- Det var mycket negativt i Göteborg

Gustaf Andersson trivs med fotbollen igen - i Helsingborg

FOTBOLL

GÖTEBORG

Efter en sommar ute i kylan är Gustaf Andersson i dag tillbaka på Gamla Ullevi.

Mot IFK Göteborg.

Och ser tillbaka på tiden före klubbytet till Helsingborg:

- Det var mycket negativa saker men jag försökte fokusera på det positiva, minns han.

I två år var anfallaren Gustaf Andersson en klo som rev upp sår i motståndarnas försvar.

I två år var han en hjälte hos IFK Göteborgs supportrar.

Men sommaren 2002 förändrades allt.

- Jag grubblade faktiskt inte så mycket när det hände, jag försökte bara strunta i det, minns han.

Efter flera märkliga turer var han den 1 september klar för spel i Helsingborgs IF.

I kväll spelar han i skåningarnas rödblå tröja mot sina gamla lagkamrater i Blåvitt.

- När matchen väl har börjat är det väl mest som vilken match som helst, men så här före avspark är det ju lite speciellt. Jag känner ju många av spelarna i Blåvitt så väl och har fortfarande kontakt med många av dom.

Gustaf Andersson är inte en spelare som ser tillbaka på sommarens turbulens med bitterhet, istället betonar han att han lärt sig något nytt:

- Jag har gjort viktiga erfarenheter, säger han.

En erfarenhet rikare

- Nu vet jag mer om hur fotbollen fungerar även utanför planen.

Turbulensen kring hans namn startade när IFK Göteborg krävde underskriften av ett nytt kontrakt. Tidigt under sommaren gjorde klubben klart att de ville göra om spelarnas lönesystem, genom att sänka grundlönerna och införa bonuspengar, och att de spelare som inte hade kontrakt efter årets slut tidigt skulle skriva under nya papper.

Gustaf Andersson och tre andra spelare tvekade.

- I somras var det ju så mycket som var osäkert, vi visste ju inte så mycket om framtiden och jag ville inte binda mig så tidigt.

Supportrarna visade upp en banderoll där de undrade var klubbkänslan tagit vägen.

Till slut valde Tomas Rosenkvist att tacka ja, men Gustaf Andersson avböjde, precis som Jon-Inge Höiland och Sebastian Henriksson.

Dåvarande tränaren Stefan Lundin svarade med att peta Gustaf Andersson - inte de övriga två.

Utanför laget länge

Under fyra veckor, när Blåvitt inledde sitt ras mot en nedflyttningsplats, var Andersson bänkad eller till och med skickad upp på läktaren. I tidningarna fick han läsa att det var "för lagets bästa".

- Jag fick ju tydliga signaler om att jag inte skulle spela mer i IFK. På träningarna var jag vänstermittfältare, minns han.

- Så jag började lyssna på andra klubbar och förstod att intresset var bra. Det gav mig trygghet, jag ville ju spela fotboll.

Hur mådde du under den här tiden?

- Det var ju många negativa saker, men jag försökte fokusera på det positiva...att det fanns alternativ.

- Och det påverkade ju aldrig mina relationer till andra spelare.

"Helsingborg kändes bäst"

Hur många klubbar som visade intresse vill Gustaf Andersson inte avslöja, men:

- Det var flera. Till slut kändes Helsingborg bäst och i dag trivs jag hur bra som helst.

Nästa vecka flyttar han ner möblerna från lägenheten i Göteborg, till den nya bostaden i Helsingborg. Än bor han fortfarande på hotell.

I kväll är han i Göteborg för första gången sedan klubbytet.

Men han vet inte vilket mottagande han får av IFK Göteborgs supportrar.

- Vet inte alls hur dom ska reagera. Det får bli som det blir, säger Gustaf.

- Jag känner ju ingen bitterhet över det som hänt och jag önskar Blåvitt lycka till i dom tre omgångar som återstår efter matchen mot oss i HIF.

Är fotbollen roligare i dag än för tre månader sedan?

- Det är den. Jag får ju spela.

Började spela i Trollhättan

Thomas Tynander