Supportrarna kan rädda Norling

FOTBOLL

AIK skriker igen, den här gången ska vi fråga oss det här: Norling – eller inte Norling?

Så länge som inte svaret är ”långsiktig, trygg ideologi” spelar det ingen roll vad tränaren heter.

De som kom till Råsunda för en match – som, till exempel, Helsingborg gjorde – blev besvikna.

Jo, det var 90 minuters fotboll, AIK vann med 3–1 och den alldeles ljuvlige lille Gabriel Özkan gjorde ett av årets mål. Det var jämnt i första halvlek, AIK hade lite större drag i spelet i andra och vann väldigt rättvist efter en av årets bästa hemmahalvlekar.

En gammal artist som Mats Rubarth spelade sina sista minuter på Råsunda, han hann med vad han brukar minus den obligatoriska Mats-mördar-tacklingen, och hyllades stilfullt efteråt.

Snacket har gått länge

Men match?

Nä, det här var en manifestation.

När Bosse Nilsson på väg ut i HIF:s spelarbuss gick förbi AIK:s sportchef Ola Andersson vände han sig om med ett spjuverleende och sa:

– Fan, som det blåser här oppe, du ...

Jo, det gör ju det. 

Det var medeltida svinkyla på Råsunda, men Nilsson snackade inte väder. Han pratade om banderollerna, ropen på avgång, skriken om att Ola Andersson och vd Charlie Granfelt borde lämna AIK. 

Snacket har gått länge nu, om att den sportsliga ledningen redan bestämt sig för att föreslå styrelsen att Rikard Norling inte ska få fullfölja sitt kontrakt. När klubbledningen inte velat dementera uppgifterna har det blivit en bekräftelse.

Så det blåser. Mer och mer. 

– Det här är inget som vi tjänstemän avgör, sa Granfelt, och la till att han verkligen gillar Norling.

– Allt kommer att genomlysas och beslutas av styrelsen efter säsongen, sa Andersson, men han ville inte berätta vilken sportslig ledning han helst ser i AIK nästa år.

Och jag såg hur de ser ut. De ser ut som så många andra gjort i den här föreningen de senaste åren. 

De studsar in som glada, nyutexaminerade högstadielärare som vill göra Döda Poeters Sällskap av en bråkig klass – och ett halvår senare ser de verkligen ut som döda poeter. Trötta ögon, suckar, oro. 

– Man har väl haft bättre dagar på Råsunda, sa Ola Andersson och log snett.

Han har vunnit SM-guld med AIK, spelat 102 allsvenska matcher. I går fick han höra Norra Stå göra honom till syndabock.

Finns bra alternativ

Och det är ju enkelt egentligen. En klubb som inte lyssnar på sina supportrar är en osympatisk skitklubb. Men en klubb som styrs av sina supportrar är bara illa ute. Om AIK:s fans styrde klubben skulle de ha sparkat en tränare och fem spelare varannan vecka de senaste tio åren.

Ska Rikard Norling få sparken?

Nej, jag tycker inte det.

Det är klart att det finns bra alternativ, Väsby-Mikael Stahre skulle kunna vara ett. Men Norling är en intressant och självkritisk tränare som fortfarande växer, han har spelartruppen med sig och är inkörd i klubben. Det sportsliga misslyckandet är till stor del hans ansvar, men lika mycket ett fiasko för den sportsliga ledningen, för Granfelt och Andersson. Fiaskovärvningarna är gemensamma beslut, det taktiska hattandet är Norlings ansvar.

AIK behöver starka ledare

Och det är ju så det ser ut i AIK. Otryggt, nervöst, ena dagen hit och andra dagen dit. Supportrarnas hysteriska tonläge präglar föreningen inifrån och ut. Det är AIK:s allra största tillgång och AIK:s allra största motstånd.

AIK behöver bra ledare, starka ledare som vågar stå för en vision fullt ut och fatta obekväma beslut även när Norra Stå vecklar ut sina banderoller. 

Brist på kontinuitet och långsiktiga idéer kommer bara leda till fler förlorade år, fler dysfunktionella säsonger. Det ironiska den här gången är att supportrarna inte efterlyser förnyelse, utan status quo. De älskar Norling, och om han blir kvar så är det kärleksaffären med supportrarna som räddat honom.

Och är det så borde ledningen bytas ut – för det är verkligen inget vettigt sätt att styra en klubb.