Malmö, tacka Gud för Ijeh

MFF:s anfallsstjärna inför derbyt: Bönerna på matchtröjan ger mig styrka

1 av 2 | Foto: KRISTER HANSSON
Peter Ijeh trivs på fotbollsplan - det märks i målprotokollet. Av Malmös nio mål i år har Ijeh gjort fem.
FOTBOLL

Gud hör bön.

I varje fall Peter Ijehs.

Nu ber Malmö FF:s målkung om en plats i Nigerias VM-lag. Bönerna skriver han på undertröjan till matchstället.

- Jag har börjat med det i år. Det ger mig styrka.

I kväll ska han frälsa sitt Malmö i Skånederbyt mot Helsingborg.

Benny Guldfot i Buster hade sina skor:

- Skorna förde mig hit, brukade Benny säga när han gjort mål.

Peter Ijeh i Malmö FF har sina tröjor:

- Tröjan förde mig hit, skulle Peter kunna säga om sina undertröjor, där han skriver sina religiösa budskap.

Men i stället säger han:

- Jag tackar Gud.

Fler än hälften av Malmös mål

Det har Peter Ijeh haft anledning att göra flera gånger i år. Han har gjort fem mål på lika många matcher i årets allsvenska. Det är mer än hälften av Malmös totala målskörd på nio, och ett mer än han gjorde på hela fjolåret.

- Men jag är nöjd med fyra mål första året. Det är en stor omställning att komma till Skandinavien från Afrika. Jag måste lära känna klubben, spelarna, spelet och ligan.

Vi sitter i familjen Ijehs vardagsrum i lägenheten i Slottsstaden i Malmö, någon kilometer från Stadionområdet. Här bor Peter med sin fru Elizabeth och lilla Evelyn, åtta månader. Tvårummaren är spartanskt inredd och centrum i vardagsrummet är tv- och stereohyllan. I soffan ligger sex fjärrkontroller.

Textar ett citat från bibeln innan match

- Jag tittar mycket på tv när jag inte spelar fotboll. Och så lyssnar jag på musik; kristen musik från Nigeria, säger Peter.

- Jag går också ofta till kyrkan och ber tillsammans med min familj.

Han återkommer ofta till Gud och religionen. Det var inför årets allsvenska han började skriva religiösa budskap på sina tröjor.

- Jag skriver ett nytt inför varje match. Först ber jag, sedan läser jag i Bibeln, plockar ut ett citat och textar det på tröjan. Det gör jag kvällen innan eller på matchdagen.

Peter berättar att han har en del nigerianska vänner i Malmö och han umgås med några i laget, som Lee Baxter, Joseph Elanga och Matias Conchas. Men när man pratar med honom verkar han ändå vara ensam.

- Jo, det är lite ensamt. Kanske min lillebror flyttar hit från Nigeria. Vi har pratat om det. Han är 18 år.

"Då blev jag förälskad"

Det var Peter storebror som fick honom att börja spela fotboll en gång hemma i 15-miljonersstaden Lagos i Nigeria.

- Han tog med mig till stadion och en ligamatch med Julius Berger FC när jag var 12 år. Då blev jag förälskad i fotboll. När jag kom hem bad jag till Gud att jag en dag skulle ta en plats i Julius Berger.

Tio år senare blev han bönhörd.

Efter att spelat i en mindre klubb (Princess Iagede) blev han proffs i Nitel FC i Lagos när han som 18-åring slutade skolan. Med Nitel gick han upp i högsta divisionen och 22 år gammal värvades han till Julius Berger.

Där gjorde Ijeh stor succé. Under hans andra säsong vann klubben de nigerianska mästerskapen samtidigt som han vann skytteligan med 17 mål på 20 matcher.

- Då fick jag guldskon där, säger Peter stolt och pekar på den förgyllda fotbollsskon som står bredvid tv:n.

Förutom guldskon gav målsinnet honom ett proffskontrakt med Malmö FF.

Varför blev det Malmö?

- Jag har en agent. Han skickade min "profil" till Malmö, där det stod vem jag var. De ville att jag skulle komma hit och visa upp mig.

Vinter - då behåller Ijeh handskarna på

Det gjorde Peter, i oknutna fotbollsskor, en vinterdag för drygt ett år sedan.

- Jag trodde ju det skulle vara normalt väder här. Mina skosnören gick upp efter en stund på träningen. Jag hade handskar på mig så jag kunde inte knyta dem igen. Det fick gå ändå.

Men du kunde väl tagit av dig handskarna?

- Nej, nej. Det vågade jag inte i det vädret, skrattar Peter.

Han har också fått känna på det kyliga, reserverade, svenska folket.

- Om du sitter på en buss i Nigeria pratar folk med varandra. Det är alltid någon som säger något kul och får folk att skratta. Här i Sverige sitter folk och bara stirrar rakt fram.

- Ibland har jag frågat någon om de pratar engelska men då säger de bara "nej".

Han saknar kändiskapet i Lagos.

- När man gick på gatorna där kom det alltid fram folk och ville snacka. Och det var mycket folk ute.

Han lättar på gardinen och tittar ut.

- Kolla, här är inte en människa ute. Det är inte lönt att gå ut.

Peter går och hoppas på en plats i Nigerias VM-trupp. Han har gjort tre landskamper. Den senaste år 2000, innan han flyttade till Malmö.

Det kunde varit fler.

Hoppas på en chans i landslaget

- I fjol sedan ringde de från förbundet och undrade varför jag inte dykt upp till landskampen mot Korea. De sa att de skickat ett brev där det stod att jag var uttagen. Men jag hade inte fått något brev.

Det är inte Ijehs Gud som är granne med kaos. Det är nigeriansk landslagsfotboll.

- Förberedelserna och organisationen är "noll" i landslaget. Det är problemet.

Men Peter pratade i varje fall med den nye förbundskaptenen, Adegboye Onigbinde, i fredags.

- Han sa bara att han hade min "profil". Han åker inte runt och kollar på sina spelare i Europa.

Peter tycker att han borde få chansen i någon av de två träningslandskamper som återstår innan truppen tas ut 19 maj. Före en sådan som Arsenals Nwankwo Kanu.

- Jag gör många mål för Malmö nu, medan Kanu bara sitter på bänken i Arsenal. Ändå väljer de honom för det han presterat förr om åren.

Det enda Peter Ijeh kan göra är att prestera här och nu, som i kväll i derbyt mot Helsingborg. Och be.

Hur går det i kväll?

- Bara Gud vet.

Johan Flinck