Bank: Brasilien – en tråkig vinnare

FOTBOLL

PORT ELIZABETH. Holland ska alltid spela vackert. Brasilien ska alltid spela vackert.

I dag möts fotbollsvärldens allra renlärigaste esteter i en VM-kvartsfinal.

Hemma står två länder och undrar vad som hänt.

ny taktik Den brasilianska sambafotbollen har försvunnit sedan Dunga tog över som förbundskapten.
Foto: GETTY IMAGES
ny taktik Den brasilianska sambafotbollen har försvunnit sedan Dunga tog över som förbundskapten.

Det var inte ens två veckor kvar till VM-premiären när Estado de São Paulo gick ut med sensationella uppgifter om vad som skulle ha hänt under Brasiliens landslagsträning i Johannesburg.

Tidningen sparade inte på detaljerna.

Två spelare hade rykt ihop, efter att den ene kastat sig in i en vildsint tackling med dobbarna före. Om inte ledare klivit emellan hade det kunnat spåra ur helt.

Närmare 700 journalister har följt Brasilien till de här mästerskapen, fotbollsförbundet är vant vid att det skrivs sanningar, halvsanningar och lögner om deras landslag. Men den här gången är de angelägna om att snabbt få ut en dementi:

”Händelsen inträffade aldrig, vilket nära 400 professionella journalister som är ackrediterade för att följa landslagsträningarna kan intyga” skriver de på sin hemsida.

Den som tacklat var Felipe Melo, en defensiv mittfältare som i?fjol utsågs till Serie A:s sämste spelare.

Den som blivit tacklad var Kaká, landslagets enda riktigt lysande kreatör.

Jo, det var viktigt att döda ryktena direkt. Bilden av hur en defensiv spelare tacklar sönder en konstruktiv fick inte slå rot.

Inte bara för att bilden inte var sann.

Den låg dessutom alldeles för nära den som många i Brasilien har av hela Dungas landslagsfilosofi.

I Sverige minns vi VM 1990 som Olle Nordins historiska 1–2-triptyk. I Brasilien minns man det inte alls, och om man gör det minns man att det var ett VM då A Seleção gjorde fyra mål på fyra matcher och åkte ut mot Argentina.

Laget överöstes med kritik.

Längst fram stod en 26-årig mittfältare som hette Dunga.

Fyra år senare, fyra år till då han stod med ansiktet rakt mot en opinion som skällde på att han spelade i ett fult, icke-brasilianskt lag, klev Dunga fram för att ta emot VM-pokalen efter att Brasilien slagit Italien på Straffar i Pasadena.

Pressen hade döpt epoken då landslaget spelade torftig fotboll, med två defensiva mittfältare och få fria konstnärer, till ”Era Dunga”, Dunga-eran. Han var den lysande representanten för en fotboll som många smutskastat hela vägen fram till VM-finalen.

Ett långvarigt krig

När Dunga lyfte bucklan hade han ett meddelande att skicka ut till världen. Journalisterna som kritiserat honom kunde höra honom skrika det när han hissade pokalen mot Los Angeles-himlen:

– Essa é para vocês, seus trairas, filhos de puta!

– Det här är för er, era horungar till förrädare!

Dunga hade vunnit en strid. Men kriget var långt ifrån över. Efter en fenomenal spelarkarriär kom han tillbaka till landslaget som förbundskapten efter VM 2006. Pendeln hade svängt i en exakt dialektisk rörelse:

2002 spelade ett Scolari-tränat Brasilien en defensivt balanserad fotboll, spetsad med anfallstrion Ronaldo-Rivaldo-Ronaldinho – och vann VM.

2006 spelade ett Parreira-tränat Brasilien en fri, lekfull fotboll baserad på ”quarteto mágico” med Kakà, Ronaldinho, Adriano och Ronaldo – och skämde ut sig i VM.

Efter fiaskot i Tyskland vände sig förbundet till en yngre, orutinerad variant av Scolari. Dunga kommer från samma Rio Grande do Sul, en trakt som spottar ut gaúchos, stenhårda män som gillar stenhård fotboll. Hans farfar och pappa spelade fotboll och lärde honom spelet, hans mamma var lärarinna och lärde honom disciplin.

På tre år ledde Dunga Brasilien till ett misslyckat OS, en vunnen Copa America och en förstaplats i det sydamerikanska VM-kvalet.

Han gjorde det med det som brasiliansk press döpt till ”Familia Dunga”, Dungas familj. En tät spelartrupp som han klistrat ihop med förtroende, arbetsmoral och lojalitet, snarare än med lekfullhet, konstnärlighet och kreativitet.

Om bilden av Brasilien som ett okreativt lag är löjligt överdriven så är bilden av Dungas krig mot omvärlden det absolut inte.

Medias revansch

Under VM har han legat i fullskaligt krig med Globo, Brasiliens mäktigaste medieföretag. Klimax kom när Dunga under en presskonferens kallade tv-profilen Alex Escobar för ”åsna, skithög, djur” inför hela världspressen.

Efteråt bad han om ursäkt – men bara till fansen.

Det kunde varit en privat vendetta, men Globo har skickat 300 anställda till VM och sponsrar brasiliansk fotboll. Mobbar man dem har man ett krig på halsen, och kanske är det exakt det som Dunga vill.

