Här blir VM en fars

Bank: En förbannad domare förstörde festen – gör vad som helst för att rädda sporten

kontrovers De mexikanska och argentinska spelarna flockas kring domarna efter att 1–0-målet godkänts trots att Carlos Tévez stod offside.
Foto: GETTY IMAGES
kontrovers De mexikanska och argentinska spelarna flockas kring domarna efter att 1–0-målet godkänts trots att Carlos Tévez stod offside.
FOTBOLL

JOHANNESBURG. Fotboll är ett enkelt spel. Tjugotvå man sliter hjärtat ur sig i 90 minuter.

Sen avgör domaren vem som vunnit.

Efter en miss för mycket:

Vem vill se ett VM som stulits från spelarna?

I samma ögonblick som Messi lyfter fram bollen är Tévez klart offside...
Foto: TV4
I samma ögonblick som Messi lyfter fram bollen är Tévez klart offside...

Soccer City var sådär filmiskt inbjudande som den blir om kvällarna, det tutades och trummades så det ekade i Soweto och vi var på väg till ett pulserande latinoderby.

Det var den där sortens match som bara gick att möta med ett fånleende. Vi skulle få en kamp mellan två grundoffensiva lag, en duell som skulle skölja bort den beska smaken efter en domarmiss.

Vi fick det i 25 minuter.

Sen hade den här matchen också försvunnit i ett svart hål.

I fyra raka VM hade Mexiko åkt ut i just den fjärde matchen, i just åttondelsfinalen. De hade förlorat på alla möjliga och omöjliga sätt, och hela världen kände till deras förbannelse.

Spelarna tog varandra i hand, kom överens om att ta livet av den där förbannelsen en gång för alla – och det här var vad de fick för det.

En förbannad ribba, en förbannad back, en förbannad offside, och mest av allt:

En förbannad domare.

En polis från Bari drog undan grunden

För att förstå betydelsen av smällen de fick av två italienska domare måste man ha bakgrunden klar för sig. Mexiko går inte in till en match mot Argentina, storebror, med ett naturligt självförtroende. De bygger upp det, försöker övertyga sig själva om att de har chansen. I en kvart var de bra, Salcido rammade ribban från 30 meter och småkillarna Hernandez och Gio dos Santos testade en trög backlinje. De hade fått sin grund, sin byggnadsställning.

Så klev en polis från Bari in och drog undan den.

Leo Messi spelade fram Carlito Tévez till öppet mål. Tévez har inte två spelare mellan sig och mållinjen, han har inte ens en spelare mellan sig och mållinjen. Han är ett halvt landskap offside, och hela världen ser det.

Utom Roberto Rosetti. Utom hans assistent Stefano Ayroldi.

1–0 till Argentina. Game over. Mexiko var aldrig nära att hämta sig.

Vi kan dra självklarheterna direkt. Domare gör misstag, precis som spelare gör misstag, precis som frisörer och taxichaufförer gör misstag. Det har alltid varit så, kommer alltid vara så. De ska varken straffas hårdare eller mildare än spelare straffas.

Men det finns en gräns för omfattningen, en gräns för nivån på misstagen, och vi har nu kommit så långt förbi den där gränsen att den ser ut som en liten, svart punkt.

Taxichaufförer som kör på fel sida vägen kan inte fortsätta köra. Frisörer som hör fel på ­”rakat” och ”slingat” får inga kunder.

Domare som ser fel på flera meter i ett VM-slutspel… måste få hjälp.

Sannolikt Argentina-vinst ändå

Nej, jag tycker inte att Ayroldis misstag i grunden handlade om att situationen var för komplicerad, eller farten för hög. Det var en situation som en normal division fem-domare fem gånger av fem klarar utan assisterande domare.

Det här VM:et har tippat över, långt över det acceptablas gräns. Den italienska domartrion här i Soweto kunde, precis som de uruguayanska funktionärerna i England–Tyskland, omedelbart efter sina domslut se att de dömt fel på stora tv-skärmar. Men deras beslut är oåterkalleliga. De är fångade, inlåsta i kraven på sin egen gudomlighet.

Jag tror inte att spelarna vill ha det så längre, inte när misstagen är så frekventa och betydelsefulla. Jag tror inte att domarna eller publiken vill det heller. Utred femdomarsystemet (helst), testa hawkeye-teknik (om den är säker), gör vad som helst för att rädda den här sporten från att bli en fullkomligt förryckt fars.

Hade Argentina vunnit ändå?

Mycket möjligt. Sannolikt, till och med.

Jag vet bara att Mexiko var ett lag före Tévez 1–0, ett annat efter. Osorio slog en huvudlös passning rakt till Higuaín, som dunkade in 2–0. Diego Maradona pumpade med armarna, Argentinas barrasbravas-galna klack trummade igång den stora fiestan.

Mexiko var förvandlat till en liten leksak mellan en stor katts klor.

Ett grymt Tévez-mål

Det var inte bara så att Mexiko bestals på sin chans att bryta en förbannelse, vi andra bestals också på att få se det bästa av Argentina. Leo Messi promenerade mest runt och kollade läget, Tévez behövde aldrig bli galen på riktigt, Heinze fick hitta sina egna små fajter för att hålla tändningen på topp, och Maradona fick hitta sitt adrenalinknark på annat håll (som i ett storgruppsgruff bakom Mexikos avbytarbänk).

