In från kylan - till en guldsits

Wowoah bänkades i Halmstad - nu jagar han titlar med Djurgården: Det är jäkligt kul

1 av 4 | Foto: ulf höjer
GULDKANTAD TILLVARO Samuel Wowoah bytte Halmstad mot Djurgården mitt under säsongen - och gick från läktaren till succé på planen. "Här mår jag bra. Så enkelt är det", säger Samuel Wowoah.
FOTBOLL

För snart två år sedan sköt Samuel Wowoah Djurgården tillbaka till allsvenskan.

Nu ska han hjälpa klubben till...

...SM-guld.

...cup-guld.

...vidare äventyr ute i Europa.

- Det är jäkligt kul att vara en del av det här, säger han.

Vi träffar Wowoah i höstrusket utanför Djurgårdens träningsanläggning vid Kaknästornet.

Han bär mössa, halsduk, tjock jacka och konstaterar att kylan kommit fort.

Men det finns mycket som värmer om du är fotbollsspelare i Djurgården för tillfället.

Guldstrid i allsvenskan och svenska cupen, samtidigt som det stundar ett glödhett Uefacupmöte med franska Bordeaux.

En starkt bidragande orsak till framgångarna är Wowoahs storform under hösten.

Han har funnit sin roll till vänster i Djurgårdens tremannakedja, en position han trivs med.

På frågan vad han bidragit mest med till klubbens framgångar svarar han:

- Jag vet inte om jag ser det så. Jag ser det hellre som att det är klubben som utvecklar mig.

- Jag tror många spelare i Sverige, om de fick chansen, skulle välja Djurgården. Det är en klubb som verkligen går inför att utveckla individen. Det känns roligt att få vara med om det.

Misslyckad i HBK

Men vägen till framgång har varit krokig.

Säsongen 1999 nötte han länge bänken, innan Michael Andersson fick sparken och ersattes av Sören Åkeby och Zoran Lukic.

- Jag undrar än i dag varför jag inte fick spela när Andersson var här. I Sören och Zoran kom det två tränare som gav mig självförtroende.

Hösten gick bra för Wowoah, men sämre för laget som trillade ner i superettan.

Sejouren där blev ettårig, mycket tack vare Wowoah.

När väl kunde spela efter krångel med en menisk öste han in mål.

Hjälte i seriefinalen

Två mål i seriefinalen mot Malmö FF (6-1), men ännu viktigare - två mål i segern mot Mjällby (2-0) som innebar att laget åter var klart för allsvenskan.

- Bland det största som hänt mig, jublade Wowoah på segerbanketten.

Sen kom kontraktsbråket.

Wowoah och Djurgården tolkade avtalet mellan parterna olika, och det hela slutade med att man gick skilda vägar.

- Jag såg det som att jag kunde säga upp kontraktet, det gjorde inte Djurgården. Vi hade olika uppfattning helt enkelt.

Hur som helst slutade det med att Wowoah hamnade i Halmstad som var regerande svenska mästare och satsade mot Champions League.

- Huvudskälet till att jag gick till Halmstad var att jag sökte en ny sportslig utmaning. Det var inga "hard feelings" gentemot Djurgården.

Det blev aldrig någon succé på västkusten.

Bänkad av Thern

Under första året, 2001 med Tom Prahl som tränaren, tog Wowoah oftast en plats i startelvan, men när Jonas Thern tog över inför säsongen var det slutspelat.

- Sista matchen innan VM-uppehållet fick jag inte ens sitta på avbytarbänken, utan på läktaren. Då tog jag ett snack med Thern...

Beskedet var att det för tillfället inte fanns någon plats i startelvan, men att det dykt upp andra alternativ.

Djurgården hade hört sig för om Wowoah och han fick tillåtelse att förhandla om en flytt tillbaka till Stockholm.

- Jag var inte intresserad av att bli utlånad, jag ville ha en permanent flytt. Och så blev det. Jag skrev på ett kontrakt som gäller 3,5 år.

"Här mår jag bra"

Vad är det som gör att det går så otroligt mycket bättre för dig i Djurgården jämfört med Halmstad?

- Här mår jag bra. Så enkelt är det. Jag har svårt att säga exakt vad det är som gör det, det bara är så.

- Jag tror jag hade mått bra här även om jag inte spelat så mycket. Jag trivs med stan, trivs med klubben. Så fort det är något problem finns det folk som är beredda att hjälpa till.

Du är bosatt på Södermalm ("Hammarbyland"). Det sägs att Djurgårdens supporterförening ville hjälpa dig med en flytt till Östermalm ("Djurgårdenland")...

- Det var mycket snack om det där. Men jag har hittat en jättefin lägenhet, och jag trivs med området.

Som tonåring var du även lovande handbollsspelare. Var det självklart att satsa på fotbollen när det var dags att välja?

- Nej, inte alls. Jag spelade både fotboll och handboll fram till jag var 18 och kom med i juniorlandslaget i båda sporterna. Fotbollen var ett halvår före, och då föll det sig naturligt.

- Egentligen tyckte jag handbollen var roligare. Jag var mittnia i Lindeskolans IF, det var också där jag hade de flesta av mina kompisar.

En ensamvarg

Hur är du som person utanför fotbollen?

- På träningarna kan jag bli grinig, annars är jag lugn av mig. Lite av en ensamvarg faktiskt. Jag gillar att sitta hemma och lyssna på musik, titta på tv. Sen umgås jag med några barndomskompisar.

Det är vänner från Lindesberg där Samuel Wowoah växte upp efter flytten från Liberia vid nio års ålder.

17 år senare står han inför en ny milstolpe i livet.

Det kan sluta med två tunga titlar inom loppet av en vecka.

Och vidare äventyr ute i Europa...

Har gjort 8 mål på 64 matcher i allsvenskan

Christoffer Bjäreborn