...men flest mål avgör rysaren

Djurgården har ledartröjan - och det är inte lika lätt som att jaga

FOTBOLL

Varje mål är viktigt...

Nog har man hört den sanningen några gånger.

Men just nu är varje mål viktigare än någonsin.

Jag tror nämligen, att allsvenskan 2002 kommer att avgöras på målskillnad.

Med tre omgångar kvar toppar Djurgården en poäng före Malmö som är en poäng före Örgryte, och det mesta pekar förstås mot, att Djurgårn stannar där tiden ut.

Men det är nu man ska upp till bevis, det är nu man ska försvara ledartröjan. Inte alls lika lätt som att jaga...

Djurgården surfar vidare på framgångsvågen från Uefa-cupen och efter ett intensivt och tempofyllt om än inte särskilt skönspelsfyllt derby mot Hammarby stod man som rättvisa segrare med 2–1.

Därmed också nya serieledare och doften av den stolta föreningens första SM-guld sedan 1966 känns allt tydligare.

Men det är nu svårigheterna kommer.

Mot Kalmar FF borta i nästa omgång får Djurgården klara sig utan Stefan Rehn, och jag misstänker att det avbräcket är minst lika stort som att Malmö FF saknar Ijeh-framspelaren Niklas Skoog och större än att Örgryte saknar sin defensive balansspelare Markus Johannesson.

Rehn kommer saknas mycket

En nyckelspelare i vardera laget finns inte med i matcherna 20–22 oktober, så klart kommer alla att saknas. Ingen dock mer än Stefan Rehn.

Malmö har fördelen av att ha två hemma- och en bortamatch kvar, medan Djurgården och Örgryte har två borta och en hemma.

Den procentuella chansen att vinna är naturligtvis störst för Djurgården, men eftersom jag, såvitt jag vet, var den ende av alla sportjournalister som före seriestarten i våras tippade Örgryte som svenska mästare, kan jag naturligtvis inte helt frångå det tipset.

Alltså har jag kommit fram till att målskillnaden avgör, och den är sannerligen jämn just nu mellan de tre lagen: Djurgården +14, Malmö +16, Örgryte +13.

Som ett gott djurgårdsomen sitter tre rader framför mej på Råsundas läktare Gösta Sandberg, ”Knivsta”, klubbens meste allsvenske målskytt genom tiderna med 70 mål.

I oktober 1954 sköt Knivsta-Sandberg Djurgårdens första allsvenska mål på Hammarby, 1–0 i första minuten i klubbarnas första allsvenska derby; det blev 2–1 till slut sedan ”Råttan” Boman kvitterat minuten därpå och ”Sump-Hugo” Andersson gjort segermålet redan i nionde minuten.

Samme Knivsta-Sandberg som var lagkapten och gjorde sin 300:e och sista allsvenska match och bars i gullstol från Råsundas plan, när guldet 1966 var bärgat, och som senare på kvällen på Djurgårdens guldfest på saliga Hotell Gillet vid Brunkebergstorg fick finna sig i att bli intervjuad av Aftonbladets unge reporter Sandlin.

36 år sedan senaste guldet

Tänka sej, 36 år sen...

36 år utan fotbollsguld till Djurgården.

Som ett dåligt djurgårdsomen sitter den gamle storspelaren – jag kan bara inte komma på hans namn... – från Racing Club de Strasbourg, just nu åtta i franska ligan, och noterar plus och minus på Kim Källströms alla ingripanden.

Strasbourg nästa? I varje fall en av många intresserade klubbar, och vad jag förstått går nya Djurgårdens ekonomi ut på just detta: unga lovande spelare som köps in dyrt ska säljas ännu dyrare.

Till sist bara några rader om derbyt: Djurgården var bästa laget och vann välförtjänt – men man kan ändå få tycka lite synd om Hammarby.

Synd om Schlebrügge

Allra mest om Max von Schleebrügge, en planens jätte som helt tog ned Johan Elmander, men som också hade oturen att få ett närskott på armen och orsaka den avgörande straffen.

Sen kan man ju fundera över hur en linjeman som Mikael Nilsson från Stora Höga – svensk VM-representant 1998 ! – så kapitalt kan missa Antti Pohjas friläge och vifta offside. Pohja var inte bara på egen planhalva utan också flera meter på rätt sida om backlinjen. Avsätt karln!

Jag vet: det heter inte linjeman längre utan assisterande domare – men en tjänsteman som gör såna katastrofala misstag kallar jag vad jag vill; alltså en linjeman.

Lasse Sandlin