Premiär – då litar Money på de stora spelarna

FOTBOLL

Kanske dags att omvärdera vikten av träningsmatcher.

Här flänger våra allsvenskar jorden runt – till Kina och Spanien, till Holland och Italien... – för att träna på fina planer och spela ihop sina lag i matcher.

Sen klappar AIK till Enköping i premiären med 3–0, och tre av AIK:s hjältar har vi knappt sett till tidigare.

– A day for big players, som Richard Money sa.

Mr Money menade varken i centimeter eller antal träningsmatcher.

Stefan Ishizaki är 181 lång, Andreas Alm 180 och Daniel Hoch 179 cm, och alla tre har i vår det gemensamt att de knappt spelat något alls.

Men Richard Money – för dagen klädd i prydlig kostym, icke i kortbyxor – har naturligtvis rätt i att en dag med allsvensk premiär också är en dag för stora spelare.

AIK satsade på de stora

Därför fanns Alm, Hoch och Ishizaki med från start.

Daniel Hoch, som sköt 2–0, hade spelat två av AIK:s åtta träningsmatcher: 45 minuter mot Café Opera 15 februari och 86 i genrepet mot Västerås förra helgen;

Stefan Ishizaki, som inklusive en tunnel svarade för det eleganta förarbetet till 2–0, hade också bara två matcher: 45 minuter mot Sogndal 10 mars plus 89 i genrepet mot VSK;

Andreas Alm, som bröstade ned Ishizakis inlägg till Hoch vid 2–0 och som själv gjorde 3–0 i tomt mål, hade spelat ännu mindre: 86 minuter mot Västerås.

Sammanlagt 351 minuter. Inte ens två timmar per man...

Ändå är alla dessa tre inblandade i de situationer, som avgör matchen.

Jag påminner om vad Östers Ludwig Ernstsson sa i en intervju i Smålandsposten, och som jag tidigare citerat:

– Det räcker med två-tre träningsmatcher, och man behöver inte börja spela förrän i mars.

Måhända.

AIK vinner till slut lätt. Matchen dör efter 3–0 i 58:e minuten, vilket faktiskt är överraskande.

Ty även om AIK numera alltid tillhör toppen, så har den gulsvarta maskinen från Solna också alltid varit trögstartad.

Detta är AIK:s första seger i en hemmapremiär sedan 1997: då 2–1 mot Helsingborg, mål av Pascal Simpson och Dick Lidman.

Detta är AIK:s största seger i en premiär sedan 1987: då 3–0 mot Halmstad, när Thomas Andersson blev seriens snabbaste målskytt efter 4.17.

Det året blev det bara tolv mål till, sex 0–0-matcher, kontraktet säkrades i sista omgången och interna skytteligan vanns på ynka tre mål (Thomas Andersson och Sven Dahlqvist).

Så illa kommer det inte att gå i år.

Money missnöjd med försvaret

Även om jag förstår, att tränare Money inte var nöjd med allt man släppte till i första halvlek.

Sanningen är ju, att Enköping då hade fler klara målchanser än AIK: Norells friläge, Hermanssons friläge, och Olsens två tillfällen från nära håll.

Förmodligen var veterinär Olsen en av dom som ESK-tränaren Peter Lenell menade, när han sa:

– Det var ett par gubbar som var bleka om nosen...

Men Enköping kommer igen. Nu föll man på ett tafatt försvar och på en målvakt som släppte in tre bollar varav ingen verkade otagbar.

En sak till: i första halvlek hade lagen varsin man i kortärmat. ESK:s Peter Berggren och AIK:s Krister Nordin.

Efter paus var Nordin ensam i klassen.

Också ett sätt att markera.