Djurgårdens underbara andra halvlek - derbyts stora behållning

FOTBOLL

Jag misstänker ofta, skriver den slovenske aforistikern Zarko Petan, att rättvisans arm egentligen är en illa gjord protes.

Detta årets första derby på Råsunda var rättvisans arm en snart 21-årig högerfot.

Född i Ghana, skolad i Vasalund men sen 1999 i fotbollssko tillhörig Djurgården.

Jones Kusi-Asares höger, alltså.

För någon sorts rättvisa var det faktiskt, när Djurgården i 86:e minuten kunde kvittera till 1-1 mot AIK.

Det var Djurgårdens underbara andra halvlek som var derbyts behållning, och till slut blev det - trots en 1-0-ledning i 74 minuter" - AIK-arna som fick känna sig mest nöjda med det oavgjorda resultatet.

Med ett djurgårdsmål tidigare under andra halvlek tvivlar jag på att AIK fått ens denna poäng med sig.

Nu redde AIK ut situationen främst tack vare ett hela tiden säkert målvaktsspel av Daniel Andersson och en Teddy Lucic som alltid fanns beredd att städa undan som siste soldat, när det stormade som värst.

En annan av våra blågula, AIK:s lagkapten Kalle Corneliusson, har däremot tyvärr tappat det mesta av det som ifjol gjorde honom till landslagsman, och - eftersom Lasse Lagerbäck och Tommy Söderberg sett Kalle Kula både nu mot Djurgården och förra måndagen mot IFK Göteborg - tror jag inte ens han är med i den VM-kvaltrupp som tas ut på måndag.

Rättvisast var Jones Kusi-Asares kvitteringsmål, en jätteträff från 20 meter, typiskt denne helt irrationelle spelare som oftast förvirrar medspelare lika mycket som motspelare.

Barsom var matchens lirare

Roligast att se var Abgar Barsom som fick visa upp nästan hela sitt tekniska register för storpubliken på nära 28 000 och alla tv-tittare, att han höll för trycket sen jag i gårdagens tidning utnämnt honom till "stadens särklassige artist".

I Djurgårdens matchprogram har jag läst att Abbes favoritklubb är Napoli och att den bästa fotbollsmatch han sett var Napoli-Milan 1989.

Abgar var 12 år den gången, och i SSC Napoli fanns då en viss 29-åring, Diego Armando Maradona.

Dags för första segern snart?

Man kan tänka sig, att det var efter den matchen Abbe började fila på den där sparken med höger vrist bakom vänster klack - eller om det var tärtom" - som han visade upp mot Trelleborg i förra matchen.

Nästa Abgar Barsom-föreställning: mot Halmstad på Stockholms Stadion på måndag. Första segern då?

Bäst i Djurgården tyckte jag annars, att vänsterbacken Markus Karlsson var. Det var för dagen mera Markus än den normale Magnus Pehrsson som var den pådrivande i laget.

Vackert var också AIK:s 1-0 även om det var en riktig bjudning av backen Magnus Samuelsson som totalbommade Erik Edmans långboll och gav fritt fram för Nebojsa Novakovic att vristlobba över målvakten.

Bedrövlig var gräsplanen, den allsvenska fotbollens just nu sämsta och där det om 17 dagar, hemska tanke, ska spelas VM-kval mot Slovakien.

Inkonsekvent - domare Frisk

Bara några noteringar ur blocket: Andreas Isaksson tappar fästet, halkar och tvingas krypa efter bollen, Daniel Andersson i andra målet håller på att bryta benen när han ska sparka ut bollen, Martin Åslund tittar långt efter den torva han sparkar iväg, och Markus Karlsson tvärvänder och halkar"

Till sist: returmötet Anders Frisk-Andreas Andersson blev nog inte riktigt vad Andreas hade väntat sig.

Först blir han varnad, när han kommer sent in i en närkamp med Agbar Barsom, men när han själv på exakt samma sätt blir kapad av Nicklas Rasck nöjer sig domaren med frispark.

Inkonsekvent, Frisk! Jag förstår Andreas förtvivlan.