Nu är det möjligt att drömma

FOTBOLL

GÖTEBORG

Den finaste present jag fått är en liten nallebjörn som min lillebror gav mig när han var tre år.

I går slog Öis Enköping med 3-0.

Dagens tema: Billiga saker kan vara värda hur mycket som helst.

Fotbollsspelares förhållande till krislägen är som Saddams propagandaministers förhållande till amerikanska kanoner. Lite förnekande, sådär.

Men OM Örgryte hade förlorat mot Enköping i går hade de varit bra nära det där läget, då hade det varit rödblått som varit i behov av nallebjörnar.

Öis har klass, Öis har stil, Öis har alltid haft profil. Dessutom har de skämt bort oss med sin trygghet de senaste åren, så för Sveriges bästa vårlag är det en ny erfarenhet att hamna med ryggen mot väggen så här tidigt.

I går letade de efter en nödutgång.

De fick den av Enköping.

De fick en nödutgång med röd matta, snittar och champagne.

- Match vet jag inte om det var..., sa ESK-tränaren Peter Lenell, uppriktigt och sant.

Det var ingen match.

Enköpings chans i allsvenskan vilar tungt på rutinplutonens axlar; med Berggren, Rödlund, Hermansson och Gustafson i form kan de störa alla lag. I går var tre av dem skadade eller sjuka, en var osynlig.

Det var inte ens nära att räcka till en match. Det grönsvarta lag som sprang in på Gamla Ullevi i går hade inte ens kunnat spela allsvenskt på maskerad.

Öis då?

De spelade inte särskilt snyggt eller flödande, men de pressade högt, intensivt och samordnat och stressade fram misstag. Markus Johannesson har verkligen vuxit i vinter, även om han behållit förmågan att se trött och sliten ut redan efter två minuter, men ett Örgryte utan den bäste backen (Valter Tomaz Jr), utan den bäste mittfältaren (Martin Ulander) och utan den bäste anfallaren (Afonso) är inte nära något spel som motiverar en plats på övre halvan.

Jag vet att öisarna själva är in i själen utleda på snacket om Magnus Källander. Men en sanning blir inte mindre sann av att den upprepas: ett Örgryte utan Källander är ett Örgryte utan turbomotor.

Men det var en fin rödblå dag i går.

3-0 köper tid, och snart är Afonso tillbaka.

De tappra hade draperat en läktare med overheadbudskapet "GULDET SKA HEM" i rödblå versaler. Så här i april, när skadelistan fortfarande är längre än läktaren, låter det som en dröm.

Men lugnet är tillbaka i Öis, och det kan vara värt hur mycket som helst.

Nu är det i alla fall möjligt att drömma igen.

Simon Bank