Med Johan har Dif U21-landslagets stomme i truppen

FOTBOLL

Satt i onsdags eftermiddag i solen på Moskva-klubben Torpedo-ZIL:s stadion och såg det svenska U21-landslaget förlora med 3-1 mot Ryssland.

Förvånades direkt över stockholmsdominansen i startelvan: fyra man från Djurgården, två från AIK - fem från fem andra klubbar.

Sen skriver Johan Elmander på för Djurgården...

Så nog kommer Johan till en stad och till en klubb där han redan har vänner och bör kunna trivas.

I onsdagens U21-lag spelade Elmander tillsammans med Andreas Isaksson, Richard Henriksson, Mikael Dorsin och Babis Stefanidis - och normalt brukar också Kim Källström tillhöra det här gänget även om Kim just denna onsdag förstärkte A-landslaget.

På bänken utan inhopp i lördagens 2-2-match mot Roda, på bänken med ett inhopp i 88:e minuten i förra söndagens premiär, 2-0 mot NEC Nijmegen - nog förstår man att Johan Elmander längtat efter en ny miljö att få spela i och att han tar chansen när Djurgården erbjuder.

Även om detta är en prestigeförlust och han verkar mycket noga med att påpeka att han vill tillbaka ut i Europa igen.

Johan Elmander är framförallt mycket snabb med bollen och han har ett driv i steget som få andra svenskar.

Därmed kommer han också på ett naturligt sätt att smälta in i Djurgårdens fartfyllda fotboll och ge de båda tränarna Sören Åkeby och Zoran Lukic lite fler anfallsalternativ på än de tidigare haft.

Skador (Magnus Pehrsson) och kontraktsstrul (Abgar Barsom) har begränsat Sörenåzorans urval.

Ingen given guldfrälsare

Däremot ska man veta att den spelare Djurgården nu värvat ingalunda är någon stor målskytt och därför ingen given guldfrälsare.

Bara att titta på vad han åstadkommit i Sverige och Holland de fyra senaste åren.

I Örgryte fyra mål på 40 allsvenska matcher 1999-2000, i Feyenoord tre mål på 39 matcher i Eredivisie 2000-02, i U21-landslaget fyra mål på 16 landskamper.

Fast jag måste ju erkänna att Elmanders senaste mål var sällsynt vackert, dessutom efter ett anfall med djurgårdsstämpel på.

Målet kom just i U21-kampen mot Ryssland, och anfallet började med en lång rak boll från vänsterbacken Mikael Dorsin till Elfsborgs Lasse Nilsson som i höjd med straffområdet klackade bollen till Johan Elmander som avancerade några meter och sedan tryckte till med högern.

Målvakten hann få fingrarna på bollen men lyckades inte förhindra målet.

Det var, skulle man kunna säga, ett mål fullt värdigt en Eduard Streltsov - vilket då naturligtvis fordrar en förklaring. Streltsov dog i cancer 1990, men den dag i juli 1997 då han skulle ha fyllt 60 år hyllades denne Sovjetunionens största fotbollstalang genom tiderna med ett eget stadion.

Vi svenskar minns honom från midsommarlandskampen på Råsunda 1955; jag var själv där, elva år gammal. Matchen slutade 6-0 till Sovjet, och den 18-årige centern Streltsov gjorde tre av målen, det första redan efter tre minuter.

1958 dömdes han till sju års straffarbete för våldtäkt - en dom man i efterhand konstaterad var felaktig - men han kom tillbaka och, trots sju års uppehåll från idrotten, valdes han till Sovjets bäste spelare både 1967 och 1968. Streltsov gjorde 25 mål på 39 landskamper.

Detta var en parentes, en lång parentes, för att beskriva vilket vackert mål Johan Elmander gjorde i onsdags, innan han nickade ihop med en ryss och tvingades gå av.

Dock var hjärnskakningen inte värre än att han var vid sunda vätskor när han i helgen skrev på för Djurgården.

Mer om Elmander-affären:

Lasse Sandlin