Erlingmark och Andersson har fört IFK till toppen

FOTBOLL

"Tre hörnor straff" sa vi på min tid som knattespelare.

Det var väl ungefär vad Örgryte hade behövt för att slå hål på Blåvitts försvar, men det är inte säkert att ens det hade räckt denna kväll i det slag som Bengt Andersson uppträdde.

Hur 15-3 i hörnor kan bli 0-2 i mål är i och för sig en gåta - men ändå inte unikt.

Fråga Magnus Erlingmark!

Han har varit med om värre.

Den 32-årige mittbacken, fostrad i BK Forward och förädlad i Örebro SK men i Blåvitt sedan 1993, har stor del i att IFK Göteborg fortfarande är obesegrat efter åtta omgångar och nu ryckt till sig en fempoängsledning i tabellen inför landskampsuppehållet.

Idag fungerar Erlingmark som den lugnare halvan av IFK-försvarets mittlås, där U21-landslagets Fredrik Karlsson står för ettrigheten.

I november 1994 fanns Magnus Erlingmark med i det IFK Göteborg som i Champions League mötte Galatasaray på Ali Sami Yen-stadion i Istanbul; då som högermittfältare i en 4-5-1-uppställning.

Turkarna vann hörnstatistiken med smaskiga 22-1, siffror som tyder på att IFK Göteborg var i ständig fara.

Turkarna stod stilla på alla sina 22 hörnor

Men så minns jag inte alls matchen, trots en turkisk ribbträff och trots att Stefan Rehn vid ett tillfälle räddade på mållinjen. Faktiskt behövde den ständigt rätt stående Thomas Ravelli bara kasta sig en enda gång.

Turkarna stod stilla på sina 22 hörnor, och när svenskarna i 87:e minuten fick sin första hörna, slog Stefan Rehn den rätt i pannan på Magnus Erlingmark som sprang rakt mot mål och nickade in segermålet, 1-0.

Varmed alltså skulle bevisas att en massa hörnor inte automatiskt leder till seger.

Man kan i sammanhanget också passa på att påminna om förra årets SM-final i bandy; den där Hammarby vann hörnorna, 19-2, men Sandviken matchen, 8-5.

I ett riktigt bra göteborgsderby på ett knökfullt Gamla Ullevi var Örgrytes hörnor ungefär lika ofarliga som Galatasarays i Istanbul och som Hammarbys på Studenternas.

Därmed fick Örgryte inte heller ut något av sitt totala spelövertag under andra halvlek, och nog kan man lida med Erik Hamrén som grät inombords.

Det dröjde faktiskt till Öis tionde hörna, Jeffrey Aubynns i 62:a minuten, innan jag noterade en första farlighet efter hörna.

Fyndet från Brage var giganten på Gamla Ullevi

Aubynn var annars härlig att skåda med sitt lätta steg och sin bollbehandling. Matchen i matchen bland vänsterfötter vann han på knock mot IFK:s Jimmy Svensson.

I IFK var Jon Inge Höiland inblandad i båda målen, hade en stolpträff och kommer, som han själv glatt påpekade, mer till sin rätt som högermittfältare än som vänsterback.

Där återfanns istället Pontus Kåmark, ringrostig men ändå godkänd i comebacken.

Fyndet från Brage, Martin Ericsson, var planens gigant i första halvlek. Lugn och metodisk med korta säkra bollar varierade med raka genomskärare.

Den unge masen fick göra sitt första derbymål på ett mönsteranfall, där bollen gick mellan Gustaf Andersson, Martin Ericsson, Tomas Rosenkvist, Jon Inge Höiland och Martin Ericsson igen.

Ändå blir det till slut Bengt Andersson som IFK kan tacka för segern.

För dubbelräddningen i femte minuten - först på Christian Hembergs skott, sekunden senare på Martin Ulanders närskott sen Erlingmark sjabblat, för greppsäkerheten på Aubynns hårda inlägg och för att han växte till en jätte när Joachim Karlsson kom helt fri i andra halvlek.

Fem poängs ledning kan låta mycket, men med dagens poängberäkning är det inte alls så.

Närmast efter VM-kvalen väntar två måndagar med västderbyn på serieledarna: Häcken hemma 11 juni och Elfsborg borta 18 juni.

Inga lätta matcher det inte.