”Vi stod upp när det blåste snålt”

"Kongo-Kim" tackade publiken med ett djungelvrål

FOTBOLL

BORÅS

Fansens hjälte tackade det blårandiga publikhavet med ett djungelvrål.

- Vi stod upp när det blåste snålt, sånt symboliserar ett mästarlag.

"Kongo-Kim" var först upp till prisutdelningen efter matchens slut.
Foto: Peter Widing
"Kongo-Kim" var först upp till prisutdelningen efter matchens slut.

Nästa vecka ska han bestämma sig - stanna i Djurgården eller ut i Europa.

Mamma och pappa Källström satt på läktaren när Kim tog familjens första SM-guld. Pappa Mikael, en gång allsvensk mittfältskrigare i Gefle och Häcken, i dag tränare för Hisings-klubben, hade till och med en Djurgårds-halsduk runt halsen.

- Det får man ha en sån här dag, sa han och gav Kim en stor kram.

När Anders Frisk blåste för full tid slängde sig spelarna i en stor hög i Andreas Isakssons straffområde.

Därefter sprang de fram till det blårandiga fanshavet, uppskattningsvis 10 000, innan de samlades uppe på pressläktaren för att lyfta Lennart Johanssons pokal.

Tackade med ett vrål

Kim Källström var först på plats och tackade de fans som döpt honom till "Kongo-Kim" med ett djungelvrål.

När alla medaljer var utdelade tog laget ett nytt ärevarv och Ryavallens gräsmatta stormades av lyckliga supportrar.

- Jag ska dricka champagne och röka "garre" i flera dagar, tjöt tränaren Sören Åkeby med en flaska skumpa i handen.

I omklädningsrummet fortsatte festen.

Samuel Wowoah ledde laget i en mystisk segerdans: "Kamela, Kamela" sjöng spelarna i kanon och dansade i ring.

- Det är en gammal segersång Pierre Gallo lärde oss. Vi har inte kört den sedan han stack, sa "Vovven".

Bosse "Super-Bo" Andersson, klubbdirektören, fixade fram champagne medan spelarna kastade in först Sören Åkeby, sedan Zoran Lukic i duschen med träningsoverall respektive kostym på.

- Träningen i morgon är inställd, ropade Åkeby.

- Bra, svarade Kim Källström, jag hade inte gått ändå.

Stefan Rehns favoritband "Joddla med Siv" dånade på bandspelaren och till och med Sportbladets krönikör Lasse Sandlin fick vara med och dansa.

- Nu kan vi dö, skrek Kim Källström med pokalen i famnen.

Sagt på skoj, så klart, men det var nog så alla spelare, ledare och fans kände sig efter allt slit: äntligen - vi klarade det!

Tippade rätt

- Jag har hävdat hela säsongen att vi skulle vinna guld och jag står fast vi mitt tips, sa Kim med ett brett flin.

Mitt i allt kaos fick Sportbladet en pratstund med Kim Källström. 20-åringens första säsong i Stockholm slutade med SM-guld och flera proffsklubbar, bland annat Aston Villa, Parma och Roma, är intresserade av mittfältstalangen och allsvenskans kanske bäste spelare 2002.

"Vann trots pressen"

Varför vann Djurgården?

- Vi vann guld för att vi stod upp när det blåste snålt. Vi klarade av att vinna när vi hade pressen på oss. Vi har kämpat på och vunnit när det gått dåligt, sånt symboliserar ett mästarlag.

Beskriv känslan att spela den här matchen.

- Helt fantastisk. Det var som att spela hemma på Stadion. Jag hoppas alla Djurgårdare njuter av det här guldet.

Fansen vill veta, blir du kvar nästa år?

- Veckan som kommer, när allt har lugnat ner sig, ska jag fundera över min situation.

Lutar det åt att du kör en halv säsong till och sticker hösten 2003?

- Nej, jag ser inga problem att sticka nu och få ett halvår att spela in sig på. Man kan vända och vrida på det på alla möjliga sätt. Men det tänker jag inte göra i kväll, sa Kim innan han grabbade tag i göteborgskompisen Johan Elmander och dansade i väg i omklädningsrummet.

Webb-tv med guldhjältarna

Robert Laul