De fick matchen utan att behöva ta den.

Vi tar med oss ett grymt Tévez-mål (3–1), en trots allt kontrollerad Aguirre på presskonferensen efteråt, ytterligare ett bevis på Javier Hernández talang, bilderna av Maradonas segercigarr och Tévez bakvända keps på presskonferensen efteråt.

Slutet: bollen hos Maradona

Och som bonus: En bild av hur Argentina tänker spela sin slutspelsfotboll.

Den falska fyrbackslinjen från gruppspelet (med Gutierrez som halv mittfältare) är nedpackad och ersatt av en traditionell fyra. Mer kontrollerad fotboll. Både Argentina och Tyskland är fenomenalt begåvade fartfotbollslag – både Argentina och Tyskland har sin svaghet i tröga mittbackar.

Det kommer att bli fantastiskt att se dem testa varandra.

Till sist, en sak till. Om ni undrar hur matchen mellan Argentina och Mexiko slutade så finns det faktiskt två svar på den frågan.

Det ena är ”3–1”.

Det andra är att den slutade med att bollen rullade ut över sidlinjen, och la sig alldeles stilla vid Diego Armando Maradonas vänstra fot.

FAKTA

DAGS FÖR ETT NYTT SUPERMÖTE I KVARTEN – HÄR ÄR BANKS PLUS

TYSKLAND

Målvakt:

Ja, ska vi bara se på vad Manu Neuer haft för sig hittills i VM så är han en femma så det sjunger om det. En världsklassmålvakt helt utan svagheter. Bra i luften, reaktionssnabb, står upp när han ska och lägger sig när han ska. Men han har bara gjort åtta landskamper, är bara 24 år – och rutin är värt mycket när ett VM kommit så här långt.

Backlinje:

Följsam och välutbildad och grundkompetent? Jamen naturligtvis. Philipp Lahm är en av världens klart bästa högerbackar, men resten av försvaret har inte riktigt testats ännu. En opressad Mertesacker har allt du vill ha hos en mittback – men han vänder inte särskilt snabbt, är inte särskilt kvick. Boateng är en super­talang som spelar vuxet, men han har inte prövats mot den här sortens motstånd än.

Mittfält:

Bastian Schweinsteiger har äntligen fått bli den där centrala generalen han alltid velat vara, och han har förmodligen varit världens bäste där de senaste sju månaderna. Khedira är klok nog att veta när han ska spela försvarsfysiskt och när han ska stöta i djupled. Och Messi Öz… förlåt, Mesut Özil har varit fullkomligt superb som nummer tio.

Anfall:

Farbrorkloke Müller, landslagsfenomenet Podolski och VM-kanonjären Klose visar att 1+1+1 mycket väl kan bli fyra. Såg ni hur exakt de löpte i sina kontringar mot England? En förstalöpning som öppnar, en andralöpning som får bollen och gör mål, och så gjorde de om det igen och igen. Bänken med Cacu och Gomez betyder att de har andra alternativ om Klose kör fast.

Tränare:

Jogi Löw har varit kritiserad i Tyskland före VM, inte minst eftersom en kontraktsförhandling låst sig, men han var den stora strategen under Klinsmann-eran, och han har klarat omställningen till huvudansvar utan några som helst problem.

Totalt antal plus: 20

ARGENTINA

Målvakt:

Sergio Romero kom in först i slutomgångarna av kvalet, när Maradona tröttnat på Andujar och Carrizo – och det har varit en av förändringarna som lyft det här laget till en allvarlig guldkandidat. Romero har en grym fysik, är bra offensivt, och en stark linjemålvakt.

Backlinje:

Argentina har spelat med två helt olika lösningar: En med Gutierrez som fri högerback, en mer traditionell med Otamendi. Oavsett vilken lösning Maradona väljer (och allt talar för att han spelar med fyra) så är det här hans blotta finns. Heinze är yvig, Otamendi medelmåttig, och Demichelis trög som en husvagn. Walter Samuels skada blir en nyckel de närmaste dagarna.

Mittfält:

Ja, om vi nu räknar Messi till anfallet (och det gör vi) så är ju Argentina lite naket här, lite kort om personal. Javier Mascherano är Maradonas kapten och får ett gigantiskt ansvar för defensiven. Maxi Rodriguez, Seba Verón och Angel Di Maria har alla varit gedigna, men ingen av dem har varit glittrande så här långt.

Anfall:

Kun Agüero, Diego Milito och Martin Palermo är alldeles lysande fotbollsspelare, som alla kan avgöra en fotbollsmatch på vilken nivå som helst och… just det, de där tre sitter på bänken. Med Messi som kreatör, Tévez som allt möjligt och Higuaín som måltjuv är det här turneringens vassaste tridente.

Tränare:

Det är, fortfarande, oerhört svårt att placera in Diego Armando Maradona i någon form av fack. Han lägger klart mest energi på att göra den här gruppen björnstark mentalt, att klistra ihop den till ett kompisgäng som kan gå rakt igenom vilka väggar som helst. Hans taktik lämnar stort ansvar till spelarna, det är mycket möjligt att det är alldeles för stort. Men å andra sidan är det också mycket möjligt att Maradona efter finalen står där och ber alla tvivlare s**a och fortsätta s**a…

Totalt antal plus: 18