I går kunde Anders Linderoth ta över efter kung Cratz

FOTBOLL

Konungen är död. Leve Konungen!

På något sätt var det känslan man fick denna magiska kväll på Söderstadion, då tronskiftet definitivt genomfördes.

Det var Sören Cratz som av Bajen-publiken hyllades före matchen, exakt 18.43 drog det igång.

Det var Sören Cratz som blev inropad efter matchen och fick springa ärevarv i fem minuter.

Men i själva matchen var det Anders Linderoth som stod som segrare.

Linderoth har inte haft det lätt i Hammarby utan hela tiden tvingats fäkta mot ett levande spöke vid namn Cratz, fjolårets guldtränare.

Nu var han - "oerhört glad".

Även för Sören Cratz blev det en kväll att minnas. Fast knappast som han hoppats.

Hyllad före och efteråt av motståndarlagets fans, och själv både tackade han i mikrofon och bugade mot alla fyra läktarna.

Jag kan tänka mej många snipiga mungipor och förvånade anleten bland tillresta helsingborgare, både spelare och ledare.

Dessa bör dock, likt Gullan Bornemark i sin barnvisa, omedelbart sudda-sudda-sudda bort sina sura miner och i stället se det stora i att det faktiskt finns fotbollspublik som kan hylla motståndare. Speciellt i en tid av alltmer enögd publik.

Cratz själv har alltid hyllat motståndare han tyckt värda att hyllas.

Jag har hört honom i den rollen många gånger genom åren och favoriten är fortfarande när han som Trelleborgs tränare tog till orda efter en oavgjord match mot AIK på Råsunda i april 1998:

- Att se Anders Limpar spela fotboll är som musik. Jag älskar fotboll och njuter av en bra spelare, även om han har fel färg på tröjan.

"Anders måste ha lärt honom..."

Då var det Anders Limpar, i går Kennedy Bakircioglü:

- Planens mästare! Man måste ibland få njuta av en sån spelare även om han spelar i fel lag.

- Vilken frispark! Den måste Anders ha lärt honom. Så gjorde han aldrig i fjol...

Sen var de båda tränarna överens om att fortsätter Kennedy i samma form, så måste han vara en man för landslaget.

Cratz med tillägget:

- Så många andra som får vara med där utan att dom presterat särskilt mycket...

Han sa aldrig Rade Pricas namn. Det behövdes inte.

Logiskt sett var detta också matchen som betydde "farväl guldchans" för Helsingborg, och så lojt och oengagerat som man uppträdde har man inget i guldstriden att göra.

Några korta fakta om HIF:s eländiga säsong:

Bara två poäng av tolv möjliga mot nykomlingarna, en mot Kalmar och en mot Landskorna;

Bara tre poäng av hittills tolv möjliga mot tabellens tre bottenlag Kalmar, Halmstad och Norrköping;

Bara två gånger sen allsvenska comebacken 1993 har HIF efter 17 omgångar haft färre poäng än dagens 23: 22 poäng 1993 och 18 poäng 1994, de två år man också nådde sina sämsta placeringar, nia båda åren.

Inte hjälpte det heller Helsingborg att Hammarby hade nyckelspelare som Johan Andersson och Peter Markstedt avstängda och Andreas Hermansson långtidsskadad.

För även om Kennedy var landslagsmässig och Fredrik Winsnes den store dirigenten, så var det annars stjärnornas ersättare som märktes mest: längst fram den tekniske Pablo Piñones-Arce och den mer rättframme Antti Pohja, i backlinjen den brytsäkre och helt felfrie Max von Schlebrügge och sen denne skadats en debutant i den danske U21-stoppern Christian Traoré.

Viktigt derby väntar

Den gubben har Anders Linderoth sett så lite av, att han nästa fredag till och med drar till Drammen och U21-kampen Norge-Danmark för att få se Traoré i sin rätta miljö.

Segern betydde inte bara att Hammarby för första gången i år fick plusmålskillnad utan också att man petade ned AIK till nionde plats.

På måndag möts lagen på Råsunda, och Söderstadions publik skanderade:

- Krossa Gnaget!

Ett realistiskt tips är ändå att det inte blir så mycket av med det, trots att det faktiskt finns för bajare goda tecken i skyn.

Hammarbys tre senaste bortamatcher har alla slutat 1-1, Hammarbys tre senaste hemmamatcher har alla slutat 3-1.

På måndag är det Hammarby som har hemmamatch.

Lasse Sandlin