”Jag vill spela med Real Madrid”

Sportbladet följde med till Afonsos riktiga hemmaplan - den dammiga grusplanen i Horto i Belo Horizonte

1 av 2 | Foto: PETER WIDING
Afonso där allting började.
FOTBOLL

På mammas vardagsrumvägg i Horto hänger en tavla och en dekal.

Teckningen inom ram är ett pris till månadens spelare i allsvenskan. Vid sidan om klubbemblemet står det "Jag håller på Örgryte".

Sonen Afonso Alves Martins Jr, 21, har lyckats.

- Nu ska jag studera svenska och till sommaren kommer nog mamma på besök, säger Afonso.

Pappa Afonso Sr var en högst medelmåttig fotbollsspelare, men drömmen om en karriär som välbetalt proffs gick vidare från honom själv till sönerna Alexsander och Afonso.

Pappa Afonso hade problem med hjärtat. Han fick aldrig uppleva den ene sonens fotbollsframgångar.

När Afonso Jr var elva år dog pappan.

- Min mamma hade oss tre barn att ta hand om. Och vi behövde inte flytta och lämna vårt hem. Det gjorde det lite enklare, säger Afonso.

Stadsdelen Horto, tio minuters bilresa västerut från centrum av 2,6-miljonerstaden Belo Horizonte är ett typiskt medelklassområde - med brasilianska mått.

Ljust målade hus, omgärdade av murar med både taggtråd och glasskärvor för att stoppa objudna gäster, och med det obligatoriska klottret.

Enkelt, men en trygg uppväxtmiljö till skillnad från de miljontals brasilianska barn som växer upp i slumområdena, favelas, i ett plåtskjul utan elektricitet och rinnande vatten.

- Som barn lekte jag och spelade fotboll med grabbar som kom från andra områden. Vi brydde oss inte om man hade rika eller fattiga föräldrar.

200 meter till fotbollsplanen

Den dammiga grusplanen låg bara ett par hundra meter från mamma Eliades hus. Nu 15 år senare har planen både växt till ytan, fått elbelysning och taggtrådsförsett staket.

- När jag var tio år frågade ledarna i kvarterslaget Tupinabasa om jag ville vara med och spela med dem i en match mot Clube Atlético Mineiro. I den matchen upptäckte ledarna i CAM mig och frågade om jag ville träna och spela med dem i fortsättningen, säger Afonso.

På dagarna gick han i skolan i närliggande Escola estadual institudo Agronome och tog sedan bussen till Clube Atlético Mineiros olika träningsanläggningar.

CAM:s juniorlag var framgångsrikt. Med spelare som var i 15-årsåldern vann Atlético Mineiro flera juniorlagsturneringar i landskapet Minas Gerais, som befolkas av 20 miljoner invånare.

Två av kamraterna i laget var anfallaren Paulinho Guará och mittfältaren Bosco.

Några år senare skulle de åter spela i samma lag. Knappast anade de att det skulle vara med Örgryte i Sverige.

När de såg hur Brasilien vann VM-guld i USA 1994 var Romário den store idolen, proffs i spanska Barcelona.

Landslagets unge bänknötare, 17-årige supertalangen Ronaldo, tillhörde inte idolerna.

Honom hade de ju sett spela som junior hos ärkerivalen, lokalkonkurrenten Cruzeiro i Belo Horizonte.

Men ingen av de tre yngre CAM-spelarnas karriärer utvecklades lika fort som Ronaldos.

Afonso blev utlånad till Valerio, ett lag från en lägre division, under tre månader när han var 18 år gammal för att få matchträning.

Paulinho spelade vidare med U17- och sedan med U21-laget. Bosco var den som låg närmast A-laget.

Men Afonso hade hunnit före sina kompisar på ett annat plan. Som 17-åring blir han pappa. I dag bor fyraårige sonen Felipe Henrique, med sin mamma i Belo Horizonte. Afonso har en ny flickvän som heter Ana Paula.

När Afonso återvänder till CAM efter utlåningen till Valerio går det allt bättre. Under ett par säsonger i U21-laget gör han 57 mål.

