”Vi vill stanna i Örgryte även nästa år”

Succébrassarna Afonso och Paulhinho i stor intervju om allsvenskan, kärleken och kräfthattar

1 av 2 | Foto: THOMAS JOHANSSON
Brasilianarna Afonso och Paulhinho har gjort Örgryte till ett topplag och guldfavorit. Nu avslöjar de att de gärna stannar i Örgryte ett år till. Dessutom berättar de att den svenska sommaren inte är vad de är vana vid...
FOTBOLL

GÖTEBORG

Mellan den brasilianska solen och en måne med stjärnfall finns ett hjärta som klappar för fotboll.

Det är inte det enda.

Både Paulhinho Guará och Afonso Alves brinner för allsvenskan.

- Nu vill vi stanna i Örgryte även nästa säsong, säger de båda.

Brassarna i Örgryte har gjort "Lirarnas Lag" till en attraktion i allsvenskan. Det är förstås omöjligt att säga om Örgryte hade varit ett topplag även utan de två nyförvärven från Brasilien - ett välorganiserat försvar och Jeffrey Aubynn får ju inte underskattas - men klart är att Paulhinho Guará och Afonso Alves hittar vägar i motståndarnas försvar som många knappt visste fanns - och vägarna leder ofta fram till mål.

Men de svenska spelarna i Örgryte känner sina nya stjärkollegor dåligt - trots att brassarna tillhört föreningen i tre månader.

- Det är ju svårt att komma dom in på livet eftersom dom inte snackar engelska, säger Johan Anegrund.

Sportbladet försökte. Tillsammans med tolken Jesper Norberg fick vi veta att det är Paulhinho som snackar mest, att Afonso vägrar bada i kallt svenskt vatten och att de båda kommer från en hemstad med stor kriminalitet.

De kom till Göteborg i början av maj, för att provspela. Efter en månad i b-laget hyrs de i dag av Örgryte, som har ett nära samarbeta med hemmaklubben Atleticó Mineiro, i Bela Horizonte, i Brasilien.

Pluggar svenska varje dag

Varje dag, efter träningen, läser de svenska i två timmar. Och ett av de första orden de lärde sig på kursen var, förstås:

- "Ensam", säger Paulhinho.

- "Ensam", så att vi vet när vi är fria eller inte har någon i ryggen.

Några andra fraser ni haft bra nytta av?

- "Tack", "varsågod", "vi syns i morrn"..."ursäkta"...

Fortsätter Paulhinho och kommer sedan på en till:

- "Kom igen gubbar"!

- Vi har haft lektioner i mer än tre veckor, avbryter Afonso.

Vad tycker ni om allsvenskan, efter sju spelade matcher och sammanlagt tio gjorda mål?

- Det var ungefär som vi väntat oss, säger Paulhinho artigt men inser sedan:

- Egentligen visste vi nog inte så mycket innan vi flög hit.

- Då såg vi det mest som en erfarenhet, menar Afonso.

Vad visste ni om Sverige?

- Att det var kallt, säger Afonso snabbt.

- Och när vi kom i maj var det väldigt kallt, påpekar Paulhinho.

- Ja, det har varit kallt ganska ofta, fortsätter Afonso och ryser med axlarna.

Då har ni inte varit ute på nån göteborgsk playa och lirat strandfotboll, då?

(Här tittar brassarna först på varandra och sedan på mig, med förvåning.)

- Playa? undrar de.

- Jag har badat en gång, på Kärringön. Men det fanns ingen strand där, säger Paulhinho.

Alldeles för kallt

- Jag tyckte inte han var riktigt klok. Det var alldeles för kallt, säger Afonso och skakar på huvudet.

Men vi tycker det har varit en ganska varm sommar!

(Nu skakar även Paulhinho på huvudet.)

Har det varit en omställning att leva i Sverige, då?

- Ja, svarar Paulhinho, i början var det jobbigt med tidsomställningen och annorlunda mat. Hemma äter vi mest ris och kött och bönor, nu är det mest pasta.

- Men det är okej...

(Sedan mumlar spelarna med varandra och det enda som hörs riktigt tydligt är "Erik", som förstås är Erik Hamrén, tränaren.)

- Vi gillar pasta, slår de sedan fast och ler.

- Pasta är bra.

Provade äta sill

Åt ni sill på midsommar?

