Ni är roligast bäst och vackrast, Djurgården

FOTBOLL

En serietabell ljuger aldrig, finns det folk som påstår.

Jodå, det gör den visst.

Allsvenska tabellen ljuger. I varje fall i Stockholm.

Efter årets tre första derbyn vet vi nämligen: Djurgården är inte bara bäst i stan!

Djurgården är också både roligast och vackrast.

Efter nio omgångar av årets allsvenska ligger de tre Stockholmslagen uppradade i mitten av tabellen: Hammarby femma på 13 poäng, AIK sjua på 12 poäng, Djurgården nia på 11 poäng.

Detta speglar, som jag skrev igår, inte alls lagens inbördes förhållande.

Vill man se rolig, vacker, njutbar, snabb, teknisk fotboll så är det Djurgården man ska skänka sina entréslantar.

Och blir inte de blåvita serieledarna från Göteborg av med sin förlustnolla redan kommande måndag mot Elfsborg, så garanterar jag, att den ryker all världens väg på Stockholms Stadion måndag 25 juni: Djurgården-IFK Göteborg.

För någon vecka sedan klarade sig AIK undan med 1-1 efter en sen djurgårdskvittering, men det var en match där Djurgården var fruktansvärt överlägsna.

Inte lika bra gick det för Hammarby denna tisdag, men det var en riktigt rolig underhållande match, och så länge Hammarby hängde med i den vill jag påstå, att det var den bästa jag sett i årets serie.

Detta trots att Djurgården hade 56-44 i bollinnehavsprocent, 11-2 i skott på mål, 2-0 i skott i trävirket, 10-1 i hörnor.

Obegripligt, Cratz!

Hammarby hade ett friläge för Peter Markstedt plus flera goda idéer av Kennedy Bakircioglü, innan tränare Cratz obegripligt nog plockade bort honom från centrum och körde ut honom på högerkanten, där han kom bort.

Till slut blev Hammarby totalt överkört, och när Jonas Stark tvingades av plan efter sitt andra gula kort rasade laget helt samman.

Det har länge känts som om Djurgården haft något stort på gång. Att man i Stefan Rehns och Magnus Pehrssons regi burit på ett spel som egentligen bara saknat den där sista lilla viktiga detaljen: att få bollen in i mål.

Och därmed självförtroende istället för panik.

Med allt bättre underlag har detta nu kommit, även om Råsundas matta fortfarande inte är riktigt hundra.

Barsom mot landslaget?

Stefan Rehn var magnifik, inte bara som dirigent utan också som slitvarg à la Ljungberg mot Slovakien, medan en lirare som Abgar Barsom hade problem med gräset i första halvlek.

Barsom tog igen detta med råge i andra halvlek, då han passade till båda målen, spelade fri Christer Mattiasson till det som borde ha varit 3-0 - så att mitt siffertips gått in - och pangade en rackarrökare i ribban.

"Abbe" är årets underhållare i allsvenskan, och som sådan ska han ha rätt att överdriva roligheterna. Därmed basta!

Snart kanske även spelarna i landslaget lär känna honom. Eller åtminstone känna igen honom"

Dagen före Slovakien-matchen passerade jag Stureplan, där Fredrik Ljungberg, Daniel Andersson och Stefan Schwarz satt på främsta parkett och glodde på alla glada studentekipage som passerade.

På en bänk två-tre meter bakom trion satt Abbe Barsom och tog sig då och då en klunk ur en vattenflaska. Abbe Barsom kände igen landslagstrion - dom hade ingen aning om vem han var.

I söndags hade jag sällskap på kvällståget från Sundsvall med Svante "Hip Man" Thuresson.

Svante hade sjungit med Mats Holmquists Stora Stygga på hamnfesten i Sundsvall. Själv hade jag sett Anders Svensson Show på Idrottsparken.

"Hip Man" är djurgårdare långt in i själen, och denna derbytisdag skulle han sjunga i Malmö.

- Men jag hoppas hinna med ett plan hem i tid, så jag kan gå, sa han.

Jag hoppas du hann. Jag hoppas du njöt.

Det är åtminstone så här jag vill "Leva Mitt Liv", Svante.