Nu har Cratz fått sin revansch

Fansen och spelarna älskar honom - Sören har aldrig varit så här glad

FOTBOLL

HELSINGBORG. En fantastisk sommarkväll på Olympia.

Underbart väder, finfin fotboll, glada människor.

Gladast av alla glada är den mest omstridde: Sören Cratz, Hammarbys tränare.

3-1 mot Helsingborg i det som kom att bli Cratzens stora revanschkväll.

Bajens styrelse och sportkommitté må ha sina åsikter om Sören Cratz.

Fansen och spelarna älskar honom.

Matchen är långt ifrån färdigspelad, när den stora hammarbyklacken för första gången överröstar hemmapubliken och skanderar "Sören Cratz - Sören Cratz - Sören Cra-atz"", och vid min sida ser jag, att unge Reporter-Fredrik får gåshud på armarna.

Behandlingen av Hammarbys framgångsrike tränare både berör och upprör.

Att några som kallar sig supportrar för att hjälpa Sören Cratz nu vandaliserat klubbens kansli på Kanalplan förstår jag däremot inte meningen med.

Hammarby gör en stormatch borta mot Helsingborg, i ett läge där det är hemmalaget som är tvunget att vinna för att hänga med i toppen.

Första halvlek måste ha varit en av allsvenskans bästa i år med den sprakande upptakten: ett missat friläge (Mikael Gustavsson) efter 1.50, tre hörnor på fyra minuter, två mål på sju minuter"

Han pratar i tv, hyllas, bockar och dansar

När domare Fröjdfeldt flöjtar för full tid tar i alla fall den lycklige Cratz sina båda närmaste ledare - assistenten Thomas Dennerby och målvaktstränaren Ulf Granlund - till sig i en lång värmande kram.

Han hinner säga några kloka ord i tv, innan han småspringer bort till resten av laget och låter sig hyllas av klacken.

Han gör segergest, han bockar stiligt som tack för hyllningarna, han dansar på klackens befallning.

Gladare än så här har Sören Cratz i sitt tränarlivs berg-och-dalbana inte varit, sedan Henrik Berger 1992 klippte upp bollen i krysset i slutminuten mot Djurgården och efter 27 år förde Degerfors tillbaka till allsvenskan.

Tippade bottenlaget Hammarby var aggressivare, anfallsvilligare, snabbare och effektivare än tippade topplaget Helsingborg.

Dessutom roligare att skåda.

Vad spelar det då för roll, att skåningarna har bollen mer?

- Blir ofta så - vi går rakare på mål, förklarar Sören Cratz.

Dags att tvätta bort tråkstämpeln på Bajen

En titt i backspegeln på "bollinnehavsprocenten" under de fyra senaste segermatcherna bekräftar detta:

54-46 till Helsingborg denna tisdag - Hammarby vann, 3-1;

63-37 till Halmstad förra lördagen - Hammarby vann, 2-1;

59-41 till Helsingborg 2 juli - Hammarby vann, 3-1;

52-48, undantaget alltså, till Hammarby mot Trelleborg 25 juni - Hammarby vann, 3-2.

Alla tre Hammarby-målen är följden av en aggressivitet och den alla-för-en-känsla som präglar årets lag:

1-0 trycker mittbacken Jonas Stark in från närhåll sedan Sven Andersson tvingats lämna retur på ett hårt Johan Andersson-skott;

2-1 nickar Mikael Andersson in samtidigt som han själv följer med in i nät efter en ny Sven Andersson-retur som då misslyckats med att boxa undan en Hermansson-kanon:

3-1 nickskarvar Andreas Hermansson in på Suleyman Sleymans precisa inlägg från höger sen "Sulan" snott bollen från en nonchalant Jozo Matovac.

Tre "roliga" mål, typiska för Bajens 2001-kämpar - och alltså dags även för mej att ta tillbaka den utnämning jag hängde på laget för ungefär en månad sedan: Allsvenskans tråkigaste lag.

Det var man under en period i våras. I dag är man istället ett under av spel- och anfallsglädje och just nu har man en av allsvenskans bästa dubbla centrallinjer - om utrycket tillåts.

Radarparet därframme med Markstedts häng i luften och precisa huvudpassningar plus Hermanssons lätta fötter och målsinne.

Paret Andersson på mittens mitt, där Mikael tar det defensiva ansvaret med säkra pass medan Mjällby-Jonas har tillfört mittfältet en genialiatet i passningar som tidigare saknades.

Johan Andersson-Jonas Stark som efter flera år nu exakt vet var dom har varann.

Lasse Eriksson - ja, han är väl som en dubbel målvakt.

Helsingborg?

För ängsligt, för lite brasilianska brassar, för tapphänt målvakt.