Hela Hollands hackkyckling

I morgon kan van Bommel bli världsmästare – men han blir aldrig populär

FOTBOLL

JOHANNESBURG. Världen kallar honom gris. Holländarna kallar honom tysk. Själv kallar han förbundskaptenen för svärfar.

Frågan är vad vi ska kalla Mark van Bommel imorgon.

Hur låter ”världsmästare”?

Holland hade vunnit sin första match i VM, en hemsläpad trepoängare utan tjafs mot ett blekt Danmark.

Den som tyckte att det sett blodfattigt, nästan ointresserat ut fick en alternativ bild av att lyssna på lagets mittfältsgeneral ett par dagar senare i Johannesburg.

– Jag behöver titlar, sa Mark van Bommel.

– I tysk tv presenteras spelare och före detta spelare med informationsgrafik och när Matthäus visas står det ”världsmästare” och ”europamästare”. Om det där dyker upp på tv under ditt namn kan du vara stolt.

Men inte kunde väl Holland... med en svag backlinje och en oskriven landslagsmålvakt och...?

– Ja, alltså, vi är ju inte favoriter. Eller hur? Vi har aldrig vunnit en titel på den här nivån. Statistiskt så räknas vi inte. Det är Italien, Brasilien, Tyskland, Frankrike, Argentina... Vi har spelat bra fotboll, visst, men aldrig vunnit. Det betyder ju nåt.

van Bommel varvade upp.

– Men vi vill prestera nu. Vi vill vinna, och vi vill vinna med fin fotboll. Som vi gör i Bayern. Men här är fin fotboll bara en bonus. Vi måste vinna vinna vinna. Det är nyckeln. Vi har ett kall. Jag älskar det ordet. Och om vi inte kan göra det vackert, synd. Vi måste vinna.

Vinna, vinna, vinna.

Ska man sammanfatta Hollands tankevändning sedan Bert van Marwijk tog över landslaget 2008 skulle man kunna göra det så.

Ska man sammanfatta hans svärsons syn på livet så skulle man knappt kunna göra det annorlunda.

Allt utom populär

Det är lätt att hitta historier som bryter av mot den gängse bilden av Mark van Bommel, helt enkelt eftersom den gängse bilden inte är särskilt positiv.

När han var liten och spelade puttefotboll hemma i Fortuna Sittard fanns det en kille i laget som var usel och aldrig hade varit nära att göra mål. En gång tog van Bommel bollen, dribblade av fem, sex motståndare och la bollen en meter framför mållinjen – så att hans kompis äntligen skulle få göra mål.

Det tror man inte.

När Mark van Bommel kom till Barcelona sa han direkt åt alla journalister att ställa sina frågor på spanska eller katalanska, inte engelska. Han ville lära sig språket. Det tror man inte heller.

Eller ta det här med hans ansvarskänsla för det krisande Fortuna. Hur hans pappa ordnar lotterier för att dra in pengar till klubben, eller hur Marks fru var där och invigde deras nya talangprogram.

Men säg ”Mark van Bommel” – och fotbollspubliken kommer automatiskt att tänka på armbågar, elaka stämplingar, möjligen på de där direkta, konkreta passningarna som vänder spelet så effektivt.

Men populär är han inte.

I Holland har många tyckt att han varit lite för hård, med sin äregirighet och sitt stundtals vårdslösa spel. Hans favoritmat är schnitzel, han är lagkapten i Bayern München, han är... lite för tysk?

Men i morgon spelar de Oranje VM-final, och det hade de inte gjort utan Mark van Bommel.

Eller, för den delen, utan hans svärfar.

Rätt tränare – i rätt tid

van Bommel kom till Fortuna Sittards som tolvåring, och var klubbens förmodligen främsta talang någonsin. Han debuterade i Ereidivise strax efter sin sextonårsdag och etablerade sig i a-truppen tillsammans med andra tonårstalanger som Kevin Hofland och Wilfred Bouma.

– I början hade jag ingen stor käft. Jag sa ”godmorgon” när jag kom in i omklädningsrummet och ”ses i morgon” när jag gick. Men ja, jag snackade på planen, har han berättat.

När Pim Verbeek, mannen som ledde Australien i VM, tog över som tränare tvingade han unge van Bommel att spela på en kant. Eller inte alls.

– Som tur var så kom rätt tränare i rättan tid.

”Rätt tränare” hette Bert van Marwijk.

Han skulle ha en större roll att spela i Mark van Bommels liv än någon förstod då.

Först som tränare, förstås. Under van Marwijk blev Fortuna sjua i ligan och tvåa i cupen 1997, en oerhörd framgång för en liten klubb. Samtidigt blev Mark van Bommel tillsammans med tränarens dotter, Andra.

Tio år senare såg deras liv helt annorlunda ut. De ägde hus på samma gata

i Meerssen och firade jul ihop, tillsammans med Marks och Andras tre barn. Men van Bommel hade först blivit en internationell storstjärna med PSV, han hade åkt till Barcelona och vunnit Champions League och blivit värvad av Bayern München för att ersätta Michael Ballack.

