Det strålar om Bajen - av självförtroende

FOTBOLL

För tredje dan i rad tar man poäng på frysmärket.

Ty även på Söderstadion är det svinkallt och blåser precis som i lördags i Landskrona och i söndags på Råsunda.

Men här finns ett lag som bärs framåt av kraftiga vindar, och premiären mot Elfsborg börjar med en mäktig allsång för att hylla den nyligen avlidne Kenta Gustafsson.

Så ljuvliga toner att i de kraftiga vindarna är sedan Hammarbys 3-0 i underkant.

"Just idag är jag stark

just idag mår jag bra

jag förs framåt av kraftiga vindar.

Just idag är jag stark

just idag mår jag bra

jag har tron på mig själv på min sida..."

Det var så Kenneth Gustafsson skrev, och det var så Bajen-publiken sjöng, och den arrangemangsansvarige i Bajen kunde inte ha träffat bättre.

Inte bara för de kraftiga vindarnas skull utan för att här visade Hammarby upp ett lag som verkligen hade tron på sig själv.

Det stod bara 1-0 i halvtid, och jag hörde folk oja sig på läktarn över att det inte blivit fler mål. Statistiken visade då på 8-1 i skott på mål.

Till slut, efter 18-5 i skott på mål, kom ytterligare två mål. Låt vara att den straffspark, som den annars utmärkte domaren Miro Ukalovic från Hisings Kärra blåste för Fredrik Stenmans fasthållning på Pablo Piñones-Arce och som Peter Markstedt förvaltade till 2-0, inte var rätt blåst.

Det förstod man, om inte annat, av den förtvivlade Elfsborgsbackens kroppsspråk.

Bästa premiären sen -98

Det här var Hammarbys bästa premiärmatch sen man kom upp i allsvenskan 1998: den gången 3-1 mot Örebro, 2-2 mot Trelleborg 1999, 0-1 mot Sundsvall 2000 men revansch, 1-0, i premiären 2001.

Förra året, i Anders Linderoths premiär, blev det en snöplig 2-3-förlust mot Örgryte sedan Patrik Fredholm i 89:e minuten tråcklat sig igenom och slagit bollen i mål.

Skillnad på Linderoths kroppsspråk den gången och kroppspråket denna kväll.

Utan att dra för mycket på en enda seger mot ett Elfsborg som var förvånansvärt skärrat och initiativlöst, så ser Hammarby ändå bra mycket bättre ut i år än ifjol - då det förresten blev 1-1 på Söderstadion.

För att tala med Kenta Gustafssson har de verkligen tron på sig själv på sin sida.

Ett självförtroende man kan utläsa i många detaljer: på de friskt satsande ytterbackarna Alexander Östlund och Max von Schleebrügge, på Pablo Piñones-Arces smått arroganta bollmottagning där han till och med överglänste Markstedt och han var nu delaktig i alla tre målen, på de gamla säkra mittbackarna Jonas Stark och Johan Andersson, där Johan är på gång mot 2001 års form; guldformen.

På matchens inre mittfält var det lite av Nordiska rådet: Elfsborgs finske Jari Ilola och svenske Magnus Samuelsson mot Hammarbys danske Mikkel Jensen och norske Karl-Oskar Fjörtoft.

Den matchen vann koalitionen Norge/Danmark, och det är stor fotboll att göra som "Kaos" Fjörtoft när han i högervinkel kommit fri med målvakten: att inte skjuta, bara finta skott och i stället lägga över bollen till Christer Fursth att slå i tomt mål.

OM Enköpings Andreas Hermansson i söndags hade gjort på motsvarande sätt mot AIK - fri till vänster vid ställningen 0-0 och med en lika fri Nichlas Norell till höger - så hade inte AIK vunnit lika lätt. Om man nu vunnit alls...

Hammarby höll nollan!

Det var förresten länge sen Hammarby höll nollan i en seriematch. Inte en enda gång på 26 matcher i fjol, och även 2001 avslutades med många insläppta mål.

Vi får gå tillbaka till femte omgången från slutet, Örebro borta 24 september 2001, för att hitta Hammarbys senaste försvarsnolla, 3-0.

Sen dess 30 matcher i rad utan nolla.

Elfsborg? Besvärligt, men det har man räknat med.

Så till den grad att klubben nu engagerat en mental tränare: Anders Haglund, gammal landslagsgolfare och specialist på positivt tänkande.

Efter att ha träffat spelarna har hokuspokus-mannen nu fastslagit årets mål: bland de tre främsta.

Lite realism skulle nog inte skada vid sidan av positivt tänkande.

Lasse Sandlin