Syndabocken Melo och Brasilien i tårar

”Jag är förkrossad”

FOTBOLL

Från hjälte till syndabock – och sågad av ett helt land.

Felipe Melo gjorde comeback efter sin skada, men krossade Brasiliens gulddröm.

– Jag saknar ord. Jag ringde hem och min son grät, säger mittfältaren efter självmål och utvisning.

Foto: AFP, SVT

Det började så bra.

Men när domaren blåste av kvartsfinalen mot Holland stod Felipe Melo som syndabock i Port Elizabeth.

Och hemma i Brasilien slutade fansens VM-fest i tårar.

– Det finns inget som kan dämpa vår sorg. Vi kan bara vänta till 2014, säger 27-årige Rafael Moretti, en av många besvikna supportrar på Sao Paulos gator, till BBC.

En vristskada hade gjort Felipe Melo till ett frågetecken inför gårdagens kvartsfinal. Men när Dunga presenterade startelvan fanns ändå mittfältaren med i startelvan.

20 ödesdigra minuter

Något som den nu avgående förbundskaptenen kanske ångrar.

Matchen var visserligen bara tio minuter gammal när Felipe Melo passade fram till en Robinhos ledningsmål, men efter en strålande första halvlek från Brasiliens sida gick ridån ner.

53:e minuten: Melo nickskarvar in Wesley Sneijders boll i eget mål.

73:e minuten: Melo stämplar Arjen Robben, och visas ut.

Då hade Sneijder redan gjort 2–1 till Holland och med en man mindre kom aldrig kvitteringen.

– Jag är förkrossad. Det var fruktansvärt att se spelarna gråta, säger 26-årige Melo till AP.

– Jag måste be om ursäkt till de brasilianska fansen. Jag kom hit och tänkte hjälpa Brasilien till en titel, men jag är en mänsklig varelse. Och alla kan göra fel.

”Han borde skämmas”

Övriga spelare tog Juventusspelaren i försvar.

– Vi kan inte skylla bara på en spelare. Det som hände hände, säger målvakten Julio Cesar med tårar i ögonen.

Hollands förbundskapten Bert van Marwijk vad dock av en annan åsikt.

– Han borde skämmas, skämmas för brasiliansk fotboll, säger han och tidigare brassestjärnan Ronaldo fortsatte hånet på sin twitter:

– Felipe ska nog inte fira semester hemma i Brasilien.

Huvudpersonen själv hade svårt att hitta orden mitt i all bedrövelse.

– Jag saknar ord. Jag ringde just hem och min son grät, säger han men försöker ändå se framåt:

– Det är tråkigt, men mitt liv är inte över på grund av det här.