I början av november 2001 landar Örgrytes dåvarande juniortränare Jesper Norberg i Belo Horizonte. Ambitionen är att knyta nära kontakter med någon av de fotbollsklubbar som finns i området.

Tillgången på spelare är enorm, men möjligheten för dem att ta en plats i något av de tre lagen i högsta ligan, Atlético Mineiro, Cruziero eller Americás, är högst begränsad.

Efter någon månad på plats börjar de första pusselbitarna falla på plats.

Atlético Mineiro är en välorganiserad förening och intresserat av ett samarbete med en europeisk klubb.

Diskuterade med mamma först

Under vintern 2002 spelar Afonso fyra matcher med A-laget utan att göra något mål.

Han konkurrerar med brasilianska landslagsspelarna Gilberto Silva och Marques om en plats CAM:s A-lag.

En dag när det ringer i telefonen hemma hos mamma Eliade i Horto är det klubbdirektören och legendariske spelaren Eder i andra änden:

- Vad säger du om att åka till Sverige och spela med Örgryte som vi funderar på att inleda ett samarbete med?

Afonso bad att få diskutera med mamma först.

- Vi kom fram till att det var en bra chans för mig. Vägen till en plats i CAM var lång och svår. Jag hade förmodligen blivit utlånad till en annan brasiliansk klubb i en lägre division, kanske i en annan del av landet.

21 april landade Afonso i Göteborg i sällskap med Eder och dessutom gamle kompisen Paulinho. Sex månader senare är succén given.

Duon har gjort 19 allsvenska mål och varit mycket delaktiga i att Örgryte slutar trea i allsvenskan.

Afonso och Paulinho återvänder hem lagom för att se hur deras Atlético Mineiro blir utslaget i kvartsfinalen i brasilianska mästerskapet av Corinthians.

Några veckor senare kommer A-lagstränarna Erik Hamrén, Jesper Norberg och sjukgymnasten Matti Demegård till Belo Horizonte.

De är med när CAM kör igång med träningen efter nyår.

Afonso och Paulinho har inget emot att Hamrén instruerar dem med några av de få svenska ord de hunnit lära sig som "Kör", "Spring" och "Öka".

De gamla lagkamraterna är förundrade och imponerade över duons nyvunna status och språkkunskaper.

Att spela med Örgryte har blivit ett lyft för deras karriärer.

Trots att Öis bara har ett snitt på 8 750 åskådare jämfört med Atlético Mineiros närmare 30 000 åskådare. Och trots att CAM omsätter flera hundra miljoner kronor årligen jämfört med Örgrytes 30 miljoner kronor.

För också ekonomiskt har Afonso och Paulinho tjänat på flytten. Efter ett lyckat år i allsvenskan tjänar Afonso nu nära 40 000 kronor i månaden. Tillräcklig för att kunna skicka hem pengar till mamma Eliades och sonen Felipe Enrique regelbundet.

För att få samma inkomst i CAM hade Afonso behövt ta en ordinarie plats i laget - och dit är vägen fortfarande lång.

Sina drömmar, som han delar med miljontals andra i Brasilien, har han inte gett upp.

- Jag vill spela i Spanien med Real Madrid. Det är världen bästa lag, säger han.

Tack vare samarbetet mellan Örgryte och Atlético Mineiro kan han hålla drömmen vid liv.

Annars hade han kanske fortfarande spelat kvar vid den dammiga grusplanen i Horto i Belo Horizonte.

Två ligalag i staden

De är bäst i världen på att spela fotboll. Det innebär inte att alla brasilianska fotbollspelare som hamnar i Sverige och allsvenskan gör succé. Långt ifrån. Många blir till misslyckade värvningar och spelarna får fortsätta sin jakt efter ett välbetalt proffskontrakt runt om i Europa. Örgryte har, tillsammans med Helsingborgs värvning av Álvaro Santos, lyckats hitta fynden i det enorma överskott av spelare som finns i Brasilien. Under 2002 gjorde anfallaren Afonso stor succé i allsvenskan. Sportbladets fotograf Peter Widing har besökt Afonso hemma i Belo Horizonte. Michael Wagner berättar om hans uppväxt i förortskvarteren och om pappan, som dog innan han fick uppleva sonen Afonsos stora succé – i Sverige.

Michael Wagner