MFF:s kraftfulla attackpjäser körde över Helsingborg till slut

FOTBOLL

HELSINGBORG

Niklas Skoog, 81 kilo och 1-0-målet.

Peter Ijeh, 84 kilo och Malmös båda andra mål.

Det heta Skånederbyt slutar med att MFF besegrar Helsingborg med 3-2, och det mesta snacket efteråt handlar om Malmös kraftfulla men lättrörliga attackpjäser i anfallet.

För det vet man ju hur det brukar bli, när en riktigt tung maskin fått upp farten.

Den bara rullar på, omöjlig att stoppa.

4-0 hemma mot Kalmar i fredags plus dessa 3-2 borta mot Helsingborg innebär att Malmö FF fått upp farten.

Det var mycket Malmö i början på matchen och förmodligen hade man ännu en boll inne (Peter Ijehs nick efter hörna), lite Helsingborg i slutet på första halvlek, men sen var det bara Malmö resten av tiden.

Så även om matchen i 41 av 90 minuter (7+7+27) var resultatmässigt jämn, så kändes MFF-segern helt rättvis.

Mest boll (53-47 i procent), flest skott (17-11), flest på mål (9-7) - ja, överlägsenheten kändes till och med större än så.

Prahls första på tio år

MFF-tränaren Tom Prahl har annars inte haft något kärleksförhållande med Olympia.

Tisdagens seger var hans första på Olympia på över tio år, sen han i en seriefinal i "söderettan" 1-0-vann med Trelleborgs FF, datum 30 juni 1991.

Jag såg själv den matchen, och även den gången hade målet MFF-prägel: Anders Grimberg, fd MFF, till Peter "Hulda" Hillgren, fd MFF, till Mikael Rasmusson som rullade bollen i tomt mål - alltså den Mikael Rasmusson vars pappa (!) spelat i MFF.

Sen den junidagen har Tom Prahl, först i Trelleborg och sedan i Halmstad, varit med om totalt tre oavgjorda och sex förluster, innan förtrollningen nu bröts.

Ja, han såg verkligen lycklig ut Tom Prahl, och han erkände även sin tacksamhet:

- En verklig högtidsstund för mej. En sån här seger sätter jag värde på.

För en vecka sedan såg jag MFF förlora mot Hammarby på Söderstadion.

Vilken skillnad på MFF - och Prahlen hittade ett bra uttryck för skillnaden:

- Visserligen är båda våra baklängesmål tabbar, men hellre då såna tabbar än den pojklagsfotboll vi höll på med på Söderstadion.

Majstorovic lysande - och usel

Vad han menar är att man höll ihop försvaret bättre än tidigare, att man inte föll bakåt och överlät planen åt Helsingborg.

En anledning tror jag var att Hans Mattisson flyttats in centralt på mittfältet, där hans spelgeni och lätta fötter kommer bättre till sin rätt än ute på kanten.

Ändå var naturligtvis allt inte 100-procentigt i Malmö.

Ta bara en sån som Daniel Majstorovic, pådrivaren som ofta är maginifik framåt, men som nu bakåt dels blev frånsprungen vid Alvaro Santos 1-1 och som själv bäddade för Rade Pricas 2-2. Stundtals fem plus - stundtals ett"

Om det är uppåt i Malmö så ser det plötsligt helmörkt ut för Helsingborg. Efter tre seriematcher i rad utan insläppta mål svajade det nu ordentligt, när Jozo Matovacs revbensskada från cupmatchen mot Brommapojkarna tvingade honom att utgå redan efter 27 minuter.

Nej, Sören Cratz har det inte lätt. Men att förlora derbyn har han i alla fall en viss vana vid. Sen Cratz i augusti 1999 tog över Hammarby efter Rolf Zetterlund, har han nu lett Bajen och Helsingborg i tio derbyn - men bara vunnit ett enda.

2-1 mot Djurgården 4 oktober 1999 i en match där Hasse Eskilsson nickade in 1-0 (nickpass från Hasse Berggren, numera Elfsborg), där Mikael Andersson med en volleykanon sköt 2-0, innan Fredrik Dahlström tio minuter före full tid reducerade.

I övrigt för Cratzens del: sju förluster och två 0-0-matcher.

Nästa Skånederby, för Cratz del, måndag 12 augusti: Helsingborg-Landskrona.

Då tar vi fram statistiken igen. Tills dess, som Sören Cratz själv sa:

- En tabell ljuger inte!