Festfixare som aldrig får fira...

Det har gått troll i slutet av matcherna för AIK...

FOTBOLL

En gammal snickar- och begravningsbyråsanning uppenbarar sig för AIK på Råsunda.

Slår man inte i sista spiken i kistan, så kan liket mycket väl börja röra på sig och till och med titta ut.

Detta är nu inte min egen liknelse, utan AIK-tränaren Peter Larssons efter 2-2 mot Hammarby och ännu ett par tappade AIK-poäng i slutminuterna:

- Vi kunde inte slå in spiken i kistan, inte idag heller"

Det har i år gått troll i slutet på matcherna för AIK, men just den här kvällen kändes Bajens kvittering rättvis.

Att slå i den där sista spiken, att definitivt besegla någons öde, har inte varit lätt för AIK i årets serie.

Av tolv insläppta mål har sex trillat in under de sista tolv minuterna. Totalt har målen inneburit ett tapp på åtta poäng - med andra ord hade AIK utan dessa mål toppat tabellen.

Elfsborgs Andreas Drugge (86:e minuten) och Hasse Berggren (90), Norrköpings Jonas Wallerstedt (82) och Thomas Olsson (89), Örgrytes Patrik Fredholm (78) plus Hammarbys Andreas Hermansson (89) - där har vi bovarna som fällt AIK.

Straffsparken - en bjudning från domaren

AIK har försvarsproblem, och det är fortfarande inte tätt framför Daniel Andersson trots att Teddy Lucic nu spelar där han trivs bäst, som mittback.

Det märkliga är att AIK ofta börjar matcherna i ett rasande tempo och spelar ut motståndarna för att sen falla alltmer tillbaka, överlåta initiativet och då till slut naturligtvis få några mål i baken.

Så fin derbyöppning fick man till och med att domaren Peter Fröjdfeldt direkt bjöd på en straffspark, sen Mats Rubarth beslutat sig för att slå ihop benen och trilla efter en duell med Suleyman Sleyman; en dykning fullt värdig mästaren själv, Glenn Strömberg alltså.

Derbyt bjöd på en händelserik och rolig första halvlek, där AIK:s Mats Rubarth och Andreas Andersson började bäst men där Hammarby, sen man bytt ut den olycklige Sleyman, tog över helt sista kvarten.

Andra halvan höll inte alls samma klass, målchanserna var få, men nog kändes det ändå rätt när den här derbyfesten slutade med att Hammarbys Andreas Hermansson i 89:e minuten tryckte in kvitteringen efter läckert förarbete av pigge inhopparen Pablo Piñones-Arce och dessförinnan den starke Peter Markstedt.

Leta upp journalfilmen från juni 1946!

Förresten kan jag inte, apropå detta AIK-elände, inte låta bli att dra upp en AIK-klassiker som gick åt andra hållet.

Du har säkert hört om den matchen många gånger, hur AIK - förstärkt med Jönköpings fruktade center Karl "Timpa" Simonsson - hämtade upp ett underläge 1-7 till 7-7 mot Charlton, som då (7 juni 1946) var ett av Englands bästa lag och som någon vecka innan hade spelat cupfinal.

Men här är de sällan berättade detaljerna efter 0-4 i paus och 1-7 i 62:a minuten:

2-7 (70) Henry "Garvis" Carlsson,

3-7 (72) Timpa Simonsson,

4-7 (75) Lennart Andersson,

5-7 (83) Garvis Carlsson,

6-7 (88) Gösta "Pröjsarn" Nilsson,

7-7 (89) Timpa Simonsson.

Skulle det inte gå att leta upp någon gammal filmstump från den matchen och visa för AIK årgång 2002 för att stärka moralen? Nähä, inte det.

I övrigt väntar Jonas Thern fortfarande på sin första seger som tränare i Halmstad, Djurgården pressar men har problem med målgörandet, och att Örebro skulle slå Elfsborg var väl ingen skräll - man har ju inte tappat poäng hemma mot boråsarna på 27 år.

"Tiden är alltid mogen, frågan är bara för vad" - som François Mauriac skrev.