Fuskets omgång

...men inte brukar svenska spelare filma särskilt ofta?

FOTBOLL

Fantastiska publiksiffror och en hel del riktigt bra fotboll - men omgång fyra minns man tyvärr för fusket.

Andreas Anderssons B-filmsbetonade skådespel som gav AIK en oförtjänt seger mot Trelleborg.

Jag kan ändå inte riktigt förlika mig med tanken på att Andreas hängs ut som riksfuskaren i svensk fotboll.

UTHÄNGD Sedan han "fälldes" mot Trelleborg har Andreas Andersson pekats ut som riksfuskare. Men att filma är mer en reflex än en planerad handling, menar Sportbladets Stefan Alfelt.
Foto: LASSE ALLARD
UTHÄNGD Sedan han "fälldes" mot Trelleborg har Andreas Andersson pekats ut som riksfuskare. Men att filma är mer en reflex än en planerad handling, menar Sportbladets Stefan Alfelt.

För mig har han mer varit en forward som alltid försökt att göra mål när han haft minsta lilla chans. Därför är det så trist att höra honom säga: "Hade jag kämpat så hade jag kunnat stå upp", vilket måste bli årets mest ogenomtänkta uttalande.

"Visst, jag kastade mig. Det var dumt men man hinner inte tänka, man reagerar bara med någon sorts instinkt."

Det hade inte bara varit smartare att säga - det hade dessutom varit sanningen. Att filma är inte en genomtänkt planerad handling. Men att den dyker upp som en reflex tyder på att något har tillåtits att passera allt för lättvindligt allt för länge.

För några år sen sa guldtränaren Tom Prahl efter att en Halmstadspelare varnats för filmning att det är naturligt att en forward kastar sig i straffområdet när han känner att han får en knuff eller dras i tröjan.

Och i veckan såg jag i Kvällsposten att den gamle mittfältaren Glenn Strömberg hävdade att 99 procent av alla fotbollsspelare filmar när de får chansen.

Han har ju erfarenhet av ämnet. Och då inte bara genom den omtalade dykningen mot tjeckerna 1985.

Mejla in de värsta filmningarna ni sett

Jag minns också hur han kopplade armkrok på en norrman som han sen släpade med sig från mittplan tills det blev dags för en kullerbytta strax innanför straffområdeslinjen.

Två gånger på en lång karriär är inte särskilt mycket men grejen är att jag faktiskt inte kan komma ihåg så värst många fler klassiska filmningar med svenska spelare. Varken internationellt eller i allsvenskan.

Martin Dahlins bensprattel vid kortlinjen mot Finland anno dazumal såg tveksamt ut.

Jörgen Petterssons är inga klassiker, snarare mer fjanteri. Inte ens domare som är skymda av sex spelare har ju gått på dem särskilt ofta.

Nej, mitt minne behöver fräschas upp.

Mejla in de värsta, grövsta, klumpigaste eller mest avgörande filmningar som ni har sett med svenskar inblandade de senaste tjugo-fyrtio åren ungefär. Så vi får utrett en gång för alla om svensk fotboll verkligen består av 99 procent fuskare.

Vilka skulle förresten de där 20-30 allsvenska spelarna som inte fuskar vara?

Omgångens…

Stefan Alfelt