Tyskland mot England är ren fotbollsporr

Det räcker så bra med att två tungvikare möts – vi behöver inte ljuga ihop nåt

FOTBOLL

SUN CITY. Denna midsommar:

Babianerna anfaller, babianerna slåss.

Det pågår en fight mellan två kaxiga hannar alldeles utanför min hotell­lägenhet och jag vet inte hur det ska sluta.

Det kanske avgörs på straffar?

Stuart Pearce var en av Englands syndabockar efter straffrysaren mot Tyskland i VM 1990.
Stuart Pearce var en av Englands syndabockar efter straffrysaren mot Tyskland i VM 1990.

För ordningens skull vill jag påpeka att det är alldeles riktiga babianer, inte journalister eller fotbollfans.

De två sistnämnda kategorierna är ju inte främmande för apfasoner de heller, vilket det finns färska exempel på.

Journalist-babianerna:

När Franz Beckenbauer uttalade sig inför åttondelsfinalen mellan Tyskland och England och tyckte att det var ett slarvigt/klumpigt misstag av England att inte vinna sin grupp, då tolkades det som att han påstått att engelsmännen är dumma i huvudet. Så menade han aldrig. Det kunde varenda vettig människa som hörde eller läste orginalintervjun begripa.

Men det var ju inte lika intressant då.

Det var först när engelska The Sun gjorde sin egen, högst privata, tolkning som det blev lite drag i det hela.

Billiga metoder för ett krig

När The Suns redigerare var färdiga med sina ordlekar natten till i går var plötsligt Kaiser Franz en hetsare som gör allt för att psyka England. Han var, för att tala klarspråk, en sån där ”Fritz” som måste sättas på plats av ett enat, attackerat England. ”We Will Never Surrender”, á la Winston Churchill.

Det djävligaste av allt var att resten av världens media, inklusive denna tidning, hakade på och blixtsnabbt spred Sun-dyngan som om den vore sanning. Det är så det fungerar numera i den här branschen.

Det gör mig bekymrad, förvirrad och lätt illamående. Ingenting dubbelkollas längre – pang bara, rätt ut till läsarna. Kan du hänvisa till källan har du ryggen fri.

Det gör mig dessutom lätt arg att så billiga metoder måste användas för att dra igång ett fotbollskrig inför matchen i morgon. Det ska blandas in politik och historia och fiendeskap fast det inte alls behövs.

Det räcker så väl med att två tungviktare som Tyskland och England ska mötas i ett VM i Sydafrika. Det är fotbollsdramatik, ren fotbollsporr, i sig självt. Vi behöver inte ljuga ihop nåt.

Fansen sköter sig – än så länge

Fans-babianerna:

Många är oroade över det faktum att Tyskland och England möts i en så liten VM-ort som Bloemfontein (800?000 invånare). Stan kommer att invaderas av tyskar och engelsmän idag, många är utsupna, trötta, griniga och saknar hotellrum. Det är tveksamt om Bloemfontein är redo för en match av den här typen, de fattar nog inte vad som väntar.

Fansen har skött sig fint så här långt, inte minst de fruktade engelsmännen. Men det är precis som Eleganten säger: vi har de bästa fansen – och de absolut värsta.

Efter England-Slovenien i onsdags tröttnade jag på dieten av pizza och varmkorv i mediacentren och satte mig ensam på en flott restaurang på Beach Hotel i Port Elizabeth.

Det var buffé av världsklass. Evighetslånga rader av läckerheter exponerade på blanka silverfat. En personlig servitör som guidade dig mellan faten och beskrev delikatesserna.

In dundrade så två medelålders engelsmän i fotbollströjor. De gick bara rakt in, utan bordsplacering, och började provsmaka med FINGRARNA av allting som fanns. Hånleende, ondskefullt, provocerande. ”Och vad ska ni svarta betjänter här inne göra åt det”, tycktes dessa två hjärndöda engelska bonnläppar meddela.

I dödens väntrum

När jag gav den värste av dem en ogillande skakning med huvudet stirrade han oavbrutet på mig med Marty Feldman-ögon i tio minuter. Jag satt i dödens väntrum.

Jag överlevde, men jag är inte säker på att alla gör det i natt eller i morgon. Det kan tyvärr bli bråk.

Befriande då att höra en intellektuell man som David James, Englands målvakt, lägga ut texten. Även om jag kanske tyckte att han tog den intellektuella biten lite för långt under presssnacket i går. I ambitionen att lämna smarta svar blev det en aning snårigt, en aning vimsigt.

