slåss när man kollar på sport.

Det här måste vara den fredligaste fotbollsturneringen som hållits sen huliganismen uppfanns 1898 i London. Roligast var det att prata med Sven-Göran Erikssons undersåtar från Elfenbenskusten. Det är de som också kallas ivorianer. Laget kallas däremot för Elefanterna.

Jag pratade med en ung påpälsad supporter som sa att det var underbart att Svennis tagit hand om laget för att det har länge haft enorma problem med den centrala defensiven. Nu hade Svennis rättat till allt det där och det var härligt, sa han.

Trist bara att den centrala defensiven skulle klicka lika mycket den här kvällen som den brukar göra det för Svennis när han ser unga pigga damer.

Centralt släppte hans lag in tre mål – och är kanske borta från VM. Själv hade jag hoppats att det skulle komma lite kvinnor för att höja nivån på Brasiliens publik som varit ytterst enkönad hittills. Men det kom inte särskilt många i går heller.

Min gynekolog Babyface Bardell hade en teori om att kylan skrämmer bort en kvinnliga brasilianska publiken som är van vid att klä sig ytterst sambamässigt på fotboll – och det går ju inte i den afrikanska vinterkylan för det skulle bara resultera i blåskatarr.

En teori som god som en annan.

FAKTA

ANRELL TESTAR VM-KLACKARNA

FÖRFESTEN

Anständigt och trevligt men också enkönat och lite tråkigt. Däremot är det bara att njuta av att allt är så fredligt och lugnt och städat.

FANSMATCHEN

Herregud, det var walk over. Brasilianarna dominerade totalt på läktarna och av de 84 455 som var på plats höll förmodligen 80 procent på Brasilien – trots att vi befann oss i Afrika.

FANSMODET

Ganska snygga kreationer på båda håll, även om vinterkylan satte stopp för de allra mest fantasifulla brasilianska kreationerna.

EFTERFESTEN

Det var sent och den afrikanska natten kan vara skoningslös – men visst var det party på väg hem på pendeltåget från Soccer City ute i Soweto. Men i första hand prioriterade folk att komma hem.