Det går aldrig att förstå denna förunderliga och fenomenala lek

FOTBOLL

BORÅS

Erik Hamrén satt hopsjunken i omklädningsrummet, jag frågade om en lösning på de rödblå problemen:

- Blod, svett och tårar, sa Hamrén.

Fan tro"t.

I går blödde Öster.

I går svettades Elfsborg.

I går hade jag grinat ögonen ur mig om jag varit tränare i Öis eller Helsingborg.

Det är dagar som i går som man vill lägga sig platt på mage och hylla dem som hyllas bör. Hasse Berggren. Hela Växjö. Johan Karlsson. Men framför allt kineserna eller engelsmännen eller vilka det nu var som uppfann det här fantastiska konceptet.

Fotboll.

Calcio.

Fútbol.

Det går ju aldrig att lära sig förstå den här förbannade, förunderliga, fenomenala leken.

La Real (Sociedad) äter upp Madrid, som åt upp Manchester United, som i sin tur åt upp Newcastle. Juve gör som Juve alltid gör i Italien. Och i Sverige förlorar Norrköping, Kalmar FF, Helsingborg och Örgryte.

Själv satt jag på Ryavallen och såg Öis vika ner sig.

Det var faktiskt en chock.

Under Erik Hamrén har Örgryte i flera säsonger haft det tryggaste grundspelet i allsvenskan. Men utan den sålde Magnus Källander, den skadade Afonso, den bänkade Paulinho och den tidigt skadade Jeffrey Aubynn var det en viljelös, formlös rödblå röra som flöt runt på Ryavallen. Idel besvikelser.

Det kan bli superettan, Öis

Bosco var en vilsen konfirmand, avslöjad inför kravet att behöva fajtas istället för att lira. David Marek, landslagsspelare för två månader sedan, hade inte ett rätt med bollen. Martin Ulander lämnades med en kvadratkilometer att täcka i glappet mellan mittfält och försvar, och såg malplacerad ut i sin nya, centrala roll.

Öis förlorade mittfältet, slog inte två passningar i rad - och saknade tyngd framåt.

- Kom igen om några matcher. Såga oss inte än, sa Erik Hamrén.

Jag gillar Hamrén, men i går stod han märkligt still medan Elfsborg utklassade hans lag.

Sanningen är att om Öis inte är bättre än så här så blir det ingen toppstrid. Då blir det superettan.

Den tunga insikten motsvarades av lättnad i Elfsborg.

Krisen kan vänta.

Stundtals såg boråsarna bleka ut, men i andra halvlek skrev de en ansökan till övre halvan. Ett lag där Lasse Nilsson inte platsar i truppen måste ju ligga bra till. I går var Johan Karlsson bäst på planen och vann mittfältet ihop med Magnus Samuelsson, Jari Ilola kom bort men visade playmakerkvalitéer, den elegante Kristoffer Arvhage smällde in ett drömmål - och så är ju Fredrik Berglund tillbaka.

Imponerande, Öster

Jag läser i Borås Tidning att "Bella" läst en enda bok i sitt liv.

- Batman! säger han med den där märkliga Brolin-stoltheten.

I går var Berglund ingen Batman, möjligen en Robin. Det var Berggren som var Batman.

- Hasse lever! ropade klacken.

Det var roligt, Hasse Berggren har ju precis fått ordning på sina levervärden. Och när Batman byttes in blev Elfsborgs 4-2-3-1 (som Grönhagen kallade 4-3-3) till ett 4-2-2-2 och plötsligt fick Fredrik Berglund sitt utrymme. Till slut utnyttjade han det, och vad det målet betyder för honom och för Elfsborg kan alla förstå.

Eller kanske inte.

Det går ju aldrig att lära sig förstå den här förbannade, förunderliga, fenomenala leken.

Öster visade mot Helsingborg att de redan förstått vad som krävs av dem i allsvenskan. Positivt, aggressivt omställningsspel i offensiven, och ett tätbefolkat försvarsspel. Smart och imponerande.

Hör att Helsingborg köpt loss 65 procent av Álvaro Santos. Var det vad som blev kvar när Valter Tomaz Jr sparkat av sin bit?

Simon Bank