Jag gillade i alla fall hans märkbara irritation över våra tjatiga frågor om straffsparkar. Det mesta borde tala för att matchen avgörs under ordinarie speltid, men Drevet har redan bestämt att det blir straffar.

– Sluta nu, jag orkar inte, kved James.

Men när ni tränar straffar, räddar du några?

– Visst, men va fan...om jag räddar för många, vilket självförtroende får våra straffskyttar då?

Moment 22, kallas det.

Match 51 i VM, Tyskland-England, spelas i morgon.

Englands premiärminister David Cameron och Tysklands förbundskansler Angela Merkler ska se matchen tillsammans under G8-mötet.

Kommer de att börja slåss som babianer?

FAKTA

HÄR ÄR 5 ENGELSKA NEDERLAG PÅ STRAFFAR

VM 1990, SEMIFINAL MOT VÄSTTYSKLAND

1–1 efter full tid och 3–4 efter straffar:

Så gick det till: Ställningen var 3–3. Det var Stuart Pearces tur att slå sin straff. Han slog den dåligt och Bodo Illgner räddade. Olaf Thon satte nästa straff och all press låg på Chris Waddle, men han slog sin straff över ribban.

Syndabockar: Stuart Pearce och Chris Waddle.

Det hände sen: Stuart Pearce, eller psycho som han kallades, lämnade turneringen i tårar. Han skulle få sin revansch i matchen mot Spanien i EM 1996. Då satte han sin straff och England van den matchen. England förlorade bronsmatchen mot Italien med 1–2.

EM 1996, SEMIFINAL MOT TYSKLAND

1–1 vid full tid och 5–6 efter straffar:

Så gick det till: Vid ställningen 5–5 klev Gareth Southgate fram till straffpunkten. Men han sköt en svag straff till vänster om Andreas Köpke som målvakten inte hade några problem med att rädda. Straffen efter slog Andreas Möller i mål.

Syndabock: Gareth Southgate

Det hände sen: Straffsumparen Gareth Southgate blev senare under karriären manager i Middlesborough. Det var inte bara han från 96-truppen som gick vidare till att leda lag från sidan av planen. Tony Adams, Stuart Pearce och Paul Ince är bara några som tog samma steg.

VM 1998, ÅTTONDELSFINAL MOT ARGENTINA

2–2 vid full tid och 3–4 efter straffar:

Så gick det till: Efter att Hernan Crespo missat sin straff hade rivjärnet Paul Ince chansen att ge England ledningen, men han slog en straff i perfekt höjd för Carlos Roa som räddade. Båda lagens satte sina straffar fram till det stod 4–3 till Argentina. Då var det David Battys tur. Och han missade.

Syndabockar: Paul Ince och David Batty

Det hände sen: Trots att det var Ince och Batty som missade sina straffar var det David Beckham som blev utsedd till syndabock efter VM, eftersom han visats ut efter att ha nuddat Diego Simeones knä med sin fot.

EM 2004, KVARTSFINAL MOT PORTUGAL

2–2 efter full tid och 7–8 efter straffar:

Så gick det till: David Beckham tog Englands första straff. Han lurade Ricardo åt fel håll, men i skottögonblicket halkade han och sköt sin straff långt över.

Tolv straffar senare var det lika i straffläggningen och Darius Vassel hade chansen att ta England upp i ledningen, men Ricardo räddade enkelt. Straffen efter avgjorde Ricardo straffläggningen.

Syndabockar: David Beckham och Darius Vassel

Det hände sen: England fortsatte med Sven-Göran Eriksson som förbundskapten. Kritiken från media mot laget var inte lika stor som efter VM i Frankrike.

VM 2006, KVARTSFINAL MOT PORTUGAL

0–0 efter full tid och 1–3 efter straffar.

Så gick det: Här är det lättare att säga vem som gjorde mål på sin straff – för det var bara en engelsman som gjorde det. Owen Hargreaves gjorde sitt jobb, men det räckte inte långt när Frank Lampard, Steven Gerrard och Jamie Carragher missade sina, och England fick en mardrömsrepris från EM 2004.

Syndabockar: Frank Lampard, Steven Gerrard och Jamie Carragher.

Det hände sen: Sven-Göran Eriksson slutade som förbundskapten och England fortsatte sitt usla facit i straffläggningar.