En toppenshow utan motstycke

”Black Army och Bajen Fans är grandios entertainers”

FOTBOLL

Lägg ihop Robinson-finalen på TV stjärnkrogarna runt den omsusade Stureplan och samtliga stadsfester i hela Norrland. Du får ändå inte ihop en tjugondel av det underhållningsvärde ett fotbollsderby i Stockholm erbjuder. Black Army och bajen Fans är det här landets främsta entertainers.

Att sätta en nöjesjournalsit a´la undertecknad på pressläktaren under en fotbollsmatch kan kanske te sig lika märkligt som att låta en bandy-expert recensera Slipknot-konserter.

Men inte alls.

Det är tvärtom logiskt.

För en drabbning som den mellan AIK och Hammrby på Råsunda i går kväll är så oerhört mycket mer än bara idrott.

Det är färg, show, fest och rock´n roll i ett och samma färgsprakande öronbedövande nöjespaket. Man behöver inte ens hålla på något av lagen för att drabbas, för att känna intensiteten och styrkan i de känslor som sköljer läktarna( det går tvärtom utmärkt att vara Brage-fan) Frågan är om man ens behöver gilla fotboll.

De grandiosa klackarna Black Army och Bajen-fans är ingenting mindre är två naturkrafter och att sitta mittemellan när de går i clinch, när de stegrar och liksom försöker tvinga ned varandra på knä, är så häftigt, så upphetsande och så omtumlande att jag tror att precis vem somhelst bara skulle sitta och gapa.

Flagga kontra fontän

Som under andra halvlek i går.

Med spelarna på plan sakta men säkert började slakna, ja några verkade nästan lika slutkörda som jag efter den där onödiga halvtidsrushen i trapporna i Råsundas inre - varbade klackarna upp så svårt att jag knappt kunde höra vad bänkgranne Sandlin hade att säga om Andreas Anderssons löpsteg.

Något liknande får man inte vara med om ens när AC/DC invaderar Globen.

Så vem vann?

Mja, det blev nog oavgjort även på läktarna. Black Army var talrikare och vann det inledande tifor. Visserligen rullade Bajen Fans ut den största flaggan som någonsin sytts i Sverige - den täckte i princip hela södra läktaren osannolikt nog. Men massorna på norra svarade snabbt med en formidabel fontän av fyrverkeri-pjöser längst ned vid gräsmattan. Förmodligen det snyggaste som setts på en svensk idrottsarena.

Respekt.

I första akten var det solnaiterna som dominerade även på decibel-mätaren. De hade å andra sidan mest att vara glada för också. Leder man med 2-0 efter en halvtimme vet man att fienden på andra sidan planen lider svåra kval - mycket viktigare än själva inledningen i såna här matcher, tro mig - och då är det lätt att sjunga lungorna ur sig.

En klassiker som svider

Särskilt som gasten dessutom plockar fram de mest hånfulla och nedlåtande nidramsorna om motståndarna.(”Varför sjunger inte ni” är en klassiker som svider nåt fruktansvärt i en supporter-själ)

I halvtid verkade det dock som att någon sprayat södra ståplats mes lustgas, för efter den stod Söders Bröer panna mot panna med den svartgula ärkefienden. Trots uppförsbacken. Det är särkilt imponerande om man betänker Hammarbys sentida derbyhistoria. Bajen-fansen har fått lämna nationalarenan i sorg och förnedring fler gånger än någon orkar räkna och med det i bagaget ändå vägrar vika ner sig vittnar om viss karaktär. Den här gången fick de ju för en gångs skull sista ordet också - eller sista tonen, kanske man ska säga. Efter kvitteringen rasade festen på södra. Medan det blev tvärtyst på norra.

Jag gör mig inga illusioner om att en enda AIK:are håller med, men som utomstående måste man vara bra hjärtlös för att inte tycka att Bajen Fans förtjänade att uppleva något sånt på Råsunda.

Ramsorna och sångerna var i princip desamma som alltid. Tyvärr. Klackarna i Stockholm har blivit så stora att det numer är närst intill omöjligt att lansera nya kampvisor. Det är vet alla som följt de här sammanslutningarna i några år, slöseri med talang.

Bägge klackarna rymmer en uppsjö våldsamt spirituella textförfattare och de måste på nåt sätt få utrymme. Men Black Army har i alla fall lyckats komponera en speciell Svante Samuelsson-sång.

Älska i stället för att hata

Stoltheten kräver att Bajen Fans förärar sin stora nykomling, Fredrik Winsnes, en lika pampig hyllning.

Stoltheten borde också kräva att de där trötta"Vi hatar Bajen" respektive "Vi hatar gnaget" försvunnerför all tid och evighet.

Hallå, ni är för fyndiga och roliga för det här. Och vadå hata?

När man får uppleva underhållning på högsta tänkbara nivå borde man bara kunna älska.