MALMÖ. Krav på att du anmäler var du är och oanmälda tester när du minst anar det.
Jakten på fuskare ramar in de svenska landslagsspelarnas liv och skapar ibland oangenäma problem.
– Fråga Pontus (Wernbloom) hur många timmar han satt och tryckte i går, skrattar Jonas Olsson.
När svenska landslaget återvände till hotellet efter söndagens aktiviteter stod Riksidrottsförbundets dopningskommission och väntade. Spelarna testas regelbundet men att teamen kommer oförberedda skapar ibland mer generande problem.
– Du får fråga hur många timmar Pontus satt och försökte klämma ut, skrattar Jonas Olsson.
– De kom efter middagen och tog ut fem-sex stycken. Jag visste direkt att jag skulle åka, och Pontus också.
Hur visste du det?
– Jag blir alltid testad av någon anledning. Jag tror att jag har haft tio olika dopningskontroller i år.
Mittbacken lade ut en bild på Twitter på lagkamraten med en marginellt fylld testburk och kommentaren ”ynkligt första försök. Kämpa Werner!”.
– Hur ofta händer det att man skiter utan att pissa. Fuck, svarade Wernbloom.
Just jakten på fuskare är något som spelarna tvingas tänka på varje dag av sitt aktiva idrottsliv.
– Tränar du inte måste du ange var du är en timme per dag där du måste vara på en adress om de vill komma och testa dig. Det är väl ett nödvändigt ont och det är klart att du måste ha koll på det, säger Olsson.
Känner du att det inskränker er frihet?
– Ja, lite. Men det är inte så att du måste vara på din hemadress utan du kan åka var du vill bara du kan ge en adress där.
Tror du att fotbollen är ren?
– Ja, det tror jag. De har så mycket tester. Men samtidigt blir man lika förvånad varje gång det dyker upp någon som tagit medalj i OS och varit dopad. Vi testas såpass mycket, men det finns väl kreativa sätt att komma undan det. Lance Armstrong är ju det senaste man tycker är konstigt. Att det inte uppdagades tidigare.