- Vi firade med laget på Kärringön, svarar de.

- Jo, vi åt sill, säger Afonso sedan.

- Det var liiite gott, påpekar Paulhinho.

Nån kräftskiva?

(Här får Jesper tolka, i ett försök att förklara vad en kräftskiva är.)

- Inte än, svarar spelarna sedan.

- Lördag kväll, efter matchen. Vi vet vad kräftor är men har aldrig provat det, säger Paulhinho.

Tar ni på er kräfthattar?

(Här får Jesper tolka på nytt och får det att låta som det är pappershattar gjorda av barn, vilket är ju egentligen är ganska träffande.)

- Inga problem, svarar killarna och undrar nog om vi inte är kloka i Sverige.

- Kräfthattar...inga problem.

Nu har flickvännerna landat från Brasilien.

Har ni saknat dem?

- Jaaa, svarar båda samtidigt.

- Mycket, säger Paulhinho och ser lätt drömmande ut.

Många samtal hem

Har det blivit mycket telefonsamtal hem?

- Ja, absolut. Mest till flickvännerna och till föräldrarna, svarar Afonso. Jag har ju en liten pojke där hemma, som är tre år.

Hur ser ni på framtiden, som fotbollspelare?

- Här i Örgryte?

Över huvud taget!

- Det är stor chans att vi stannar, säger Paulhinho. Vi vill verkligen vara kvar, men nu är det upp till klubbarna att komma överens.

Varför vill ni stanna?

- Vi känner att vi utvecklas som spelare och trivs i klubben. Det här är en viktig erfarenhet, förklarar Afonso.

Var ni oroliga innan ni kom till Sverige och allsvenskan?

- Ja, lite, nickar båda.

- Vi visste ju inte om vi skulle anpassa oss bra och spela bra fotboll, förklarar Paulhinho.

- Eller hur vi skulle trivas vid sidan av fotbollen.

Men det blev okej?

- Ja, vi trivs!

Berätta om er hemstad, Bela Horizon, och livet där!

- Det är en stor stad, fem miljoner invånare och mycket stökigare än den här stan (Göteborg), säger Paulhinho allvarligt.

- Det är farligare att leva där, stan har mycket kriminalitet och folk blir rånade och så.

Har ni eller bekanta till er drabbats?

- Nej, som tur är. Ingenting sånt.

Fotbollen - inget val

Hur valde ni ett liv med fotbollen?

(Nu ser de på mig så där konstigt igen, som om jag var en idiot.)

- Jag provspelade för Atleticó när jag var 16, säger Paulhinho tillslut.

- Jag var elva, säger Afonso.

Jo, men innan det? Hur blev ni upptäckta?

- Ja...på gatan, förstås, i matcher med kompisar, förklarar Afonso och menar att det är en självklarhet.

- Man upptäckts på gatan eller på en strand.

Varför tar alla brasilianska spelare artistnamn? Du, Paulhinho, heter ju egentligen Paulo Roberto!

- Smeknamn är vanligt i Brasilien och själv valde jag ett för att hedra min far. "Paulhinho" betyder lille Paulo och "Guará" är min pappas smeknamn.

Örgryte leder allsvenskan, men det var 17 år sen laget vann ett allsvenskt mästerskap. Fixar ni det här?

- Spelar vi bara som hittills så gör vi det, svarar Paulhinho.

- Det är ju det stora målet, påpekar Afonso.

Sen rundar vi av samtalet med att prata om kärleken till fotbollen, om en passion i bröstet och längtan efter att lyckas med en dribbling eller en framspelning. Fast allra sist pratar vi tatueringar, med Afonso Alves.

- Det här är en brasiliansk sol, förklarar han och visar höger axel. Sedan vänster axel:

- Här är en måne med vackert stjärnfall.

Afonso missar matchen

I kväll är det dags för match mot Hammarby - utan Afonso Alves, som skadade ena låret i segermatchen mot Kalmar.

- Det har gjort ont, men det har gått några dagar nu och det känns redan bättre. Jag hoppas jag kan spela om en vecka mot Malmö.

Men kvällens kräftskiva ska varken Afonso eller Paulhinho missa.

Trots risken för fåniga svenska partyhattar.

”Jag kanske skulle bli danslärare”

”Jag skulle nog välja att bli doktor”

Thomas Tynander