De spelar för flaggan

CHILES STOLTHET Humberto Suazo och hans chilienska lagkamrater spelar för ett land i spillror efter jordbävningen i vintras.
Foto: Foto: AP
CHILES STOLTHET Humberto Suazo och hans chilienska lagkamrater spelar för ett land i spillror efter jordbävningen i vintras.
FOTBOLL

NELSPRUIT. I ett VM finns spelare som spelar för sig själva, spelare som spelar för sitt lag, och spelare som spelar för sitt land.

Chile spelar för en lerig, trasig gammal flagga.

Låt oss försöka förstå vad det betyder.

Innan Humberto Suazo gick ut till borta­matchen mot Getafe var det en sak han måste göra.

Han tog fram en tjock, svart tuschpenna, och textade två ord på en vit t-shirt. ­Sedan drog han på sig matchtröjan över.

Fyra minuter in på matchen gjorde han 1–0. En kvart senare nickade han in 2–0. ­Efter båda målen vände han sig mot tv-­kamerorna och drog upp sin Real Zaragoza-tröja.

På undertröjan stod det ”FUERZA CHILE”, ”Var starkt, Chile”.

Det var inte en hälsning vilken som helst. Matchen mot Getafe spelades den 27 februari 2010. Ett par timmar tidigare hade först en jordbävning, sedan en tsunami, lamslagit Chile. Hundratals döda, enorm förödelse.

Om Chile någon gång behövt styrka så var det nu.

En enorm katastrof

Skalvet hade sitt epicentrum strax utanför Chiles kust och mätte 8,8 på Richterskalan. Det skulle ta veckor och månader innan experter kunde få ens en vag bild av omfattningen av skadorna.

Att det var en katastrof av enorma proportioner förstod alla direkt. Det räckte ju att titta på bilderna.

Tusentals fotografier kablades ut över världen, ett av dem blev klassiskt i samma stund som det togs.

Pellehue var ett av de samhällen som drabbades allra hårdast av katastrofen. Gatorna täcktes av lera, hundratals familjer förlorade sina hem.

När vattnet dragit sig tillbaka gick den 26-årige hantverkaren Bruno Sandoval runt bland resterna som återstod av hans hus. I bråten hittade han en chilensk flagga, trasig och smutsig. Han tog upp den, vecklade ut den – och fångades på bild av AP-fotografen Roberto Candia. Bilden blev känd som ”El Hombre de la bandera”, ”Flaggmannen”, en symbol för ett illa tilltygat folk på väg upp ur leran.

Inte första gången

Chile har varit där förut. 1960 drabbades landet av en jordbävning som uppmättes till 9,5 på Richterskalan, mer än någon annan i mänsklighetens historia. Tusentals dog, de materiella skadorna var ofattbara.

Den gången samlades landet kring fotbolls-VM. Bara två år efter katastrofen ­arrangerade Chile VM, med hemmalaget som sensationell bronsmedaljör.

I vintras, innan skalvet ändrade allt, såg det chilenska folket fram emot att få chansen att vinna sin första VM-match sedan dess.

Chile blev VM-klart den 10 oktober, som tvåa efter Brasilien. Förbundskaptenen Marcelo Bielsa satte omedelbart igång sin planering, och han visste vad han ville ha. För det första ville han att Chile skulle spela många matcher. För det andra ville han att de skulle spela så många som möjligt av dem hemma.

Han spikade ett schema med en europa­turné i november med matcher mot Slovakien och Tyskland, och sedan matcher mot Nordkorea och Costa Rica hemma i Chile i början av mars.

Bara en av de tre matcherna skulle bli av. Tysklands-matchen försvann i en tysk sorg efter målvakten Robert Enkes självmord. Hemmamatcherna sveptes bort i en landssorg efter en ofattbar naturkatastrof.

Mitt i tragedin var förstås inte ett landslags väg mot fotbolls-VM det allra viktigaste.

Men mitt i tragedin blev kanske ett landslags väg mot fotbolls-VM det allra viktigaste.

Hopp för alla som lider

I maj antog det chilenska parlamentet en udda motion.

Den uppmanade hela arbetsmarknaden att underlätta för folket att följa Chiles matcher i VM. Skolor skulle anpassa undervisningen för att eleverna ska kunna titta, regeringen själv såg till att koordinera sitt arbete med Chiles matchprogram.

Marcelo Bielsa själv tog ett kort avbrott i sina förberedelser för att besöka det hårt drabbade Constitución.

– Jag blev tagen av vad jag såg, förklarade han. I varje samtal jag hade fanns en strimma hopp för alla som lider just nu. Jag hoppas att de här människorna kan bygga upp allt de förlorat och orka fortsätta.

När Chile mötte Hunduras i VM-premiären sjöng några av de sjutusen supportrar som rest dit en ny sång.

– Nos mandaron terremoto, de pasada un tsunami – pero hoy estamos todos, ­para gritar un ceacheí.

Fritt översatt:

– Vi har klarat en jordbävning, gått igenom en tsunami – men idag är vi alla här, för att sjunga en sång.

Laget – folkets stolthet

Chiles president, Sebastián Piñera, såg inte matchen på plats.

Han hade åkt till El Molino de Dichato, en av byarna som fortfarande håller på att hämta sig från katastrofen. Han sov i en av de temporära bostäder som byggts upp, gick upp mitt i natten och såg matchen på storbildsskärm tillsammans med 500 ­bybor.

– Jag är glad att vara här, sa han. Våra spelare är det chilenska folkets stolthet. La Roja har gett oss glädje och hopp.

Chile spelade ut Honduras och vann med 1–0, landets första VM-vinst på 48 år. I?dag står landet stilla igen, när landslaget går ut för att möta Schweiz.

Spelarna vet vilka de spelar för, de vet vilken betydelse de har för ett land där många just förlorat allt. Och om de skulle få för sig att glömma behöver de bara kasta en snabb blick ut genom fönstren på spelarhotellet.

Där hänger en lerig, trasig, och mycket betydelsefull chilensk flagga.

Källor: CNN, Fifa, LA Times, La Tercera, Terra, CBC, La Nacion, La Cuarta, EFE.