NU KAN VM BÖRJA

Peter Wennman: Skicka långkalsonger, mamma...

FOTBOLL

SUN CITY. Om en vecka börjar fotbolls-VM, håll utkik efter min handskrivna skylt på läktaren:

– MAMMA, SKICKA LÅNGKALSONGER!

Brrrr, detta är förfärligt.

Jag fattar inte hur babianerna överlever.

Jag hade naturligtvis läst varningarna innan jag kom hit. Det skulle bli så kallt när solen gick ner i Sydafrika vid den här tiden på året, sa dom, det var varm jacka och extra tröja att rekommendera och allt det där.

Men nånstans i bakhuvudet var det ändå nån som pep att ”det är ju för fan mörkaste AFRIKA, hur skulle alla vilda djur överleva om det är så kallt som det påstås?”

Så långkalsingarna som jag så länge stod och drog i och tänkte packa ner fick stanna hemma. Precis som vinterjackan. Ni fattar hur mycket plats en dunjacka tar i en resväska?

Det var korkat.

Här sitter jag nu i det som kommer att bli historiens svinkallaste fotbolls-VM och skakar så jag knappt prickar tangenterna på datorn. Och då är jag ändå inomhus, i ett hotellrum som saknar värme.

Till de kollegor som är på väg hit säger jag bara:

Packa som om det vore vinter-OS. Vantar, mössa, rubbet.

Vem slog av strömbrytaren?

Det verkade inte alls så dumt när jag landade med mina fyrbenta vänner i det engelska pressdrevet tidigt i går morse. Solen hade just gått upp och det blev varmare och varmare, efter elva timmar på flyget och en tvåtimmars bussresa från Johannesburg kom vi till den märkliga spelhålan Sun ­City, fyra mil från Englands högkvarter i Rustenburg, och mådde rätt gott i solskenet.

Vi skrattade åt babianerna som gjorde blixtraider in i restaurangen och stal mat mitt framför ögonen på skräckslagna gäster. Vi såg hur hotellvakterna rusade efter dem och försökte skjuta dem med paintballgevär, bara för att skrämmas. Det var lummigt och grönt och blå himmel och vilda djur och utomhusbuffé...vaddå ”kallt när solen går ner”?

Men tjenare. Nån slog av strömbrytaren väldigt tidigt, mörkret kom och det började skallra i tänderna. Det gick ruskigt snabbt. Sen frös vi alla gemensamt våra a-slen av oss vare sig vi var ute eller inne.

Hur klarar sig aporna? Alla säger ”baboons” här, jag vill nog hävda att det är en annan art än babianer, men det intressanta vore att veta var de tar vägen när nattkylan smäller till. Och hur gör lejonen, leoparderna, noshörningarna, bufflarna, girafferna, krokodilerna och alla giftormarna? Det finns ett reservat med The Big Five alldeles runt hörnet här, men borde de inte frysa ihjäl? Annars kunde vi ju ha dom där djuren i Sverige också?

Ovanligt många reportrar

Nå, apropå fyrbenta vänner:

Vi har i alla fall fått våra hakklappar nu, VM-ackrediteringarna hänger runt halsarna på oss och ska så göra några veckor framåt.

Jag åt lunch med Eleganten, Giancarlo från Gazzettan och McCarra från Guardian. Det fanns en del att prata om – Capellos petning av Theo Walcott, Liverpools farväl av Rafa Benitez, Manchester Citys intresse för Zlatan.

Vi kom i alla fall överens om att köttstuvningen troligen var tillagad från en äldre gnu, och den bortskämde Giancarlo lät på samma sätt som han gjort under resorna med Drevet de senaste åtta åren:

– Den här resebyrån är dyrast i världen. Men vi blir behandlade som flyktingar.

Där satt han med uppdukat bord i solen på ett flott hotell och kände sig behandlad som en ”flykting”.

Laptop kom, Schakalen kom, Babyface kom, där var Mr Först-i-kön (som försökte smita förbi 50 personer redan på Heathrow och blev utbuad) och idag ansluter resten av det gamla-gänget-ni-vet.

Ovanligt många nya ansikten i Drevet också, och det oroade Eleganten:

– Notera att det är rekordmånga nyhetsjournalister från tabloiderna här. Det innebär att det kommer att hända saker. Det blir inget lugnt VM, den saken är klar.

Enligt Elegantens logik (och den litar jag på) betyder det att om det inte sker några skandaler på naturlig väg, så att säga, så kommer vissa av reportrarna att skapa dem.

Englands landslag har i alla fall landat på campen i Royal Bafokeng och kommer att köra sin första träning i dag.

Eder utsände i Drevet är på plats. Om han inte frusit ihjäl under natten.