SÅ AVGÖRS RYSAREN

FOTBOLL

GÖTEBORG. Två stora städer, två starka lag, en gigantisk match – och många sätt att vinna och förlora den på. IFK Göteborg och AIK har visat sina kort, sina styrkor och sina svagheter. Sportbladets Simon Bank har synat dem. Här är kamperna som avgör allsvenskans sista strid.

STRID 1: Selakovic/Hysén-länken

IFK Göteborgs i särklass vassaste anfallsvapen är Hyséns flitiga och exakt tajmade löpningar in i straffområdet, ofta på första ytan. Och den som är i särklass bäst på att upptäcka dem är Stefan Selakovic.

När Selakovic attackerar sin ytterback (Nils-Eric Johansson) med boll är han skicklig på att tvåfotsdribbla sig fram till öppningar antingen på utsidan eller insidan. Hysén väljer antingen att möta boll ut mot kanten, för att skära in och avsluta med sin vänsterfot – eller att sticka in framför mittbacken (Hooiveld) och avsluta med huvudet.

AIK:s motvapen är att a) styrspela bort uppspelen från Selakovic, och b) att vara tydliga och fysiska i närspelet mot Hysén.

STRID 2: Eriksson vs. Obolo

Ivan Óbolo är referenspunkten i AIK:s anfallsspel. Han är oerhört rörlig och tycker om att möta uppspelen. IFK Göteborg saknar Gustav Svensson och ger Sebastian Eriksson ansvaret för ytan framför backlinjen.

Kampen mellan Eriksson och Óbolo är avgörande åt två håll. Óbolo har en viktig roll i AIK:s tidiga försvarsspel, Eriksson är oerhört viktig som spelbyggare och -vändare för Blåvitt. Den som ger den andre minst utrymme att vara konstruktiv har vunnit matchen.

STRID 3: AIK:s dubbla motorer

AIK är speciellt i allsvenskan. Inget annat lag har två lika bolltrygga, bollvilliga, mötande innermittfältare.

Dulee Johnson och Jorge Ortíz älskar att gå hem och hämta boll, ibland bara för att ge syre och flyt åt spelet, ibland för att kunna såra motståndaren med offensiva stick. En absolut nyckel för IFK Göteborg blir hur Hannes Stiller klarar att balansera sin roll defensivt-offensivt, att han stör AIK:s spelbyggnad utan att hamna för långt ner i planen.

STRID 4: Flávio bakom ryggen

Ivan Óbolo är AIK:s klart starkaste offensiva vapen – men han är det mer som motor än målskytt. När AIK kontrar, och det gör de kanske bäst i Sverige, så är det ofta genom tidiga uppspel på en mötande Óbolo, som följs av att Mutumba/Pavey och Flávio går i djupet för att få bollen antingen efter en direktskarv eller via Ortiz/Johnson/Djordjic.

Den djupledsrörelsen är AIK:s bästa anfallsväg.

FAKTA

PREL. STARTELVOR – KLICKA PÅ BILDEN FÖR STÖRRE VERSION!