Det enda som var snett i fotbollslivet var det här med landslaget.

Holland missade VM 2002, van Bommel skadade sig före EM 2004, han spelade det misslyckade VM 2006, och när kvalet till nästa EM rullat igång ringde han upp landslagsledningen för att ge förbundskaptenen Marco van Basten ett klart besked:

– Jag tänker inte spela för dig längre.

Konflikten handlade om spelsätt. van Basten hade hållit stora möten med nyckelspelare för att etablera sitt taktiska synsätt, och van Bommel var en av dem som inte köpte idéerna.

Det var nu ingen chock för publiken i Holland. De har vanan inne.

Cruijff och Willem van Hanegem bojkottade VM 1978, Ruud Gullit taktikstrejkade under VM 1994, de hade ett fullskaligt rasbråk i truppen under EM 1996, och Clarence Seedorf hoppade av EM 2004 när han inte fick spela där han ville.

Nu var det van Bommel och Ruud van Nistelrooij som hoppade av.

– Ja, jag utmanade van Basten. Jag köpte inte hans taktik, precis som andra spelare inte gjorde det, men de valde att inte utmana hans auktoritet, säger Mark van Bommel.

Han bojkottade landslaget i två säsonger.

Och sen?

Som tur var så kom rätt tränare i rättan tid.

Han hette Bert van Marwijk den här gången också.

– Jag sa hela tiden att jag ville komma tillbaka om Marco stack. Nu är han borta och slumpen har gjort att det är min svärfar som är den nye förbundskaptenen. Om han behöver mig finns jag här.

van Marwijk tvekade inte. Lagom till hans första landskamp, mot Ryssland i Moskva, var Mark van Bommel tillbaka på landslagets mittfält.

När van Marwijk släppte truppen undrade en journalist försynt om hans relation till van Bommel inte kunde vara ett problem?

van Marwijk nickade, men sa att han var van. Mark började dejta hans Andra redan när han tränade honom i Fortuna.

– Men han måste bli bättre på att kontrollera sig själv.

Den 20 augusti spelade Holland 1–1 mot Ryssland.

Helgen efter blev van Bommel utvisad i Bayern München efter två fula tacklingar. Bild döpte om honom till ”Kapten Röd”, president Beckenbauer var öppet kritisk, och förbundskapten van Marwijk fick försvara honom.

– Mark borde veta att han har ögonen på sig i Tyskland. Han fick aldrig rött kort i PSV, Barcelona eller landslaget. Inte ens när han spelade för mig i Fortuna Sittard. De här problemen har uppstått de senaste två åren.

van Bommel själv tog stormen med upphöjt, holländskt lugn.

– Det blåser alltid mer kring höga träd.

Samtidigt insåg han att hans relation till förbundskaptenen hade sina nackdelar.

– Jo, jag hade mycket press på mig när jag kom tillbaka till landslaget. Jag hade inte råd att göra en enda dålig match.

Alltså gjorde Mark van Bommel inga dåliga matcher.

Ända sedan återkomsten har han varit en av de genomgående bästa spelarna i ett lag som bara vinner, vinner, vinner. Under VM har han hållit ihop mittfältet med lika delar strategisk briljans och cynisk hårdhet. Han har tacklat mer än någon annan i turneringen, men bara fått ett enda gult kort.

– Ja, jag gör skitjobbet. Och? Ett fotbollslag kan inte bara bestå av elva dansare, säger han själv.

– Jag testar gränserna... och försöker att inte gå över dem.

Jagar revansch

I VM har Mark van Bommel gjort skitjobbet, testat gränserna, gjort allt utom att dansa.

Mittfältspartnern Nigel De Jong beskriver det bra:

– De bra balansspelarna – som Guardiola, Redondo, van Bommel – är de där som får det att se enkelt ut. Ett tillslag, snabba tacklingar, stänga ytor... det är en konstform. Jag älskar det.

Imorgon står De Jong och van Bommel inför den tuffaste ytstängar-uppgift som finns i fotbollsvärlden.

Framför dem står VM-pokalen. I vägen står van Bommels gamla mittfältskompisar Xavi och Andrés Iniesta.

Senast van Bommel stod inför den uppgiften var för ett år sedan, när Bayern München åkte till Barcelona för att spela kvartsfinal i Champions League. Inför matchen frågade en spansk tidning om han drömde mardrömmar om Xavi och Iniesta.

– De är väldigt bra, snabba och bollsäkra, erkände han. Det märkliga är att det kan se ut som att de spelar i ultrarapid, men ändå går det så fort att du inte fattat vad som hände.

Efter 45 minuter ledde Barcelona med 4–0.

– Om de kommer med åtta spelare till returmatchen kanske vi har chansen, suckade van Bommel efteråt.

Ingen räknar med att han ska kunna ta revansch i morgon, även om det finns i alla fall ett par fans som hoppas det. Just i morgon fyller tvillingarna Renee och Thomas van Bommel åtta år, och Renee vet hur det brukar se ut när pappa spelar fotboll.

– Ibland fäller dom honom, det gör riktigt ont. Och då blir han arg.