Det här är samma match som 2008

Men lagen har bytt plats...

FOTBOLL

KAPSTADEN. Ett briljant lag fullt av unga charmtroll mot en stormakt med enorm grundkompetens.

Jo, Spanien mot Tyskland är samma match som 2008.

De har bara bytt plats.

Det var varmare i Wien, det var en strålande sommar och det fanns fler spanska och tyska supportrar på plats. Dessutom var det en final. I Durban är det 25 grader, afrikansk vinter och semifinal.

Men annars… är det samma nu som då.

Tyskland och Spanien, europeisk fotbolls två moderna giganter, står och stirrar in i varandra, och båda vill ha revansch på Spanien.

Tyskland vill hämnas för EM-finalen, Spanien vill visa sig själva och alla andra att de har mer att komma med än det snygga, sterila handbollstrillandet som präglat större delen av deras VM.

Det är inte VM:s mest laddade match, men ingen match har varit i närheten av den här sportsliga potentialen. Det är världens bästa lag i juni 2010 mot världens bästa lag de senaste två åren, det spanska klappklapp-spelets filosofía de toque mot den lekfulla tyska Mannschaft-magin. Xavis trianglar mot Bastian Schweinsteigers breda streck.

Och någonting har hänt.

La sig platt

Efter finalen för två år sedan la Joachim Löw sig platt på marken.

– Både i den här matchen och i turneringen som helhet har vi bara att erkänna Spaniens höga kvalité.

Nu står han där i andra hörnet.

Tjugosju miljoner tyskar såg deras kvartsfinal på tv, laget får skriva öppna kärleksbrev till sina fans på hemmaplan, det arrangeras auktioner där man kan köpa Löws lila tröja, och – det här är genuint oroväckande – till och med Franz Beckenbauer är extatiskt tillfreds med hans lag.

Löw bytte ut fem spelare ur startelvan från EM-finalen, sänkte medelåldern med tre år, plockade med sig 16 VM-debutanter och charmade brallorna av hela världen.

Tyskland har blivit Spanien.

Frågan är vad Spanien har blivit.

Peta Torres – inte helt enkelt

Omvänt har de höjt medelåldern, blivit mer rutinerade och säkra. De har en ny förbundskapten, ett mer defensivt balanserat mittfält, och skadeproblem. Cesc Fàbregas har ont, och Fernando Torres är inte samma spelare som han var före sin knäoperation.

Peta Torres? Även om Del Bosque förstås funderar på det är det inte helt enkelt. Flera av spelarna i det här spanska laget kommer från det som döptes till ”Torres-generationen”, helt enkelt eftersom det var Torres som ledde den till titlar.

När Spanien vann U16-EM 2001 avgjorde Torres finalen. När Spanien slog Tyskland (med Lahm i backlinjen) i U19-finalen året efter avjorde Torres finalen. Och när Spanien slog Tyskland och blev europamästare i Wien 2008 så avgjorde Torres finalen.

Bara vänt en gång

Del Bosques viktigaste beslut den här gången är om han ska lita på Fernando Torres en gång till.

Det är ett tydligt problem.

Tysklands problem är mindre, mer förrädiska. Men det finns ett stort MEN, som Spanien förstås känner till.

Joachim Löws lag älskar att vänta in motståndarens drag innan de straffar det. De älskar att spela på kontring. Men om de inte får göra det? Om de måste jaga?

Sedan EM-finalen har Tyskland släppt in första målet i totalt åtta matcher. De har förlorat mot Serbien, Argentina, Norge och England. De har spelat oavgjort mot Finland två gånger och mot Kina en gång. Och de har bara vänt till seger en enda gång, mot Bosnien.

Gör Spanien första målet i kväll kommer de att vinna den här matchen.

Annars?

Annars kommer Tyskland att sjunka hem lite och kontra på det där sättet de är bäst i världen på. Låta Podolski diagonallöpa, Khedira fylla på i djupled, låta Schweinsteiger mata Özil och låta alla mata VM-monstret Miro Klose.

Nyckeln för Joachim Löw blir att få spelarna att fortsätta göra precis vad de gjort hela turneringen, och även om de kommer att sakna Thomas Müller och hans fotbollshjärna så är det mest av allt en psykologisk utmaning.

Mr Wallace är inte med i år

Inför EM-finalen 2008 stod Luis Aragonés inför samma utmaning. Han hade ett charmant, briljant, men rätt orutinerat lag, som skulle möta ett lag fullt av stenhårda psyken. Under dagarna fram till finalen tog han under alla sina taktiksnack upp en speciell spelare som Spanien måste se upp med:

– Vi måste ha koll på Wallace, förklarade han.

Spelarna fattade inte ett dyft. Men namnet återkom, gång efter gång, tills de till slut fattade att gubben menade Michael Ballack, kaptenen. När de stod i spelargången inför finalen gick Aragonés fram till Ballack och sa ”Hej, Mr Wallace”.

Ett gäng spanska pojkar skrattade käken ur led, sedan gick de ut och spelade ut Tyskland. I kväll kommer ett gäng tyska pojkar försöka göra om samma sak.