Inter-målvakten Júlio César jämför förbundskaptenens sätt med José Mourinhos arbete i Inter.

– Mourinho gjorde samma sak och vann allt. Deras filosofi måste man respektera.

Dungas metod har varit att vända ut och in på precis allt.

För fyra år sedan var Brasilien ett Nike-stämplat cirkussällskap som tränade inför fulla hus varje dag. I år var Brasilien det lag som kom först till VM, Dunga har stängda träningar och får kritik av landslagets sponsorer för sina ideliga bråk med media.

För fyra år sedan kunde spelare stanna uppe till två på natten för att kunna vara med i direktsänd tv. I år får varken journalister, vänner eller familjemedlemmar komma in på hotellet utanför bestämda tider.

För fyra år sedan var träningstempot lågt, lekfullheten i centrum. I år har spelarna haft två lediga dagar sedan den 21 maj.

Frågan är om avståndet mellan landslagets insida och dem utanför någonsin varit så stort. När en brasiliansk journalist tidigare under VM ställde en fråga om ”vårt landslag” bet Dunga av direkt:

– Det är mitt lag. Inte ditt.

Den som velat hitta kritiker mot det där laget har inte ens behövt leta.

– Vårt landslag spelar inte brasiliansk fotboll, säger Carlos Alberto, kapten i guldlaget från 1970.

– Den brasilianska fotboll som beundras världen över för sin känsla, sitt passningsspel och sin dominans, existerar inte längre, menar Tostão från samma årgång.

– Dagens brasilianska fotbollsstil är en skymf mot vår kultur, fullföljer 80-talshjälten Socrates.

Brasilien är, precis som Holland, ett land med en oerhörd publik fotbollsdebatt. Alla har en åsikt, alla vill föra fram den.

Jag frågar Dunga vad han tycker om det.

– All debatt är positiv, säger han. Om vi har tusen som tänker på ett ämne är det bättre än om bara en gör det. Det är samma sak med fotboll. Men alla har sina idéer, sin sorts fotboll. Man gillar olika saker.

Hans egen smak är enkel.

– Jag gillar att vinna.

I?dag möter Brasilien sina europeiska tvillingar i kvartsfinal.

Holland har samma estetiska fotbollshållning, samma interna debatt och samma sorts kritiker. Efter vinsten mot Japan i gruppspelet tappade förbundskaptenen Bert van Marwijk till slut tålamodet när de holländska journalisterna staplade frågor om hur tråkigt spelet varit.

– Vi kom hit för att vinna, och om vi kan göra det med vacker fotboll så, okej då, bra. Men när jag tog det här jobbet sa jag att vi var tvungna att lära oss hur man vinner fult också.

Dunga under press

I eftermiddag möts Bert van Marwijks Holland och Dungas Brasilien i ett blåshål till arena i Port Elizabeth.

Vad som står på spel? Dungas gamle vän och lagkamrat Romário sammanfattade det i två meningar han skrev på sitt twitter-konto i förra veckan.

Den första löd: ”Om Brasilien vinner kommer alla vara tacksamma”. Den andra: ”Om de förlorar skulle jag inte vilja vara i Dungas skinn”.

FAKTA

DEN BRASILIANSKA PENDELN

1982

Drömlaget som åkte ur.

Telê Santanas lag är en skönhetsupplevelse som har alla delar av ett perfekt fotbollslag, utom en vettig målvakt. Spelare som Zico, Éder, Falcão och Sócrates tjusar en hel värld – men sparkas obönhörligt ut av ett Paolo Rossi-hattrick.

1990

Blekt fiaskolag.

Ett lag byggt runt Dunga vinner mot Sverige i premiären, men har svårt att vinna både matcher och vänner. Efter fyra mål på fyra matcher åker de dessutom ut mot arvfienden Argentina, och laget – särskilt Dunga – sågas obönhörligt.

1994

Cynikerna som vann.

Parreira får opinionen mot sig när han ställer upp ett lag med Mauro Silva och Dunga som defensiva mittfältare, en sensationellt destruktiv balans för att vara Brasilien. Men laget hankar sig fram till final, som de vinner på straffar. Första guldet på 24 år.

2002

Ett positivt försvarslag.

Scolari ställer upp med en uppställning som lånat mycket av Parreira, men där defensiven kompenseras av en fantastisk kedja med Rivaldo-Ronaldinho och en pånyttföd Ronaldo. Ronaldo vinner skytteligan, Brasilien vinner VM.

2006

Ett resande cirkussällskap.

Ett Brasilien fullt av tekniska superstjärnor (Kaká, Adriano, Ronaldinho, Ronaldo) åker till Tyskland och leker. Öppna träningar, sponsoruppdrag, sena nätter, koncentration på allt annat än att vinna. Det slutar med ett pinsamt fiasko, ut i kvarten.

2010

Ett hjärta av järn.

Pendel svänger tillbaka. Dunga tar ut sina gamla trotjänare och lagspelare, och lämnar Ronaldinho, Pato och Santos talanger hemma. I stället bygger han laget kring ett ramstarkt, defensivt innermittfält – och hoppas på Kakás kreativitet.