Bank: Ribbträffen som hördes genom vuvuzelavrålet

FOTBOLL

PRETORIA. De har lärt sig att skjuta frisparkar som ett världslag, att försvara som ett världslag, att kontra som ett världslag.

I går la Japan upp ribban på nästa höjd – att vinna som ett världslag.

Men det var Paraguay som seglade över ribban.

Japan prickade den.

Jag hoppas att ingen i Asunción hade problem med sin tv i går. Elverket hade nämligen informerat om att de inte tog emot några kundsamtal medan matchen pågick.

Parlamentet hade avslagit en motion om att utlysa allmän helgdag, men de hade beordrat alla statliga och kommunala företag att underlätta för folk som ville se Paraguay spela åttondelsfinal. Och från La Asociación de Pastores Evengélicos del Paraguay (förbundet för evangeliska präster) kom en skrivelse som bad hela folket att sluta upp bakom laget.

– De paraguayanska spelarna är de bästa ambassadörerna det här landet haft på många år, förklarade prästerna.

De är hur som helst de mest framgångsrika.

Hjältar och syndabockar

Matchen i Pretoria – på den här underbara, tegelröda rugbyarenan som heter Loftus Versfeld – handlade om att djärvt gå dit ingen gått förut. Japan har aldrig spelat en VM-kvartsfinal, inte Paraguay heller.

Ny mark skulle brytas, nya hjältar utses.

Och, ja, nya syndabockar också.

Straffläggningen var en fullkomligt logisk slutpunkt på en match som handlade mer om att besegra sig själv än om att besegra dem som stod på andra sidan. Att lilla Paraguay tagit sig ända hit beror till största delen på att de fått ihop en riktigt bra fotbollsgeneration, ledda av en flexibel och smart taktiker. För Japan handlar det ännu mer om en tankerevolution. Den där dörren som Hide Nakata öppnade för japanska spelare, den har Keisuke Honda tagit med sig in.

”Du ska vara vår ledare”

När Honda först kom till Holland och skickades rakt ner i andraligan fick han en order av Venlo-tränaren Jan van Dijk:

– Du ska vara vår ledare ute på planen. Inte den blyge som bara svarar ”ja, ja, ja”.

Honda själv sammanfattade omställningen så här:

– I Europa säger de till mig att skjuta mer, i Japan säger de åt mig att försvara.

I det här VM:et har vi sett japaner som format sig efter laget och kollektivet (Honda spelar aldrig ensam anfallare i klubblaget CSKA), men som samtidigt stuckit ut, som tagit initiativ, som skjuter bättre än några andra i turneringen.

I går hade de bara det där sista steget kvar att ta: Att bli vinnare fullt ut.

Flera tusen japanska fans hade löst flygbiljett till Sydafrika när laget gick vidare från gruppen, de dominerade läktarna i Pretoria med sina megaflaggor och sina trummor, och de fick se två lag som sprang in på planen med säkerhetsbälte på.

Tata Martino, Paraguays förbundskapten, kysste gräset och gjorde korstecken vid avspark. Han har varit VM:s kanske aktivaste coach, växlat mellan fysisk ultradefensiv (mot Italien) och full-fart-framåt med tre anfallare (mot Slovakien och Nya Zeeland).

I går valde han ett mellanting, startade med Nelson Valdéz på bänken, gav Ortigoza jobbet att sköta avstängde Caceres jobb på mitten – och hoppades på att tyngden skulle avgöra.

Japan hade problem så länge som de spelade med sitt vanliga 4-1-4-1 med Yuki Abe som ensam sopkvast framför backlinjen. De blev rädda då, och hamnade för platt runt straffområdet. I paus korrigerade de det, plockade ner Hasebe (och sedan Endo) bredvid Abe och hade lättare att hålla Paraguay borta.

Här kommer missen

Paraguays tyngd avgjorde inte.

Japans stundtals briljanta ett-tillslags-kontringar avgjorde inte. Matchen klädde av sig fler och fler tekniska kvalitéer och tog på sig fler och fler dramaturgiska och till slut var ju något tvunget att avgöra.

Straffar, alltså.

Martino hade bytt in tre straffskyttar sista timman, Okada samlade sitt lag i en ring och lät straffskyttarna ta på sig varsin överdragsrock för att hålla värmen. De första fem straffarna var perfekt slagna, när den sjätte straffskytten gick fram sa jag högt:

– Här kommer missen.

Komanos ribbträff

Yuichi Komano hade inte gjort någon särskilt bra match, han hade varit den ende av Japans backar som sett stressad och pressad ut, och han varken är eller har varit någon målskytt. Straffsparkar går ut på att inte tänka, att vara mekanisk och inte göra det enkla svårt.

Men Komano är en högerback, vänsterback om nöden kräver det, och nu stod han alltså där för att skjuta japansk fotboll längre än den någonsin varit.

Han skjöt bara högt.

Ribbträffen hördes genom vuvuzelabrölet, Japan var utslaget, Paraguay vidare och fast Tata Martino är argentinare så grät han av glädje.

Det bor bara sju miljoner i Paraguay, men nu är de i kvartsfinal i VM.

Går de ett steg till kommer president Lugo att flyga till Sydafrika.

Annars får han ta emot ett gäng historieskrivare när de kommer hem.