Jeppsson: Visste man inte bättre skulle man tro att det var en spelteoreisk väckelserörelse

FOTBOLL

Saknar vi fler tunga reportage i VM?

Nej, knappast. Däremot kan analyserna fördjupas – nu är de som vuvuzelorna.

Alltid där, på samma frekvens, oavsett om det hänt något eller ej.

Det kan tyckas som en självklarthet att man pratar taktik, teori och spelsystem i samband med en fotbollsmatch, men för varje gång man väljer det väljer man naturligtvis bort något annat.

Vad sker i omklädningsrummet, vad är den bakomliggande förklaringen till att vissa spelare gör som de gör, hur kan ett sammanbrott som Frankrikes förklaras utifrån ett historiskt perspektiv?

Ibland hamnar sådant i skuggan av teoretiska utläggningar om trianglar på mittfältet.

Vissa av experterna behärskar båda disciplinerna – Fjellström, Ola Andersson i viss mån – medan andra, som Tony Gustavsson och Anders Andersson, tenderar att bli alltför nördiga.

Jag har inget emot Anders Andersson, men att låta en person som lånar mycket av både sin skarpa analytisk blick och sin utstrålning från Lars Lagerbäck, ha en tung huvudroll i en VM-studio, är vågat.

Insatt men spånskivetorrt, kan det bli.

Det ritas till varje pris

Därför är det ju väldigt uppfriskande när exempelvis SVT:s Johanna Frändén kan bryta in med något helt annat, till exempel en anekdot om Maradonas sug-utspel, även om det, när Frändén sagt ordet ”suga” ett par gånger, blir för mycket för Pops marsipanöron och han väljer snabbt att gå vidare.

Mer anekdoter av den typen, tänker man.

För det ansträngda är ju inte att ritas och analyseras – det jobbiga är ju att det ritas till-varje-pris.

Har det hänt något speciellt?

Rita!

Har det inte hänt något

speciellt? Rita!

Tv-studions vuvuzela

Ritandet har blivit som tv-studions motsvarighet till vuvuzelorna – oavsett om matchen välter oss baklänges i soffan eller får oss att implodera av tristess, så ska det grävas fram en situation som ska förklaras.

Visste man inte bättre skulle man kunna tro att det här är en spelteoretisk väckelserörelse, med syfte att förvandla oss alla till små förbundskaptener. Snart kommer det inte vara Jehovas vittnen som knackar på dörren, det kommer att vara nyligen omvända teorinördar, redo att sticka ett exemplar av Roland Andersson slutuppsats från GIH i händerna på oss.

Henrik Rydström uttryckte det rätt bra i gårdagens SVT-studio, när Ola Andersson analyserat en kroppsfint ner på strängteori-nivå och kommit fram till att utan just den kroppsfinten hade den nya zeeländske spelaren inte hunnit fram att göra målet:

”Just det där missade jag. Jag är mer intresserad av det mentala spelet.”

Kanske har han en rätt stor poäng där.