Rekord-svenskan

Allsvenskan rekordjämn - eller ojämn...

FOTBOLL

Allsvenskan är rekordjämn.

Eller är den rekordojämn?

Just nu är Djurgården och Helsingborg de formstarka lagen.

För några omgångar sen var det Göteborg.

Innan dess regerade Zlatan.

Nu verkar Zlatan redan vara bortglömd.

Jag vet inte om MFF tänker sudda ut honom från lagfotona som tjeckerna gjorde med Nedomansky när han flyttade till NHL, men så värst många positiva omdömen har jag inte hört ifrån leden de senaste veckorna om den spelare som berört fler fotbollsfans över hela landet än någon annan gjort sen de bronsgrävande hjältarna kom hem från USA 1994.

Alla vill utomlands

På sätt och vis är det typiskt. Dagens elitfotboll präglas mer än något annat av förändring. Spelet blir bättre, snabbare och intensivare för varje år eftersom dagens unga talanger är bättre tränade och bättre drillade från grunden än deras föregångare, men eftersom de bästa hela tiden har siktet inställt mot utlandet är det svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att skapa ett bestående topplag likt IFK Göteborgs 90-talslag eller Malmö FF:s sena 80-talslag. Tiden då ett allsvenskt lag hade sju-åtta landslagsspelare kommer aldrig tillbaka.

Det är en orsak till årets rekordjämna tabell i allsvenskan.

Som journalist kommer jag ihåg hur stort det var när en utländsk tränare satt på läktaren och tittade på en allsvensk match. Det är faktiskt inte alls så länge sen.

George Graham kom till Malmö Stadion under tidigt 90-tal på en Malmömatch. Jag frågade vad han gjorde där och fick, innan han vände mig ryggen, svaret att han alltid tyckte om att se på fotboll när det var fint väder.

I och för sig var det svaret bättre än det jag fick andra gången jag träffade sympatiske Graham.

Jag var i Istanbul för att se IFK Göteborg i europacupen. På hotell Hilton där jag bodde bodde även Graham och detta var mitt under den värsta turbulensen runt Tomas Brolin i Leeds.

Jag avvaktade tills att han hade ätit färdigt sin middag i sällskap med en underskön turkiska - Graham var ett enda stort leende under hela middagen varför jag inte omedelbart kände igen honom - och sen smög jag upp, presenterade mig och ställde den givna frågan om Brolins framtid.

Graham: Fuck off"

Graham mörknade direkt. Synade sen mig uppifrån och ner och fällde kommentaren:

- Fuck off!

Knappast en intervju som man får stora journalistpriset för.

Svenska tränare är snällare.

Det är även danska tränare.

I går fick Ole Mörk sparken. Jag visste att det förmodligen var på gång redan när jag lämnade Vångavallen efter Trelleborgs grymma 2-3-förlust mot Hammarby i måndags eftersom det sista jag såg var genom ett fönster till sammanträdesrummet där TFF:s styrelse satt och pratade. Aldrig tidgare har jag sett en sån samling allvarliga män.

Samtidigt är det inget scoop för en journalist att förusäga att en tränare med Ole Mörks facit i år skulle få sparken. Det var väntat, det var naturligt, det var kanske inte fel. Ole Mörk är självklart en fullständigt kompetent tränare, det har han visat tidigare, men han kom snett in i ett nytt lag. Det fungerade inte den här gången, det kan mycket väl bli succé i nästa lag. Det unnar jag honom.

Stefan Alfelt