Madsen verkar ha svårt att veta vilken stol han ska sitta på

FOTBOLL

Det goda exemplet är inte alltid så lätt att föregå med...

Fråga Bengt Madsen, Malmö FF:s ordförande som nu är anmäld till fotbollförbundet för olämpligt uppträdande i samband med matchen MFF-Hammarby i lördags.

Det pikanta i historien är att Madsens roll i svensk fotboll är så mycket större än den ordförandeklubba han i februari 1999 övertog efter Hans Cavalli Björkman.

Bengt Madsen från Grönahill Grönby i Anderslöv på Söderslätt är nämligen inte bara ordförande i MFF utan också ordförande i SEF, Föreningen Svensk Elitfotboll, och som vice ordförande i Svenska Fotbollförbundets styrelse ordföranden Lars-Åke Lagrells närmaste man.

Många stolar att sitta på, och tydligen är det inte alltid så lätt att hålla reda på vilken av stolarna man för tillfället sitter på.

- Jag var på matchen Malmö-Hammarby i egenskap av ordförande i Malmö FF, påstår Madsen - och menar tydligen att varken SEF-ordföranden eller vice förbundsordföranden var på plats.

Detta är, kan jag upplysa, naturligtvis totalt bubbel och ett mer än lovligt korkat uttalande.

Ett ordförande-/vice ordförande-ansvar för hela den svenska fotbollens välbefinnande försvinner ju inte under 2x45 minuter bara för att ena laget på plan har ljusblå dräkt och heter MFF.

Dags säga ifrån

Nej, nog borde fotbollsrörelsen kunna kräva ett korrektare uppträdande av sina högsta valda ledamöter, kräva att de föregår med gott exempel.

I går hackade jag i denna spalt på den alltmer enögda publik som samlas runt de allsvenska arenorna och spyr sin galla över domare som har fräckheten att döma mot hemmalaget.

Med utgångspunkt från kontroversen Anders Frisk/Bengt Madsen kan man möjligen se saken på ett annat sätt. Ty varför ska fotbollsfolket på läktarna egentligen behöva bete sig bättre än vad stammens hövdingar gör nere kring plan?

Det spända förhållande mellan domare Frisk och Malmö FF är ingen nyhet, men det ursäktar ändå inte Madsens reaktion efter Frisks röda kort till Peter Ijeh för den lätta jabben mot Bajens Suleyman Sleyman.

Av Edouard Levit har jag fått siffror på hur det har gått i MFF:s matcher de senaste åren med Anders Frisk som domare jämfört med andra domare.

Med Frisk: 10 matcher - 1 seger, 3 oavgjorda, 6 förluster = 6 poäng, i snitt 0,6 poäng/match.

Med annan än Frisk: 59 matcher - 25 segrar, 8 oavgjorda, 26 förluster = 83 poäng, i snitt 1,4 poäng/match.

Skillnad det!

"Det mänskliga djuret är en besynnerlig art." Med denna glasklara mening börjar en bok, som jag gärna återvänder till, när jag inte fattar turerna och ritualerna kring fotbollsstammens beteende; "Fotbollsfolket" av engelsmannen Desmond Morris.

Domarens omöjliga roll

I kapitlet "Stammens domare" skriver Morris bland annat:

"Det största problemet för domaren under matchens gång är att han vet, utan skuggan av ett tvivel, att varje beslut han fattar kommer att ogillas kraftigt av minst elva spelare och alla deras anhängare.

Ingenting av det han gör kan göra alla belåtna, och det är ett hårt faktum att leva med. Eftersom han inte är mer än människa, måste stämningen i det stadion där han fört tillfället dömer till viss mån påverka honom."

För övrigt ägnade jag en stor del av gårdagen åt att gå igenom dryga hundratalet mejl från AIK-anhängare som inte var överens med mej om domare Martin Hanssons höga klass i matchen AIK-Örgryte.

Skönt då att höra hur både Chris Härenstam (TV-sporten i söndags) och Ola Andersson (i gårdagens Fotbollskväll) också berömde brandman Hansson från Holmsjö.

Lasse Sandlin